Wiliot Swedberg gjorde sin första match och sitt första mål för moderklubben Hammarby.
På läktaren satt pappan Hans Eskilsson, stoltare än någon annan.
När Hammarby bytte in 17-årige Williot Swedberg i matchen mot Degerfors IF var det till publikens jubel. Mittfältaren, som spelat i Hammarby sedan sju års ålder och tagit den långa vägen genom Frej och HTFF, är en av Hammarbys mest upphaussade talanger. Men allra mest speciellt var det förmodligen för Hammarbylegendaren, tillika Williots far, Hans Eskilsson, som satt i styrelselogerna.
– Det var en otrolig känsla att se Williot bytas in, berättar Hans Eskilsson. Jag blev väldigt rörd. Sedan när han gjorde mål var det som om världen stannade upp. Jag har inte tillräckligt bra vokabulär för att beskriva det.
Totalt gjorde Eskilsson 185 matcher i Hammarby och blev en publikfavorit genom sin självuppoffrande spelstil. Som spelare var han med om tre uppflyttningar och utlandssejourer i Portugal och Skottland. Sonens debut i Hammarby håller han dock som en nästan oöverträffad upplevelse, jämte derbyavgöranden och serieavancemang.
– Den känslan jag kände där och då, den har jag inte upplevt på 25 år. Det är en sådan total eufori.
På presskonferensen underströk Hammarbys tränare Milos Milojevic att Williot inte fick spela på grund av att hans far är Hammarbylegendar och styrelseledamot.
– Som utlänning visste jag knappt vem hans pappa var innan jag kom hit, säger Milos. Jag kan prata hela dagen om Williot. Det är en kvalitetskille. Hans beslut är på en annan nivå jämfört med många andra.
Även Hammarbys chefsscout Mikael Hjelmberg lyfter fram Swedbergs beslutsfattande.
– Beslutsfattning och spelförståelse är i regel kopplat till ålder och erfarenhet. När HTFF spelat i år har det varit påtagligt många spelare som tar fel beslut. Williot däremot, han fattar ofta helt rätt beslut och har en väldigt bra teknik.
Hur högt håller ni honom internt?
– Det är en av Hammarbys absolut största talanger på 2000-talet. Jag har följt honom så nära jag kunnat, i HTFF i år och i Frej i fjol. I mitt tycke är han Sveriges bästa 04:a.
Att Williott besitter ett spelsinne utöver det vanliga förvånar inte Hans Eskilsson. Familjen Eskilsson-Swedberg tillbringar ofta vinterhalvåren i Valencia där Williott skolats i spansk fotboll.
– Han har spelat i Godella och Valencia, säger Eskilsson. Han var bara fyra år första gången han tränade i Spanien, så han har skolats av det. Spanska klubbar ligger långt fram i talangutveckling, de har heltidsanställda tränare som har fått en bra utbildning.
– Jag vill inte hålla på och hylla Williott allt för mycket, det ser aldrig bra ut när farsor plussar sina söner. Men han har något osvenskt i spelstilen.
Telefonlinjen darrar av stolthet. Eskilsson är märkbart rörd på rösten.
– Jag har ju följt hela hans liv med fotbollen, från att vi började latja lite när han var ett eller två år. Han har följt med mig på fotbollsmatcher från tre års ålder, vi har pratat fotboll, spelat fotboll. Alla de här ungdomsåren, det har varit vårt sätt att leva ihop.
På läktarna sjöng de “han är bättre än farsan”. Håller du med?
– Jo, men då får jag göra, skrattar Eskilsson. Jag levde mycket på fysiken, Williott har helt andra tekniska förmågor. Han har aldrig varit tidig i fysiken och behövt utveckla andra sidor.
Tror du han behöver lägga på sig något kilo muskler?
Plötsligt dröjer svaret. I bakgrunden hörs hur en ytterdörr låses upp.
– Du, får jag återkomma?, säger Eskilsson och låter rörd på rösten. Williot kom precis hem, jag vill gratulera honom.
