Stefan Bergtoft: ”Vi körde åtta eller nio styrkepass i veckan”

I lucka åtta av julkalendern gömmer sig Stefan Bergtoft.
Den lojale mittfältaren hade skadebekymmer och fick inte alltid så mycket speltid, men var med om stora framgångar under sin tid i Djurgården.

Annons

Namn: Stefan Bergtoft
Ålder: 40 år
Spelade i Djurgården: 2000-2006
Position: Mittfältare

Var bor du?

– I Sundby vid Spånga.

Familj?

– Tre barn och en sambo.

Vad gör du?

– Jag jobbar i skola som fritidspedagog. Jag har lite lektioner och hjälper till lärarna. Man glider runt och har det roligt helt enkelt.

Vilken roll spelar fotbollen i ditt liv?

– Jag följer ju Djurgården så gott som det går. Jag försöker gå och titta live men det blir inte så ofta.

Vad har du för andra hobbies?

– Jag tycker om att bygga och att snickra lite. Det är som terapi.

Vad är ditt bästa DIF-minne?

– Jag spelade inte så jättemycket och gjorde inte så mycket. Men jag avgjorde i cupen mot AIK på Stadion (kvartsfinal 2003 där Bergtofts ribba-in-skott blev ett klassiskt mål). Vi låg under med 0-1 men kom ikapp och jag gjorde 2-1 i förlängningen innan ”Adde” (Johansson) gjorde 3-1. Alla stora spelare har spelat många matcher och har många bra prestationer, men det här var något man kommer ihåg.

Stefan Bergtoft med lagkompisar efter sitt klassiska mål. Foto: Bildbyrån

Vad är ditt värsta minne?

– Det är nog också en derbymatch från 2003. Vi ledde med 3-0 mot AIK men de kom ikapp. Samuel Ayorinde kvitterade på övertid och sprang och hyschade mot Zoran Lukic. Då var Zoran nog mindre nöjd. Vi hade ju hela matchen och tror att Johan Elmander brände ett halvt friläge när det stod 3-2 i den 89:e minuten eller liknande.

Vad är ditt märkligaste minne?

– När jag kom till Djurgården och på försäsongen så hade vi Ingvar ”Putte” Carlsson från hockeylaget som en slags manager för oss. Det var ett konstigt koncept för vi körde åtta eller nio styrkepass i veckan. Hela försäsongen var sådan. Vi började klockan tio på Bosön, sedan käkade man och tog det lugnt innan vi körde klockan tre på Bosön igen. Alltid utan boll. Om det var det som låg bakom framgångarna eller om vi bara hade jättebra spelare vet jag inte. Men ett udde minne var det. Man var inte alls van vid sånt.

Vem är den bästa lagkamraten som du har haft?

– Det finns många som jag kanske har umgåtts mer med, men spelmässigt måste jag nog säga Stefan Rehn. Man kunde ge honom bollen när han var trängd och så löste han problemet.

Vad tycker du om dagens Djurgården?

– Inga jättestjärnor, förutom Marcus Danielson som var sjukt bra där bak, men det har varit jättekul att se dem. Vad jag har förstått så verkar de ha haft roligt också. Det är mycket andra grejer än fotboll som fiske och så vidare. Jag tror att de har tjänat mycket på sin lagsammanhållning.

Vad önskar du dig i julklapp?

– Då säger jag Muurikka. En stekhäll som man steker lite grejer på.

Foto: Bildbyrån