På torsdag möter Djurgården Rapid Wien i Conference Leagues kvartsfinal.
Det är andra gången i klubbens historia man gått så långt.
Europacupens startår 1955 lyckades de med samma bedrift.
Det var en helt annan tid, med amatörfotboll, planer som förvandlades till ishockeyrinkar och stjärnor som stoppades av klubben.
Annons
Det är kvartsfinaldags för Djurgården, vilket gör det till ett lämpligt tillfälle att berätta om hur det var förra gången Djurgården gick lika långt i en Uefaturnering.
Vi tar oss tillbaka till 1955 och den allra första upplagan av Europacupen. Även då, för sjuttio år sedan, spelades fotboll med elva man i varje lag och Allsvenskan lockade stora åskådarskaror till matcherna. Men det mesta i övrigt kring fotbollen var extremt annorlunda. I Sverige var fotboll en hobby som utövades under sommarhalvåret, stjärnorna utövade flera sporter och Europacupen var ett helt nytt påfund.
Europacupens födelse
Vi kan börja där, med Europacupens födelse 1955. Det var den franska sporttidningen L’Equipe (Laget) som drog igång turneringen. Dels för att det var mycket diskussion om vilken klubb som var bäst i Europa, dels för att få fler läsare mitt i veckan. Fotboll, liksom all annan idrott, utövades på helgerna på den tiden. Att Europacupen spelas på vardagar, och att det är dubbelmöten hemma/borta när det är utslagsomgångar, är några av få saker som är sig likt från startåret.
L’Equipe satte ihop en tung kommitté som började jobba med turneringen. Bland annat var Santiago Bernabeu (personen) med från Spanien. Tanken var redan från början att det skulle vara de europeiska ländernas mästarklubbar som deltog i Europacupen, men man gjorde ett undantag första året. För att få allt på plats i tid bjöds sexton klubbar med status in långt innan ligorna var färdigspelade. Mästarkravet fick komma säsong två.
MFF missade inbjudan
För Sveriges del gick inbjudan till Malmö FF, men av någon anledning dröjde Eric Persson med att svara på brevet. Under väntetiden blev sportjournalisten och djurgårdaren Wolf Lyberg svensk representant i cup-kommittén och när cupen väl var på plats bestämde Svenska Fotbollförbundet att Sverige skulle skicka Djurgården, svenska mästare säsongen 1954-55 (Sverige spelade höst-vår då).
Uefa tog över Europacupen först när allt redan var fixat och klart för start. Det europeiska fotbollsförbundet var nybildat, hade inte riktigt koll på vad de skulle göra och tog över ansvaret först när de insåg att det här såg ut att bli något riktigt bra.
Den nya cupen blev en succé från start. Den första matchen, Sporting-Partizan, spelades i Lissabon den 4 september 1955 inför 30.000 åskådare. Rekordet för debutsäsongen sattes i semifinalen när Real Madrid tog emot Milan med över 129.000 på läktarna. Det är än idag publikrekord på Santiago Bernabeu.
Chelsea blev Gwardia Warszawa
Långt ifrån så många var det i Djurgårdens första match på Stockholms stadion. Djurgården hade fått Chelsea som premiärmotståndare och det var upplagt för publikfest. De engelska klubbarna var välkända tack vare Stryktipset och Chelsea var ett av de populäraste lagen i mitten av 1950-talet. Men den engelska ligaföreningen ville inte ha någon konkurrens, utan såg till att Chelsea drog sig ur Europacupen.
Då kallades polska Gwardia Warszawa in som ersättare. Istället för en av Europas hetaste klubbar fick Djurgården istället en okänd klubb från andra sidan järnridån. Deras främsta merit var segern i polska cupen året före. I ligan hade de aldrig blivit bättre än fyra.
Sämsta publiksiffran
Det var svårt att locka folk med så många nymodigheter på en gång (en ny cup, match mitt i veckan och spel i elljus). Det kom 3.574 åskådare – den sämsta publiksiffran för hela turneringen. Matchen var också avslagen och slutade 0-0.
Djurgården samlade dock ihop sig i returen och vann med 4-1. Jompa Ericsson avgjorde matchen med tre mål på en dryg kvart. Gösta Knivsta Sandberg fastställde slutresultatet redan efter 29 minuter.
Vintermatcher mot Hibs
Eftersom det bara var sexton lag som startade räckte segern över Gwardia Warszawa för att Djurgården skulle vara klart för kvartsfinal i Europacupen. En bedrift som inte överträffades av en svensk klubb förrän Malmö FF gick till final 23 år senare.
I kvartsfinalen väntade skotska Hibernian från Edinburgh. Inte heller de var mästare, men hade vunnit ligan både 1951 och 1952 och var inne i en framgångsperiod.
