Han var Hammarby trogen i tio år innan flytten tillbaka Södertälje och Syrianska. Nu bor han på andra sidan jordklotet och gillar att hajka i bergen i Hongkong. Lucka nummer 14: Suleyman ”Sulan” Sleyman.
Namn: Suleyman Sleyman
Ålder: 38
Spelade i Hammarby: 1998-2008
Position: Försvarare
Annons
Var bor du?
– Hongkong.
Familj?
– Fru och tre döttrar, tio, åtta och fem år gamla.
Vad gör du?
– Min fru fick ett nytt jobb i Hongkong och familjen följde med. Vi har varit här i ett år. Än så länge har jag inte börjat jobba. Vi får se, det kanske blir någonting på halvtid. Jag har bara njutit av livet i Hongkong och att få tillbringa mycket tid med barnen. Klimatet här är härligt med bra temperatur året om. Det bästa med Hongkong är att det är en storstad med sju och en halv miljon invånare, och ändå alltid nära till både naturen och stranden. Allting finns inom en mils omkrets. Du kan vara uppe och gå i bergen, ligga på stranden och sitta på en takbar på samma dag. Är man i Asien rekommenderar jag verkligen att besöka Hongkong.
Vilken roll spelar fotbollen i ditt liv?
– Just nu ser jag mig som ett fan. Jag följer Hammarby så gått det går, men kan vara lite svårt med tanke på tidsskillnaden. Jag försöker även följa Syrianska och det är kul att de gick upp i Superettan. När jag spelar är det bara på kul med kompisar.
Vad har du för andra hobbies?
– Här i Hongkong nu har jag upptäckt att hajka. Det är underbart att komma ut i naturen ett par timmar. Jag försöker att komma ut i alla fall tre gånger i veckan och ta en paus från staden. Gå i bergen där det är grönt, fint och folktomt. Jag lyssnar mycket på poddar och ljudböcker.
Annons
Bästa minne från egna karriären?
– Nummer ett är såklart SM-guldet 2001. Det toppar allt annat, överlägset.
Värsta minne?
– Oh, den var svår, en fråga jag aldrig har fått förut. Jag hade ganska mycket skador i perioder, jag opererade båda ljumskarna och båda knäna inom loppet av ett och ett halvt år innan jag fyllt 20, det var tufft.
Märkligaste minne?
– Det är ett minne som är märkligt, men också väldigt fint. Det var min första säsong i Hammarbys A-lag, 1998, och vi var nykomlingar i Allsvenskan. Vi låg uppe i toppen hela året och i sista omgången kunde vi säkra en riktigt bra placering, jag tror till och med vi hade chans på guld. Vi mötte Malmö och låg under med 3-0 i paus. När vi kom ut efter halvtid får vi stående ovationer som varade hela andra halvlek. Supportrarna hyllade oss för vår fina säsong trots att vi låg under med 3-0 och var på väg att torska guldet. Det tar jag med mig för alltid. Vi borde känt besvikelse, men det var tvärtom, vi kände glädje och uppmuntran.
Hur följer du klubben?
– Med tidsskillnaden är det inte så lätt att kolla matcher live. Helgmatcher försöker jag få till, men annars är det highlights dagen efter, läsa tidningarna och messa med Kennedy.
Vad tycker du om dagens lag?
– Positivt överraskad. Den här säsongen presterade de bättre än jag hade förväntat mig. De var kaxiga men hårt jobbande, spelade bra fotboll och tog för sig. Det var riktigt roligt att kolla på och med mer flyt så hade slutat högre upp.
Din favoritspelare?
– Kennedy. Nu har han slutat, men det får vara han.
Hur går det för Hammarby 2019?
– Som supporter har man alltid höga förhoppningar. Får de behålla stommen och komplettera med några bra spelare så tror jag åtminstone topp fem, definitivt. Med lite flyt kan det bli etta. Det verkar vara ett bra go i klubben, bland fansen och i ledningen. De har påbörjat någonting intressant.
Annons
Vad önskar du dig i julklapp?
– Jadu….
Ett par bra hikingkängor kanske?
– Ja faktiskt! Jag har precis köpt mig en sån där ryggsäck med vattenhållare. Men jag går bara i vanliga gympaskor, och det ska man inte göra. Så ett par bra hikingskor skulle jag verkligen behöva. Hoppas frugan läser den här intervjun.
