Aslak Fonn Witry har lämnat Djurgården för AZ Alkmaar och med de senaste två matcherna post-Witry på näthinnan så är det nog en och annan som undrar vad det här kommer innebära.
Vad har Witry betytt och finns det en ersättare?

Här följer du Jonas Tegnér på Twitter!

Djurgården värvade Aslak Fonn Witry från Ranheim inför säsongen 2019 i viss konkurrens från Rosenborg. Att han fick en flygande start är nog alla överens om med två fullträffar mot Örebro i hans andra allsvenska match och ett SM-guld att kröna säsongen med. Med sju poäng både 2019 och 2020 så gick han in i säsongen 2021 som en av Djurgårdens viktigaste och bästa spelare.

Med två år kvar på kontraktet så fanns också vetskapen hos både ledning och supportrar att det här kunde vara sommaren som Witry lämnade klubben. Det kan utifrån lätt se ut som att Bosse Andersson ville lägga ett karbonpapper på värvningen av Aslak Fonn Witry när Leo Cornic plockades in. Ännu en ung norsk högerback med fart och fläkt. Men riktigt så är det inte när man skrapar lite på ytan. Cornic var tre år yngre än Witry när han värvades samt spelade i Norges andradivision. Här handlar det om ett annat tidsperspektiv.

Den här texten kommer inte handla så mycket om Cornic heller, utan om Witry och den betydligt äldre Haris Radetinac. Det har ju tisslats och tasslats där ”Haris” och ”högerback” förekommit i samma meningar ett par gånger den senaste tiden, och det gjordes det också inför den här säsongen. Planen var nog hela tiden att inte värva om Witry lämnade den här sommaren, utan Leo Cornic skulle få tid på sig för man har ju Haris Radetinac.

Vad har Witry erbjudit Djurgården?

Witrys tid med Djurgården har ju även varit Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöfs tid i Djurgården och den har som sagt varit väldigt framgångsrik. Även om det har skruvats lite grann på hur man vill ta sig an matcher så har det för Witrys del inte förändrats speciellt mycket. Han skall följa med i spelet upp, fylla på i boxen, vända spelet och hitta Käck eller bortre ytter på andra sidan banan, men framför allt så har han stått för otaliga meter sprungna. Alla de här sakerna har Witry utfört med bravur, även Elliot Käck för den delen på andra kanten. Ytterbackarna har varit en essentiell del i Djurgårdens sätt att anfalla och vinna matcher, utöver det faktum att de förstås måste kunna försvara tillsammans med sin backlinje.

Bild 1 – Tidigare bild från försäsongen på en spelvändning

Som kan synas i bilden ovan så är det här ett av sätten Djurgården varit framgångsrika med att luckra upp försvar. Man har vänt med bollen inte bara mot ett lågt försvar men även i sina omställningar. Allt för att skapa förflyttningar och så småningom luckor i försvaren som dessa förflyttningar kan tvinga fram. Detta har Witry kunnat genomföra med framgång, ofta. Även Elliot Käck, men likaså de centrala mittfältarna har ofta hittat dessa ytor. Detta har gjort Djurgården till ett svårt lag att låsa fast på en sida. När nu Witry lämnar ställer man sig såklart frågan om delar av den här egenskapen försvinner med honom. För även om motståndarna förstås har koll på att Djurgården spelar så här så har långt ifrån alla lag kunnat utnyttja den vetskapen. Detta antagligen tack vare spelarnas förmåga att utföra uppgiften.

Nu vill jag vara väldigt tydlig med att följande observationer och spekulationer baseras på hur det sett ut och det är förstås fullt möjligt att Bergstrand och Lagerlöf väljer att skruva på hur man angriper det här.

Men låt mig fortsätta djupt insvept i illusionen av att man inte kommer förändra så mycket trots uppgiften att ersätta Aslak Fonn Witry. Som jag redan varit inne på så är nog tanken att Leo Cornic ska få den uppgiften på sikt men att det här och nu är upp till Haris Radetinac (och kanske Jesper Nyholm i andra hand) att göra högerbacksplatsen till sin, och vare sig det är rättvist eller ej så kommer ersättaren att jämföras med Aslak Fonn Witry.

Haris Radetinac redan på en högerbacksplats nära dig

Haris Radetinac är inte så främmande för positionen som ytterback som förvisso inte är konstigt för de flesta som följer Djurgården. Han har faktiskt spelat högerback vid tolv tillfällen i Djurgården de senaste fem åren. Under Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf har han gjort det tio gånger och startat på den positionen fem gånger under 2020 och 2021. Så om underlaget förvisso inte är stort så finns det ändå lite grann att titta på för att se hur han presterat som högerback under den rådande ledningen.

Med hjälp av de två senaste matcherna mot Mjällby i synnerhet så har jag försökt att titta lite närmare på högerbackspositionen och hur den fungerat så här direkt efter Witrys avfärd. Märk väl att matcherna mot Mjällby kanske blir en orättvis jämförelse då de av de flesta anses vara svaga insatser av Djurgården. Dessutom var ena matchen på naturgräs samt att man ställde upp med olika startelvor i dessa matcher. Det var olika fronttreor i båda matcherna och mot Mjällby på Tele2 saknade Djurgården viktige Rasmus Schüller som var avstängd. Dessa olika förutsättningar påverkar en hel del, men det är ämnen för en annan gång.