Det största problemet för Djurgården var inte motståndet, utan att kvartsfinalerna skulle spelas någon gång under perioden november-februari. Då låg den svenska fotbollssäsongen i dvala, spelarna höll på med ishockey, handboll eller någon annan vintersport och Stockholms stadion var förvandlad till hockeyrink. Det fanns inte en spelbar fotbollsplan i hela Stockholmsområdet vintertid.
Flyttades till Skottland
Om Djurgården fått en hetare motståndare var tanken att flytta hemmamatchen till Köpenhamn, och hoppas att danskar och skåningar skulle hjälpa till att fylla arenan. Men när det blev Hibs fastnade man istället för ett upplägg som minimerade resekostnaderna och maximerade intäkterna. Man flyttade helt enkelt sin hemmamatch till Skottland och spelade den några dagar innan bortamatchen. Publikintäkterna från de båda matcherna kom man överens om att dela lika mellan klubbarna.
Det gjorde att Djurgården spelade sin hemmamatch i kvartsfinalen en onsdag i slutet av november på Partick Thistles arena Firhill Park i Glasgow.
Spelade ishockey istället
Deras näst största problem var vilka spelare man kunde få med sig. En av lagets viktigaste spelare, Sven Johansson, hade inte följt med till Warszawa på grund av sina studier till gymnastiklärare. När det var dags för kvartsfinal stoppades han och en lagkamrat av Djurgårdens ishockeysektion. Sven Johansson må ha varit en bra fotbollsspelare (han gjorde någon landskamp) men i ishockey var han en världsstjärna och mer känd som Sven Tumba. Det var inte tal om att släppa honom till en fotbollsmatch samtidigt som ishockeylaget skulle spela semifinal i distriktsmästerskapet mot IK Göta.
Kvartsfinalen började trots det bra för Djurgården. Inför 22.000 åskådare i Glasgow satte man 1-0 redan i första minuten. Sen var det roliga slut och den stora syndabocken blev centerbacken Åke Olsson. Skottarnas kvittering var ett skott som gick i mål via honom, 1-2 kom efter en för lös hemåtpassning från Olsson och 1-3 lyckades han själv sparka i nät. Hibs vann med 1-3 och läget var prekärt.
Från rinken till Skottland
Inför returen fem dagar senare vädjade fotbollssektionen till ishockeysektionen att släppa de stoppade spelarna. Hockeyn gick med på att den andre, Hasse Tvilling Andersson, kunde få åka.
Han bokades in på ett plan från Bromma till Storbritannien samma dag som den viktiga semifinalen i distriktsmästerskapen mot IK Göta spelades. Efter att ha studerat tidsschemat kom hockeysektionen fram till att Tvilling hann spela första perioden innan han behövde ge sig av till flygplatsen.
Och Tvilling var på isen när semifinalen började. Det gick sämre än tänkt för Djurgården och Tvilling spelade även andra perioden och en bit in i tredje. Enligt myten fick han slitas av rinken för att i ilfart köras till Bromma.
Trots förstärkningen klarade Djurgården inte att vända i returen. I den första halvleken höll man uppe spelet bra och hade många chanser, men något mål blev det inte. När väl Hibs gjorde 1-0 på straff i 70:e minuten var saken avgjord. Och därmed var Djurgårdens första Europaäventyr över.
Tv-pengarna lockade United
Dubbelmötet mellan Hibernians och Djurgården fick en kanske oväntad betydelse. Hibs tjänade bra på att sälja tv-rättigheterna till sin tre hemmamatcher. Totalt gick de 25.000 pund plus. Något som Manchester United hade koll på när de vann engelska ligan 1956. De struntade i ligaföreningens rätt tuffa övertalningsförsök och ställde upp i Europacupen, inte minst för att de insåg att de kunde tjäna bra med pengar på det. Sedan dess har de engelska mästarna alltid varit med i Europa, fram till Heyselstadionkatastrofen 1985.
För Djurgårdens del blev förtjänsten blygsammare. Någonstans mellan 10.000 och 15.000 kronor beräknas ha blivit överskottet av Europaäventyret. Det är en bit ifrån dagens inkomster som har passerat hundramiljonersstrecket.
Även Rapid Wien var med
Bland de åtta kvartsfinallagen 1955 fanns också Djurgårdens motståndare i torsdagens kvartsfinal. Rapid Wien inledde med att krossa PSV Eindhoven (6-1 hemma) men i kvarten blev Milan alldeles för svåra (7-2 borta). Gunnar Nordahl gjorde totalt tre mål för Milan mot Rapid, som var ett högt hållet lag i Europa på den tiden. Österrikarna spelade ofta i Europacupen och tog sig till semifinal 1960-61 efter att ha slagit ut IFK Malmö i kvartsfinalen.
Premiärmästare blev Real Madrid med argentinaren Di Stefano som storstjärna. Real dominerade Europafotbollen och vann de fem första titlarna.
