Ludwigson om tuffa uppladdningen: ”Fick kämpa för att få luft”

Gustav Ludwigson blev matchhjälte med sitt 2-1-mål mot Trelleborgs FF.
Men det var knappt att benen bar honom.
Coronaviruset i kombination med astma och pollensäsong gjorde att uppladdningen blev minst sagt jobbig.

Annons

När Trelleborgs mittback Isak Jönsson i inledningen av förlängningen försökte vända om och rensa undan bollen tog han för lång tid på sig.

Gustav Ludwigson såg direkt vad som var på väg att hända och högg. Hammarby-spelaren besegrade oddsen och tog sig först till bollen och kunde med en tåspets toffla in kulan i nät. 2-1 till Hammarby.
– Han var aningen seg i vändningarna och jag lyckades kliva in framför. Jag gjorde faktiskt ett liknande mål när vi mötte Trelleborg med Örgryte förrförra året, så jag tror att han kände igen sig från det målet. Hade jag lagt mig hade jag nog fått straff också, men det är roligare att göra mål, säger Ludwigson efter 3-2-segern i cupen.

Att 120 minuter var i tuffaste laget för Ludwigson var tydligt.
– Kroppen är oerhört sliten. Jag har nog aldrig haft så mycket kramp som jag hade idag. Oftast väljer man att byta när den första krampkänningen kommer, men när klockan står på 90 minuter och man får veta att det är en halvtimme kvar är det inte mycket att välja på.

Hur många maxlöpningar har du kvar i kroppen?
– Inga skulle jag säga. Jag tog en löpning när vi kom tre mot två i början av förlängningen där jag spelade ut bollen till Imad Khalili. Min tanke var att om det skulle bli 4-1 där skulle vi ha dödat matchen. Det var inget jättebra beslut i efterhand. Men det går inte att stanna när man ser läget, det är inte min grej. Nu fick jag promenera runt istället under resten av matchen.

Att Ludwigson var sliten mot slutet av matchen var inte konstigt. Att smittas av coronaviruset var jobbigt för honom.
– Det har varit tufft. Jag var kanske över medel i hur drabbad man blev och det är ingen rolig sjukdom. När man är hemma i två veckor, som jag var, då brukar kroppen ändå återhämta sig på något sätt, men nej, det var som att kroppen hela tiden krigade bara för att orka.

Ludwigson beskriver en märklig känsla i kroppen när han väl började träna igen.
– Det var inte många som orkade springa för det var en trötthet som man inte kände igen sedan tidigare. Det fanns ingen energi, man fick kämpa för att få luft.
– Speciellt jag fick kämpa med andningen eftersom jag har astma. Jag ville vara försiktig inledningsvis för man har hört en del historier om folk som gått på för tidigt och där det gått åt helvete.

Räknas du som riskgrupp i och med din astma?
– Nej, när jag behandlar min astma är det okej. Sedan blev det lite kaka på kaka då jag påverkades av corona, pollen, astma och att det var kallt ute. Det var inte den bästa tiden på året.

Hur många dagar tog det innan du började känna att energin var tillbaka?
– Vi tränade tre pass och sedan var vi lediga i en dag. Det var först när vi kom tillbaka från ledigheten som man började trycka på. Då var jag trött för att jag var otränad, inte på grund av sjukdomen. Jag var riktigt bra tränad innan det här och då går det ganska snabbt att komma tillbaka till en hyfsad nivå.