Daniel Sjöberg: Fotbollen kan ensam aldrig övertyga polisen

Fotbollen ensam kan inte vinna den här striden.
Nu behövs politisk hjälp och vilja.
Annars slutar det här riktigt illa.

Annons

“Jaha, jag är officiellt familjens driftkucku.”

Joe Biden svors in på den största bibel jag någonsin sett och samtidigt som de flesta i Sverige och åtminstone en kraftig majoritet i USA jublade, Katy Perry sjöng Fireworks och Donald Trump sminkade av sig nere i Florida rasade världen samman för en del människor som på fullt allvar trott att Trump skulle avslöja en fruktansvärd sanning om barnaätande pedofildemokrater och hemska Hollywood-kändisar. Den stora stormen uteblev. De som följt Q och varit del av Qanon-rörelsen var förstummade och undrade vad som egentligen hänt. Eller snarare, vad som inte hänt.

En person konstaterade att han nu var “the laughing stock” i familjen. Jag översatte det till driftkucku för jag kom inte på något bättre. Det är trots allt helg. Och här sitter jag en lördagkväll och funderar på just det där citatet efter att ha läst ett litet utdrag ur Stockholmspolisens möte som chefredaktör Oskar Månsson twittrade ut. De flesta av er har säkert redan sett det, men bara för sakens skull. Så här stod det: “de tio tysta minuter som inledde matchen AIK-HIF kan ses som en fredlig demonstration, vilket kan tyda på att vårt arbete för stunden börjar ge resultat.”

“Arbetet” i det här fallet är alltså, förenklat uttryckt, den så kallade villkorstrappan. Polisen sitter alltså på fullt allvar och tänker: “Hm, de protesterar mot vårt arbete, men de gör det fredligt och det måste betyda att de förstår vad vi vill göra.”

Var det så britterna resonerade när Ghandi kom med sina galna idéer om “motstånd mot det onda genom aktivt icke-våldsmotstånd”? Med andra ord. För att polisen ska tycka att deras idéer inte fungerar krävs det våldsamma protester. Och hur tror ni att dessa skulle tolkas? Argumentera med den logiken om ni kan, men det kan ni inte.

Ted Cruz, senator från Texas, ekade Trump på Twitter när Biden tog USA tillbaka in i Parisavtalet och uttryckte en förundran över att presidenten bryr sig mer om invånarna i Paris än invånarna i Pittsburgh. Är Ted Cruz så korkad? Givetvis inte. Ted Cruz är en opportunist på jakt efter den ultimata makten och han är en av många som hoppas fylla tomrummet som The Donald lämnat efter sig. Qanon-dårarna behöver en ny mästare, de behöver något att hänga upp sin tro på och här finns möjligheter.

Sitter jag och jämför vissa inom den svenska polisen med Qanon? Nej. Absolut inte. Men möjligen med Ted Cruz.

Det blev för länge sedan tydligt att man inte vill lyssna på evidens. På forskning. På logik. På det som är tydligt för vem som helst med fungerande ögon. I stället har man bestämt sig för en väg och nu tänker man göra allt för att se till att den vägen leder till slutlig framgång. Och vad är då det? Tja, om jag ska gissa så är det en evig sittplatspublik som på sin höjd reser sig upp när favoritlaget gör mål, men bara lite så där lagom.

Det finns några få journalister, som Oskar Månsson, som har skrivit riktigt bra om vad som egentligen pågår, men de är få och når oftast bara de redan frälsta. Den stora massan utanför, de som inte går på fotboll, lyssnar gärna på polisens sanning. De drar sig inte ens för att ljuga för sig själva och hävda att de skulle gå på fotboll om de inte var så rädda.

Det är givetvis inte sant. Två miljoner människor besöker Allsvenska arenor varje år och de allra flesta är helt vanliga. De är de där som polisen fantiserar ska komma till Friends, Tele 2 och så vidare, om bara ståplatsen reduceras till noll. Sanningen är den motsatta. Ståplatsen är hjärtat som pumpar seriens blod. Utan den försvinner magiken som skapas när Europas 22 bästa liga sparkar igång till ljudet av en stämning i världsklass.

Jag vet att organisationer som Sef och SFSU sliter med de här frågorna. De kämpar på, men det finns ingen möjlighet att övertyga en organisation som rökskadats efter att ha hängt för länge i bengalbrinnande containrar. Polisen har redan sin sanning och de tänker inte vika sig. Jag önskar att jag hade ett givet svar på vad lösningen är, men det har jag givetvis inte. Jag har bara, lite väl sent antagligen, kommit till insikten att fotbollen ensam inte kan vinna den här striden. Det behövs politisk makt bakom evidensen. Miljöpartiet motionerade med rubriken “Trygg fotboll med levande supporterkultur”, men av det blev det intet i slutändan. Kanske är det läge att satsa en slant på en riktig proffslobbyist?

För något unikt är på väg att krossas av en svensk myndighet på grund av … anledningar och politiken bryr sig inte. Många solar sig gärna i glansen av framgångar för landslag eller talar varmt om breddidrottens många nyttor, men få orkar se nyttan med det som finns där någonstans mitt emellan allt detta. Det är en jäkla synd och skam.

Polisen har alltså bilden klar för sig, politikerna vänder bort blicken och någonstans där i slutet av vägen är ståplats ett minne blott. Vad händer då med loket i den svenska fotbollen?

Samma sak som händer med allt annat levande när man sliter ut dess hjärta.