Ungdomlig entusiasm och budgetvärvningar såg till så att AIK överpresterade under sommaren. Nu har vinden vänt och efter storförluster mot Västerås och Brommapojkarna undrar många vad det är som händer i försvaret. Anders Lindberg analyserar varför det är svängdörrar i Gnagets försvarsspel just nu. [show_ad id=1] När AIK sålde Zadok Yohanna, Bersant Celina och Aron Csongvai var det många som trodde att det skulle visa sig på planen när allsvenskan startade om efter vm-uppehållet. Men Gnaget slog tvivlarna på fingrarna för varje vecka som gick. Ju fler skador man fick desto fler unga spelare lyftes fram och efter dubbla derbysegrar var livet på topp i de svartgula leden. Men säg den lyckan som varar för evigt. Efter 1-4 mot Västerås SK och 5-6 mot Brommapojkarna har försvarsspelet, eller frånvaron av det som vissa vill hävda, blivit blottat och många AIK:are undrar vad det är som händer. Svag trend som hamnat i skymundan Att AIK 2026 skulle bli någonting helt annat än i fjol var alla klara med från början. Jose Riveiros vision är den raka motsatsen mot Mikkjal Thomassens och att försvarsspelet skulle få stå tillbaka för bollinnehav och offensiva initiativ var väntat. 1-0-segrar hör numera till historien och den här säsongen har AIK bara hållit nollan vid tre tillfällen, och två av dem var mållösa historier mot Häcken och Malmö FF på bortaplan. Det syns i det rullande snittet, för de 15 senaste matcherna, vad gäller just insläppta mål. Att det skulle öka från det otroligt låga 0,5 per match som Mikkjal Thomassen ordnade under sin bästa period i klubben är ingen överraskning, men med den trenden som laget visar upp just nu börjar man närma sig den våren 2024 som fick Henning Berg entledigad.

Som salt på såren så är det faktiskt siffror som hade kunnat se ännu värre ut om det inte var för Kristoffer Nordfeldt. Trots de stora förlustsiffrorna så är han fortsatt den målvakten i allsvenskan som har förhindrat flest antal mål - nästan sju stycken. Att han har haft, och ser ut att fortsatt få, en hel del att göra syns i siffrorna över hur många avslut som motståndarna tillåts att ta per match.

16 avslut mot Kristoffer Nordfeldt är en alldeles för hög siffra och dubbelt så hög som den var i början på fjolåret. Verkligheten har kommit ikapp De många skadorna som AIK har åkt på under året har påverkat hur man har kunnat, behövt och tvingats att agera under säsongen. Många unga spelare har fått chansen och inte minst i mittlåset har klubben behövt addera namn utifrån med en slimmad budget. Uppsidan har synts vid flera tillfällen under sommaren men de senaste matcherna har verkligheten kommit ikapp. Flera av målen som laget har släppt in har sin förklaring i undermåligt försvarsspel, brister i taktiskt kunnande och svagt duellspel. Det sistnämnda syns även det tydligt i de underliggande siffrorna och trenden pekar åt fel håll. Att antalet defensiva dueller har gått ned är logiskt med tanke på lagets nya identitet, men det intressanta att titta på är hur stor andel man vinner. Från att ha varit ett av de starkare lagen i ligan har man blivit det omvända och det finns en förklaring till att jag har valt att märka ut var på kurvan som Ibrahim Cisse och Sotirios Papagiannopoulos skadade sig. Grafik: En defensiv duell är en duell där spelaren går in utan bollen vid sina fötter. En vunnen sådan är när man har återerövrat bollen.

Då kurvan baserar sig på ett snitt över de 15 senaste matcherna, för att inte vara lika känslig för enstaka prestationer, så syns effekten strax därpå och de två var nämligen lagets starkaste. AIK - andel vunna defensiva dueller i Allsvenskan 2026:

Ibrahim Cisse - 74,42%
Sotirios Papagiannopoulos - 74,36%
Taha Ayari - 69,77%
Wilmer Olofsson - 67,5%

Varför är det en viktig poäng? När lag som Västerås och Brommapojkarna har straffat AIK så har de vid flera tillfällen kunnat göra det efter att ha vunnit en duell på mittplan. Det syntes vid BP:s 2-1-mål i lördags när gästerna slår den raka bollen rakt upp i gapet.

