Hammarby vann träningsmatchen mot Millwall FC efter straffar.
Här är Fotboll Sthlms spaningar.
[the_ad id=”74947″][the_ad id=”74952″]
1. Förutsättningarna inför matchen.
Mellan de allsvenska matcherna mot Elfsborg och Varberg hann Hammarby boka in en träningsmatch mot Londonlaget Millwall FC på bortaplan. Motståndarna, vars matchtröjor pryds av Huski Chocolate, hade fått återbud från ett annat lag, och lyckades genom den gemensamma huvudsponsorn boka in Hammarby.
Inför matchen menade huvudtränare Martí Cifuentes att matchen var ett bra tillfälle att spela in nyförvärven. Och nog blev det förändringar: hela sex stycken sett till matchen mot Elfsborg. Av nyförvärven gjorde Shaquille Pinas, Pavle Vagic och David Concha sina startdebuter, dessutom fick Dennis Widgren, Alper Demirol och Oliver Dovin (som nu är tillbaka från skada) förtroende från start.
2. Hur såg det ut?
Ungefär som väntat. Hammarby verkade inte särskilt påverkade av resan eller Londonvärmen, utan spelade sitt spel och kom till flera bra lägen (nog borde väl Gustav Ludwigson och Jusef Erabis chanser lett till nätrassel). Motståndarna Millwall spelade en tempostark fotboll och stod för ett något mer direkt spel än vad Hammarby är vana vid från allsvenskan.
Efter 90 minuter var dock noll mål gjorda och vänskapsmatchen gick till straffsparkar. Här var det Hammarbyarna som hade de svalaste nerverna: Mads Fenger, Mohanad Jeahze, Jeppe Andersen, Joel Nilsson och Nahir Besara slog i tur och ordning in sina straffar. Matchavgörande blev Nahir Besaras panenkastraff, som vackert seglade i mål, då Millwalls Isaac Olaofe prickat stolpen från elva meter.
3. Hur hanterade Hammarby underlaget?
De senaste åren har Hammarbys facit på gräs varit svagt. I fjol vann man blott två bortamatcher på gräs (Varberg och Degerfors), kryssade mot senare nedflyttade Halmstads BK och krislaget IFK Göteborg, samt förlorade mot Malmö, AIK och Mjällby (på Guldfågeln Arenas hybridgräs blev det också torsk). I år har man vunnit en bortamatch på gräs och förlorat en.
The Den har hybridgräs och underlaget såg inte riktigt ut att hämma Bajen, Stockholmarna kom igenom på mitten, lyckades spela sitt kortpassningsspel och såg genomgående säkra ut. Det är lovande inför bortamatchen mot Varberg, även om gräset på Påskbergsvallen brukar vara lite längre än den till synes fina matta som laget spelade på idag.
Spelet på naturgräs måste betraktas som en av de största utmaningarna för att Hammarby ska kunna etablera sig i toppen framgent. Och särskilt lätt att lösa är den inte, till skillnad från Djurgården som har en naturgräsplan i niomannastorlek att tillgå på Kaknäs finns ingen sådan på Årsta IP, varför Hammarby får kuska runt till Öland, Skarpnäcks sportfält och nu London för att få öva på naturgräs. Att man är så bra som man är på Tele2, vars matta är så hård att jag misstänker att hålen till hörnflaggorna skapats med slagborr, är imponerande, men det måste vara oerhört frustrerande att inte få samma utväxling på naturgräs när möjligheterna till förändring är små.
4. Alper Demirol
När man pratar med olika Hammarbytränare om unge lovande Alper Demirol återkommer ofta samma omdömen. 19-åringen är lovande och besitter stor potential, men har egentligen inte prövats på seniornivå. I P19-laget var Hammarby ofta överlägsna, och Demirol fick ofta spela fotboll från mittcirkeln och diktera villkor. Hans svagheter har heller inte gått att skönja från de inhopp han stått för – hittills har Demirol hoppat in i 3–0-ledningar och ”mest fått göra det vi redan vet att han är bra på”, som en ungdomstränare uttryckte det.
Då låter väl spel från start mot kultlaget Millwall på klassiska The Den som ett utmärkt utmaning? Mot de energiska engelsmännen hade Alper Demirol en något mer defensiv roll, som han skötte väl utifrån förutsättningarna. I luftduellerna kom han inte alltid helt rätt och han besitter inte Loret Sadikus förståelse för positionering (det är det inte många som gör i allsvenskan), men Alper visade också vilja att ta stort ansvar. I den 30:e minuten kolliderade han med Millwalls Zian Flemming, men reste sig snabbt och gav sig ut på en dribblingsräd i ett av Hammarbys uppspel.
Sammantaget är intrycket av Alper Demirol efter dagens match att talangen befinner sig i ett spännande skede i karriären. Mittfältaren är inte ens ordinarie i HTFF och saknar vissa defensiva verktyg, men har uppenbarligen så stora spelmässiga förmågor att han närmar sig a-laget (mot Millwall stog han för både den ena och den andra läckra passningen, särskilt en öppnande mot Darijan Bojanic runt minut 28). Om Alper lyckas med omskolningen han ser ut att ha gett sig ut på nu, som tycks gå ut på att komplettera de Aimar Sherska spelgeniförmågorna med mer defensiva egenskaper, går förmodligen tonåringen en mycket ljus framtid till mötes.
5. Shaquille Pinas
Här tycks Hammarby ha hittat en pärla. Holländaren-surinamesen bröt passningar, vann nickdueller och gav sig ut på soloräder som var produktiva, men sällan kändes farliga för Hammarbys del. Den enda aktionen som gick snett var väl den där passningen som slogs till synes utan adress och ut över långsidan.
