”Närmast en löjligt stark balansräkning” – sju frågor om DIF:s ekonomi

Djurgården levererade ett rekordresultat under pandemisäsongen 2020.
Hur stark är klubbens ekonomi?
Vi ställde frågor till Anders Norlen, energimarknadsanalytiker och expert på fotbollsekonomi, för att bli klokare.


Här följer du Anders på Twitter!

Annons

Reaktionerna på att Djurgården gick 59 miljoner plus har varit många. Är du lika imponerad som alla andra?

Koncernen (föreningen + Djurgården Elitfotboll AB) levererar ett resultat på 59.4m, varav Djurgården Elitfotboll AB – som organiserar A-lagsverksamheten – gör ett resultat på runt 59m. Det är det tredje bästa resultatet i Allsvenskan, endast bakom MFF:s Champions League år 2014 och 2015.

Det får man väl ändå säga är imponerande.

Vad sticker ut i rapporten?

Tre saker.

Att få bekräftat det vi misstänkte: transfermodellen fortsätter leverera. Djurgården har haft en extremt framgångsrik handel med spelarkontrakt de senaste 5 åren. Netto efter avskrivningar och agentkostnader för 2020 är 48.3m – totalt 2016-20 är över 160m.

Att man lyckas hålla kostnaderna så pass i schack att bolaget levererar sitt första rörelseöverskott på minst 10 år.

Att man har en närmast löjligt stark balansräkning. Djurgården är netto skuldfria, dvs man kan betala av alla sina skulder med sin kassa och ändå ha pengar över. Att investera detta effektivt framåt blir den stora utmaningen för ledningen.

Vad imponerar mest?

Att man lyckades dra i nödbromsen och få kostnaderna under kontroll. Ett köpstopp infördes omedelbart när viruset slog till, trots att man mottagit likviden för Marcus Danielson. Osäkerheten bedömdes som för stor.

Personalkostnaderna har mer eller mindre varit oförändrade runt 63-65m per år de senaste 4 åren, trots att Djurgården ökat sina rörelseintäkter med nästan 30 miljoner (eller nästan 40%) under den perioden. Det visar på en styrka i team Berggren-Andersson att inte falla tillbaka i fällan att vrida upp risken när handeln med spelarkontrakt levererat så som den gjort.

Övriga kostnader har man lyckats trimma 33%, primärt drivet såklart av uteblivna arrangemang. Men det är relativt högt jämfört med andra klubbar som släppt sina resultat.

Sen givetvis att man levererar ett kassaflöde på uppskattningsvis 48.5m. I princip hela nettointäkten från Danielson hamnade på kontot, vilket gett bolaget en krigskassa på 66.5m vid årsskiftet.

Finns det något som oroar?

Den sportsliga verksamhetens förmåga att förvärva och sälja fotbollsspelare ligger bakom den situation där man nu ligger, och givetvis hänger frågan i luften – kan man fortsätta överprestera sportsligt och i talangförädlingen över tid? Visst har man visat att man är kanske bäst i serien på precis detta, men det är också lätt hänt att man går i fällan att man blir förblindad av sin egen framgång och att den kommer komma automatiskt framåt. Som Romarna sa: Memento mori…  (”Kom ihåg att du är dödlig”.)

Runt rörelseintäkterna har man lyckas stänga gapet mot de stora konkurrenterna under de senaste åren, men Djurgården måste fortsätta jobba med att utveckla sin kommersiella sida. Man har kommit långt, men det finns mer att göra.

Vad kan man läsa ut av agerandet på transfermarknaden?

Man sålde spelarkontrakt (Danielson) samt mottog en vidareförsäljningsutbetalning från Tino Kadeweres flytt från Le Havre till Lyon på totalt 60m. Man köpte spelarkontrakt för 900,000 – Banda från Oostende och/eller Magnus Eriksson från San José.

Även värt att notera balanserad sign-on. Djurgården – precis som MFF – balanserar utbetald sign-on som en tillgång på sin balansräkning som aktiveras som en kostnad över kontraktslängden. En rent bokföringsteknisk övning, då utbetalningen sker när kontraktet skrivs på. Balansen per 31/12 2019 var 17.0m och per 31/12 2020 16.7m. Om vi antar att genomsnittlig kontraktslängd ligger på 4 år, så var aktiveringen av kostnader 2020 ungefär lika med ’ny’ balanserad sign-on. Det är alltså inte så svårt att tro att den större värvningen under året – Mange Eriksson – borde varit den som fått lejonparten.

Affärerna man gjort nu under vintern har skett i januari, så reflekteras inte i rapporten för 2020.

Hur stark är Djurgårdens ekonomi jämfört med AIK och Hammarby?

Man har den starkaste balansräkningen och den största kassan men ligger fortfarande något efter både AIK och Hammarby i förmågan att generera rörelseintäkter, även om gapet mot framförallt AIK minskat.

Kort sagt är det lättare att agera som Bosse Andersson när man hör att en spelare som Asoro skulle kunna vara på ingång. Det ger givetvis flexibilitet i hur man kan verka och trygghet i organisationen.

Vad blir det viktigaste för Djurgården framöver?

Osäkerheten över 2021 består, så att gå in i året med en extremt stark balansräkning är givetvis en trygghet. Framåt kommer ledningen sättas på prov: fortsätta investera i den mycket lyckade sportliga verksamheten som genererat en extrem avkastning de senaste åren eller hitta andra projekt som kan leverera långsiktiga värden?

Även om det finns ett extremt stort förtroende från supporterkollektivet för firma Berggren-Andersson att ratta klubben så kommer det även löpande höjas röster för att kassan ska användas till både ditten och datten. Att ha en tydlig idé om hur man vill agera hela vägen från styrelsen genom den dagliga ledningen ner till den sportsliga och kommersiella blir extremt viktigt. I förlängningen även kommunicera detta tydligt till supportrar och medlemmar så vissa aktioner inte kommer som en överraskning.

På längre sikt handlar det för Djurgården om att hantera sin viktigaste risk: succession av nyckelmedarbetare. Henke Berggren och Bosse Andersson är den viktigaste kraften i Djurgården och att fundera på hur dessa herrar ska ersättas den dagen de tappar lusten eller hittar nya utmaningar är den viktigaste för styrelsen på sikt.

LÄS MER. Oskar Månsson: Därför är Bosse Andersson landets bästa sportchef