Grafik: Wyscout Och Sebastian Hausner, som bara vinner var tredje defensiv duell, lyckas inte mota bort bollen och när Mads Thychosen inte har insett vad han har bakom ryggen så blir det öppen gata.

När Brommapojkarna utökar ledningen senare i matchen har dansken förlorat ytterligare en duell.

Lukas Bergquist lyckas inte heller att stå emot gästernas anfallare.

Varpå vänsterbacken följer upp det med att tillåta sin motståndare att gå in i planen och avsluta bakom en chanslös Kristoffer Nordfeldt.

Sekvenserna ovan är också två bra exempel på hur AIK:s spelare blottar sig på ett sätt som man ska förvänta sig att seniora spelare ska lösa av rent ryggmärgsbeteende. Att inse vilken motståndare som är ett potentiellt hot och se till att denne hålls på ens utsida är två saker som lärs ut tidigt i ens fotbollsutbildning - men som AIK inte klarar av att hantera just nu. En sekvens som visar prov på båda dessa summeras även det i helgen där Mads Thychosen är helt ovetandes om att han har en spelare i ryggen och ger denne fri lejd mot mål.

Både han och Sebastian Hausner ska kunna hantera en situation där motståndaren har en snäv vinkel mot mål och ska hållas till den.

Men istället tillåter man honom att kliva in i planen, få betydligt bättre förutsättningar och möjligheten att rulla in ytterligare ett mål.

Dessvärre, för AIK:s del, så är de två danskarna inte de enda som behöver nöta försvarsspel. När Västerås kom på besök så lyckas Sixten Gustafsson och Lucas Assadi att stoppa upp en potentiell kontring och bollen slås ned på gästernas wingback.

När denne helt sonika springer förbi Mads Thychosen så öppnas hela högerkanten till hans förfogande. Lucas Assadi, som inte har försvarsspelet som en av sina starkare egenskaper, ska ha möjligheten att hjälpa till bakom sin lagkamrat.

Chilenaren väljer istället att promenera framåt i planen och går från att vara första livlinan till att vara en av de sista spelarna som är på väg hemåt. Trots det så har laget relativt god täckning med resterande delen av backlinjen och Yannick Geiger som är beredd om bollen spelas ut till vänster.

Det gör den först i nästa läge när Västerås har lurat in mittfältaren centralt i planen.

Precis som när Brommapojkarna kom i ett liknande läge så gäller det att hålla motståndaren på sin utsida så att Kristoffer Nordfeldt ska ha så goda möjligheter som möjligt att rädda bollen om det avslutas från sidan.

Men Yannick Geiger gör som Sebastian Hausner och tillåter sin motståndare att kliva in i planen och avsluta till ytterligare ett baklängesmål.

Dominoeffekten som behöver lösas Ett väl fungerande lag lyckas spela på sina styrkor och sminkar över sina svagheter så mycket som möjligt. Just nu blir AIK:s svagheter alldeles för blottade och det är inte så konstigt med tanke på vilka spelare som saknas. Utöver att Ibrahim Cisse och Sotte har saknats sedan i somras så ska man inte underskatta vad Dino Besirovic och Kevin Filling betyder i sina respektive lagdelar. De två lägger ner ett stort och underskattat försvarsspel som både räddar upp enstaka situationer och förhindrar andra från att uppstå. I dagsläget har AIK, som jag ser det, problem med försvarsspelet i alla lagdelar. Med Axel Kouame och Lucas Assadi längst fram i planen så inleds försvarsspelet med två av tre spelare som inte har det som sina stora styrkor. Bakom dem har, den spelmässigt skickliga, Yannick Geiger stundtals svårt att skydda backlinjen - och i sista linjen brister mycket just nu. Man ska kunna kräva betydligt mer än såhär av samtliga fyra i backlinjen och det som skedde mot Brommapojkarna hoppas alla AIK-supportrar att man ska slippa vara med om igen. Flera av spelarna visar just nu svagheter i flera delar av det grundläggande försvarsspelet och Jose Riveiro behöver ta sig en funderare kring hur han ska få dem att hitta tillbaka till fotbollens ABC.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription