Mattias Jonson: ”Min bulldog är ganska lik Bosse Andersson”

I dagens lucka, nummer 14, hittar vi en gammal kvalhjälte.
Vi ringde upp Mattias Jonson för att prata om 3-2-målet mot Assyriska, sonen i Djurgården och den ettrige bulldoggen Bosse.

Annons

Namn: Mattias Jonson
Ålder: 45 år
Spelade i Djurgården: 2005-2011
Position: Anfallare

Var bor du?

– Jag bor på Lidingö.

Familj?

– Fru och två barn.

Vad gör du?

– Jag är delägare i ett bolag som säljer utbildningar riktad mot byggbranschen. Det är en liten firma med fyra delägare och det är väldigt flexibelt. Det är en bransch som jag inte har jobbat i innan, men jag har jobbat som säljare sedan jag slutade med fotbollen och trivs väldigt bra med det.

Vilken roll spelar fotbollen i ditt liv?

– Jag ser en del matcher på Tele2 arena och ett par landskamper per år på Friends arena. Men det är ganska bekvämt att sitta hemma och kolla också, jag brukar se Djurgården och engelsk fotboll. Jag har två söner som spelar, den yngste i Lidingö och den äldste (Melker) gick till Djurgården för ett år sedan. Han spelade i U17 men blev precis uppflyttad till U19 där han ska spela nästa år. Så jag har varit mycket på Hjorthagen i år och har hela tiden haft en bra relation med Djurgården.

Vad har du för andra hobbies?

– Vi har en fransk bulldog här, Bosse, som tar vår tid.

Är han namngiven efter sportchefen?

– Ja, det var väl så. Det var killarna som fick bestämma namn och de har också en bra relation med Bosse så det kändes ganska behagligt att han skulle få det namnet. Hunden är ganska lik honom också, haha. En liten ettrig jävel.

Vilket är ditt bästa DIF-minne?

– Det häftigaste minnet är nog kvalmatcherna 2009 med Djurgården, med allt vad de innebar. (Jonson gjorde det avgörande 3-2-målet i förlängningen mot Assyriska). Sedan är det många som relaterar min karriär med 2-2-målet mot Danmark i EM 2004. Just hela upplevelsen att spela mästerskap är rätt häftig och speciell. Men jag tror någonstans att man landar i att målet i kvalmatchen betydde mer än vad målet mot Danmark gjorde. Även om vi gick vidare från EM-gruppen så känner man som djurgårdare att det var ett viktigare mål på många sätt.

Vilket är ditt värsta minne?

– Innan jag kom till Djurgården var jag med och åkte ur Premier League med Norwich. Det var ingen jättefestlig upplevelse. Sedan tänker jag på när jag spelade i Helsingborg och vi mötte Häcken borta i sista omgången, vi skulle bara dit och vinna. Häcken hade redan åkt ur Allsvenskan och vi skulle ta SM-guld men förlorade istället med 2-1. Då var det ingen rolig upplevelse att komma tillbaka till Helsingborg.

Vilket är ditt märkligaste minne?

– När jag spelade i landslaget och vi hade Moldavien borta. När vi kom till arenan stod ett gäng äldre damer och skottade snö från planen. Det var ett speciellt minne och det såg väldigt udda ut.

Vem är den bästa lagkamraten som du har haft?

– Rent fotbollsmässigt fick jag ju möjligheten att spela med Zlatan i landslaget. Ett enkelt svar på frågan för det är för många personer som jag har som vänner för livet.

Vad tycker du om dagens Djurgården?

– Jag är, som alla andra tror jag, väldigt imponerad över vad de uträttade. Jag blir glad i hjärtat naturligtvis, både över att de vann men också sättet som de gjorde det på. Jag har aldrig upplevt mig som en stor stjärna utan som en lagspelare med uppoffrande spel och just det tycker jag har genomsyrat hela gruppen och föreningen i år. Det är häftigt att det går att vinna på det sättet. Det kanske går i en liga som Allsvenskan och inte ute i Europa i dem största ligorna. Men det är ingenting som förringar Djurgårdens insats på något sätt.

Vad önskar du dig i julklapp?

– Fred kan man ju önska, men det känns lite jobbigt att få ihop på den här sista månaden. En värvning till Djurgården hade ju varit jävligt lyckat.

Vem?

– ”Mange” Eriksson hade varit kanon. Hem med honom bara!

Foto: Bildbyrån