Det gick inte att se några tydliga skillnader för ett icke insatt öga i hur man ville att Haris Radetinac skulle agera i förhållande till hur Witry agerat tidigare. Radetinac varierade sig med att ta bredd och krypa in i banan, var framåtlutad och fyllde på i straffområdet. Precis som Witry helt enkelt. Det jag tyckte mig se dock var att Mjällby var väldigt tydliga i sin press där man ville kväva spelvändningarna från kant till kant. Främst genom att göra det kompakt kring bollhållare, mycket tack vare att spela aggressivt med sina wingbacks (de spelade 3-5-2). Mjällbys vänsterback Kadir Hodzic var bland annat uppe och tog en frispark mot Haris strax utanför Djurgårdens straffområde i femtonde minuten för att nämna ett exempel

Bild 2 – Hög press av Mjällbys wingbacks

Bild 3 – Täckning mot spelvändning från Mjällbys sida

Nu kan jag inte påstå att den här tydliga pressen var mer förekommande på Djurgårdens högersida, men de tydligaste exemplen kunde jag finna där. Som bilden ovan antyder så var Mjällby ganska aggressiva i sina försök att kväva Djurgårdens spelvändningar, man dubblade ofta och chansade lite grann med sin bortre kantspelare. Säkra på att de trånga ytorna skulle vara för svåra att bemästra för ytterspelarna att vända bollen ifrån. Det gick ofta att se att det fanns ytor för Käck eller Bärkroth på bortre delen av planen men bollen kom i princip aldrig över dit från högerkanten på samma sätt som man är van vid att se. Huruvida detta berodde på Haris förmåga att vända, ett uppumpat aggressivt Mjällby eller ett inre mittfält som hade svårt att avlasta Haris går inte riktigt att svara på.

Slutprodukten skiljer sig mellan spelarna

Det här var en detalj i spelet som jag kunde identifiera som en tydlig skillnad mot hur det sett ut tidigare den här säsongen när Djurgården spelat. Men tittar man närmare på statistiken så gå det att hitta ett par saker som skiljer Witry från det Haris Radetinac presterat på sina tolv matcher som högerback.

Bild 4 – Statistisk jämförelse mellan Aslak Fonn Witry och Haris Radetinac

Tittar man snabbt på siffrorna ovan så kan man konstatera att Witry får ut mer av sitt offensiva spel som ytterback. Medan Radetinac sitter på bättre siffror i de flesta defensiva parametrar. Allt kommer jag inte kommentera men det är värt att lägga förstoringsglaset på ett par punkter. 

Långa passningar är alltså bland annat den typen av passningar som jag varit inne på tidigare. En lång svepande passning från kant till kant klassas som en lång passning till exempel. Haris Radetinac slår färre längre passningar historiskt än Witry gjort och med lite sämre precision. Här skall tilläggas att i just matcherna mot Mjällby slog Haris åtta längre passningar i båda matcherna och således på samma snitt som Witry har. Men däremot har Witry slagit tvåsiffrigt antal längre passningar under sex av hans fjorton matcher 2021.

Inlägg är också värt att nämna med tanke på hur viktigt inläggsspelet är för Djurgården. Här är Witry mycket mer frekvent med sin inläggsfot då han slår nästan två inlägg fler per 90 minuter än Radetinac gjort som högerback. Men Haris har ganska så mycket bättre träffprocent på sina inlägg då han får över tio procent fler av sina inlägg till rätt adress. 

Haris Radetinac går in i mycket fler defensiva dueller, 10.59 per 90 mot Witrys 7.22 och vinner dessutom en bra mängd fler, bryter dessutom fler passningar. Men däremot har Witry fler bollerövringar på offensiv planhalva vilket passar väl in i bilden av hur Djurgården pressat tidigt och högt och varit väldigt framgångsrika med.

Lite så här ser det ut om man kikar. Den ena är lite bättre här och den andre lite bättre där. Att defensiven kanske stärks med Haris Radetinac är ingen vågad gissning, även utan statistik som uppbackning. Men om det är så att Djurgårdens förmåga att vända spelet påverkas så kommer det ha ganska stor inverkan på kort sikt i hur motståndare kan låsa fast Djurgården och bromsa offensiven. För det går inte att förneka att förmågan att kunna variera mellan att kombinera sig ut ur trängda lägen med att vända spelet och tvinga fram en lång försvarsförflyttning är ett starkt offensivt vapen men även ett defensivt sådant för att undvika bollförluster och omställningar.

Det här är dock saker som går att justera spelmässigt och som jag på sikt inte tror behöver ha så stor påverkan på Djurgårdens konkurrensförmåga. Det som däremot kommer att bli kännbart är den oväntade matchvinnaren Aslak Fonn Witry visat sig vara. Hans slutprodukt på det mesta offensivt han gjorde var helt enkelt toppklass i Allsvenskan. Lite mer än dubbelt så många assist till avslut per 90 minuter än Haris Radetinac och en assist var sjätte match, men framför allt, Aslak Fonn Witry avgör matcher.

Tio mål på 63 matcher är riktigt starkt för en ytterback, och dessutom matchvinnande mål. Inte något enstaka matchvinnande mål heller, utan hela sex(!) av hans mål har inneburit Djurgårdsseger. För att inte tala om sena avgörande som mot Falkenberg eller en viss frispark mot AIK…