Kristof Vogel: Därför kan IFK Norrköping konkurrera med Hammarby

Hammarbys supporterbas och sponsorintäkter ger utmärkta förutsättningar för att vara ett topplag i Allsvenskan år efter år.
Men varför är de inte bättre än IFK Norrköping som bara kan räkna med drygt hälften så stora intäkter i grunden?
Kristof Vogel, som driver fotbollsekonomibloggen Den osynliga handen, analyserar.

Annons

Här följer du Kristof på Twitter!

Med några få veckor kvar tills Allsvenskan startar börjar tipsen hagla in. Bland klubbarna som förväntas att slåss om Europaplatserna finns Hammarby och IFK Norrköping. 

Skillnaden i dessa två klubbars respektive affärsmodell är enorm. Hammarby lever på höga kommersiella intäkter, det vill säga intäkter från publik, sponsorer och centrala pengar från SEF (TV och spel). Hammarbys kommersiella intäkter är nästan dubbelt så stora som för IFK Norrköpings dito. 

(Siffrorna i tusentals kronor)

Trots detta har Hammarby svårt att prestera bättre än IFK Norrköping. När det kommer till sportsliga resultat har IFK Norrköping kommit före Hammarby fyra gånger under de fem senaste säsongerna. Tittar man på ekonomin så har IFK Norrköping under samma period redovisat en vinst före skatt på totalt 106 miljoner kronor. Motsvarande nyckeltal för Hammarby Fotboll AB landar på 8 miljoner kronor. 

Den stora anledningen till att ekonomin är bättre i Norrköping är försäljning av spelarkontrakt. 

Under de senaste fem säsongerna har IFK Norrköping sålt spelarkontrakt för i genomsnitt 47 miljoner kronor per år med en årlig standardavvikelse på 11 miljoner. Spelarkontrakt-försäljningen är inte bara störst i Allsvenskan utan den låga variansen gör inkomstkällan förhållandevis jämn och stabil över tid. Den förefaller vara systematiserad. 

Hammarby har tjänat mindre pengar på transfermarknaden. I genomsnitt 19 miljoner kronor per år under de fem senaste säsongerna med en årlig standardavvikelse på 20 miljoner kronor. Det är ett alltså fåtal försäljningar som har höjt snittet. 

De flesta menar att IFK Norrköping har varit duktiga på att sälja men jag skulle säga att Peking snarare är skickliga på att förädla och att det finns en tydlig truppstrategi som ligger bakom framgången. Enligt CIES Football Observatory spelade IFK Norrköping med de yngsta spelarna i Allsvenskan under 2020, mätt i medelålder på planen. Inte nog med det, Pekings medelålder var lägre än 90 procent av klubbarna i Europa. Hammarby är raka motsatsen. Bajen spelade inte bara med den högsta medelåldern i Allsvenskan, den var dessutom högre än 85 procent av klubbarna i Europa. 

Orsaken går att finna i rekryteringsstrategin. I den A-lagstrupp som IFK Norrköping förfogade över under hösten hade majoriteten av spelarna rekryterats vid en ålder 24 år eller yngre. Majoriteten av Bajens A-lagstrupp var rekryterad vid en ålder på 25 år eller äldre. 

Med några enstaka undantagsfall ger äldre spelare inte några stora summor på transfermarknaden. Enligt Transfermarkt har cirka 75 procent av Allsvenskans totala transferintäkter under de senaste 15 åren genererats från spelare under 25 år.

IFK Norrköping har gjort en unik resa i svensk elitfotboll. Peking vann överraskande Allsvenskan 2015 men till skillnad från de flesta andra mindre klubbar som har vunnit Allsvenskan under de senaste 20 åren så har man lyckats hålla sig kvar i toppen samtidigt som ekonomin har blivit allt bättre. 

Hammarby hoppas mycket på att Akinkunmi Amoos kontrakt ska säljas för rekordbelopp någon gång under de kommande två åren. Det är inte omöjligt att så blir fallet, även om transfermarknaden mest sannolikt kommer att vara rejält stressad. Under tiden kommer IFK Norrköping troligen fabricera flera försäljningar och fortsätta att göra livet surt för Bajen och andra storstadslag med stora kommersiella intäkter.