Hammarby rapporteras vara ute efter en av Sveriges mest lovande vänsterbackar. Marcus Bring analyserar Noah Perssons förmågor för att se hur lämplig han är som ersättare för Mohanad Jeahze. [show_ad id=3] Sedan det stod klart att Mohanad Jeahze skulle lämna Hammarby har det letats ersättare. Jag scoutade själv fram sju namn för några veckor sedan, däribland Noah Persson. Nu är Persson på Hammarbys radar och enligt flera medier har klubben presenterat ett bud för Mjällby. Persson gjorde allsvensk debut för Blekingelaget 2021, men det var först året efter genombrottet kom. 26 matcher från start och de allra flesta som vänster wing-back i Mjällbys fembackslinje. Prestationerna höll hög klass vilket belönades med en plats på landslagets januariturné där Persson också debuterade. Den 19-åriga Karlshamnssonen är alltså en annan typ av ytterback jämfört med Mohanad Jeahze. Den senare är en bolltrygg spelare som är lika bekväm på offensiv tredjedel som i den inre korridoren medan Persson sällan kliver in i banan för att stötta uppbyggnadsspelet. Respektive spelares bollmottagningar från 2022 syns i grafiken nedan.

Även en datajämförelse i form av en spider ger oss en bild av två vitt skilda profiler. Medan Jeahze regelbundet bröt linjer med sitt passningsspel från djupa och centrala positioner så är det en-mot-en förmågan och de frekventa inläggen som sticker ut hos Persson.

De defensiva siffrorna är svåra att säga något om, en lyckad defensiv aktion behöver inte resultera i en bollvinst. Men en spaning är att Persson är skicklig på att täcka ytan bakom sig, han släpper sällan förbi sin motståndare en-mot-en. Däremot har han problem i huvudspelet, något som märks när han ska försvara överlånga inlägg. Att Persson inte är en Jeahze-kopia ska man dock inte fastna vid. Martí Cifuentes har påtalat att man inte behöver ersätta förlorade spelare med identiska profiler. Med Perssons intåg skulle dynamiken ändras. Han är en löpstark ytterspringare som är van att spendera mer tid på offensiv tredjedel än den motsatta. Men helt oäven på egen planhalva är han inte. Persson kan bryta linjer och ta sig förbi press men han gör det hellre med bollen vid fötterna, och kombinationen av acceleration och riktningsförändringar lämnar ofta motståndarna bakom honom.

Ett exempel på hans förmåga att ta sig förbi motståndare är listan för antalet lyckade dribblingar per 90:e minut bland ytterbackar. Där placerar sig Persson på sjätte plats. När man dessutom tittar var dessa lyckade dribblingar skett så är det relativt jämnt fördelat mellan offensiv och defensiv planhalva, vilket skvallrar om en spelare som är bekväm att utmana i flera olika situationer. Om Perssons en-mot-en förmåga är ett plus och bristande delaktighet i sitt lags bollprogression ett minus, men också något man kan bortse från så länge han inte få en roll som liknar Jeahzes, så är hans genomsnittliga kreativa siffror mer svåranalyserade.

Ytterbackens förväntade assistsiffra ligger på 0.12 per 90:e minut och är två punkter över den allsvenska ytterbackens snitt. Bra med tanke på att han spelat i ett av seriens mer defensivt balanserade lag, men också en asterisk vid sidan då en betydande andel av framspelningarna kommit från fasta situationer. Någon exakt slutsats av hans kreativa förmåga blir därför svår att dra. Vi kan inte heller gå tillbaka i tiden för att få ett större underlag då han bara har en hel säsong på seniornivå. I Hammarby lär han få en mer offensiv roll och större möjligheter att använda sin kreativitet. I Mjällby piskade han ofta in bollen i boxen, men förutsättningarna att skapa chanser i ett kontrande mittenlag är sämre än i ett topplag som Hammarby. Spelarna i och runt straffområdet är färre, och idéerna/lösningarna hos medspelarna sämre. Att han tog hand om fasta situationer i Mjällby är ett tecken på en fin vänsterfot och det kan vara tal om en tidsfråga innan den omnämns som ett anfallsvapen av högsta allsvenska snitt.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier