Daniel Sjöberg: Sannolikt att osannolika Hammarby vinner SM-guld

Det finns framförallt en sak som talar emot att Hammarby vinner guld i år.
Det är att det vore ett fullständigt sannolikt resultat.

Annons

Vi satt bredvid varandra i en buss, Sören och jag. Utanför fönstret for Visby förbi och vi var på väg någonstans för att tvingas skratta åt Jörgen Mörnbäcks imitationer av Glenn Hysén och Thomas Nordahl samt äta fläsknoisette på det sätt man alltid äter fläsknoisette när det bara finns en huvudrätt att välja på. Vi ägnade resan till detta väntande samkväm åt att prata om den upptaktsträff vi precis upplevt, journalisten och tränaren. Det här var på den tiden då upptaktsträffarna var något annat än det de är idag. Något mer än det möte med konferensaura det förvandlats till. Det kan ha varit sista gången som vi faktiskt umgicks på det sättet, fotbollsfolket och journalisterna, men jag är inte säker. Jag vet bara att vi åkt på 24-timmarskryssning för sista gången året innan. Nu var det Svenska Spel-ön som välkomnade oss för ett dygn av fotbollsgemenskap. Allsvenska klubbar skulle aldrig ha kommit på tanken att stänga journalister ute från träningar och omklädningsrum. Att något lag skulle få för sig att inte lämna ut nummer till sina spelare var en tanke för oerhörd att ens yttras. Det här var, som ni förstår, en annan tid.

Vi väntade på att säsongen 2001 skulle sparka igång.

Sören var upprörd över att Hammarby sågs som ett så svagt lag. Okej, under de två senaste åren hade de inte klarat av att leva upp till det som lovats av resultatet 1998, men en avstigningskandidat? Nej, det ville inte Sören gå med på. Han förklarade att försvaret var starkt och att han såg något riktigt spännande i sitt nya anfallspar.
– Peter och Andreas kompletterar varandra väldigt bra. Jag tror att vi kommer göra en bättre säsong i år än förra året, sa Sören och jag nickade väl med.

Jag minns inte hur jag tippat Hammarby, men någonstans runt plats tio skulle jag tro.

Jag tänker på det där ibland. Hur osannolikt det är att vi satt där och pratade och sedan slutade det som det gjorde. Hur osannolikt det är och samtidigt hur fullständigt självklart det är. För Hammarby är ju en osannolik förening. Det går inte att se det på något annat sätt. Jag är sannerligen inte fotbollsprofessor, men det måste vara, om inte unikt, så åtminstone sällsynt, att ett huvudstadslag med en sådan rik historia och ett sådant stöd, har ett så fattigt prisskåp. Tusentals sånger har raspat sönder söderstrupar genom åren, men endast en gång har de guldbalsamerats. Skyttekungar, dribblingskungar, mittbackskungar och Ohlssonkungar har burit den klassiska tröjan, men endast en trupp har någonsin fått krönas med mästarpokalen.

Där har funnits mirakelmatcher, omöjliga vändningar och sistakvartar det talas om än, men bara en säsong som höll hela vägen.

Nu står vi här. Med ett Hammarby som ingen konkurrent kan fnysa åt när Lennart Johanssons pokal ska destinationtippas. Ett Hammarby som flyger fram på planen och spelar med ett offensivt självförtroende som lär ge motståndarförsvar mardrömmar. Ett Hammarby som torde ha varit Rikard Talléns och styrelsens pojkrumsfantasi när de meddelade att Sören Cratz inte skulle få förlängt kontrakt för att Hammarby ville “spela en annan typ av fotboll.”

Sören klev av den där bussen, vi åt vår fläsknoisette, jag kan tänka mig att han skrattade gott åt Jörgen Mörnbäck. Sedan åkte han hem till Stockholm, täljde guld av ett lag ingen annan trodde på och fick mitt i alltihop veta att han inte skulle få vara kvar. Fullständigt osannolikt. Fullständigt Bajen.

Det är fullständigt sannolikt att Hammarby vinner SM-guld 2020. Det som möjligen får mig att tveka är att Hammarby är en fullständigt osannolik klubb.