En ny säsong är till ända och med det ska svåra val tas.

Här är spelarna som får plats i den prestigefyllda 08-elvan för den allsvenska säsongen.

Annons

Vilken säsong som det blev. Djurgården fajtades om SM-guld i en halvsäsong, men föll igenom, och istället flög såväl Hammarby och AIK förbi. Till sist landade de tre 08-lagen inom en poäng och tog platserna två-tre-fyra i en tabell där det krävdes ovanligt lite för att vara med i toppen.

Uttagningen i år var klurig, som vanligt, men av andra skäl jämfört med det magra fjolåret. Då tog jag ut vissa spelare som jag egentligen inte tyckte förtjänade sin plats, i år har jag istället fått förpassa några starka kort till b-laget. Framförallt på mittfältet där den pudelkloke Markus Karlsson, vårens utropstecken i Djurgården Besard Sabovic och inte minst höstraketerna Lamine Fanne och Tesfaldet Tekie fick nöja sig med att vara.

Där är även Samuel Dahl, som faller i hård konkurrens då han bara gjorde 15 matcher. Jacob Widell Zetterström fick inte ens fick plats i b-elvan då Warner Hahn var bäst i serien och den formtoppade Kristoffer Nordfeldt släppte in 0,47 mål/match under den andra halvan av säsongen. 

Djurgården hade det tufft överlag och jag har haft lite dåligt samvete över att de bara fick med en spelare trots att det var så jämnt mellan lagen. Men Piotr Johansson, som inledde säsongen med att spela karriärens bästa fotboll, skadade sig. JWZ, Dahl och Lucas Bergvall försvann under sommaren samtidigt som kuggar som Marcus Danielson och Rasmus Schüller hade svagare år än tidigare. Tokmac Nguen och Tobias Gulliksen var också påtänkta, men de räckte inte till i den offensiva konkurrensen. För att bedöma spelarna på ett liknande underlag är det allsvenska matcher som gäller och även där blev Djurgården på sätt och vis förfördelade.

Men nog med garderingar. Här är årets elva i en 4-4-2-variant.

Målvakt: Warner Hahn, Hammarby

När Hammarby värvade Warner Hahn hajade jag till. Jag mindes honom som en fenomenal keeper, med allsvenska mått mätt, från tiden i IFK Göteborg och undrade nu om jag hade missat något. Fanns det skönhetsfläckar någonstans? Svaret var nej, att döma av hans 15 matcher i Hammarby där han nog varit hela seriens bästa målvakt. Åtta insläppta mål talar sitt tydliga språk, och apropå skönhet: det borde vara inskrivet i Bajens stadgar att keepern spelar i äppelknyckarkeps.

Högerback: Mads Thychosen, AIK

Thy chosen låter som den utvalde på shakespearska och under säsongens andra del har Mad Mads haft en huvudroll. Under fjolåret visade han upp ett oväntat målsinne men också brister i markeringsspelet. I år har han rättat till det senare. Under den första halvan av säsongen gav han Rui Modesto understödet som krävdes och på slutet har Thychosen varit bra på det mesta: som pådrivare, som bolltransportör, som korridorskrigare och som höger innerback.

Mittback: Benjamin Tiedemann Hansen, AIK

AIK:s bäste mittback är den kanske mest anonyme. Inte heller Tiedemann Hansen hade någon lyckad period när AIK:s försvar läckte som ett såll under några omgångar på våren, men annars är det pålitligheten som är danskens kännetecken. 30-åringen är vältajmad, duellstark och har varit en nyckel i Mikkjal Thomassens effektiva defensiv. 30 gånger 90 minuter imponerar liksom de avgörande målen i höstmatcherna mot Sirius och IFK Göteborg.

Mittback: Pavle Vagic, Hammarby

Sveriges mest underpresterade elitspelare skulle man kunna kalla Vagic fram till säsongsstart 2024 med tanke på hans egentliga kapacitet och vad han hade fått ut under seniorkarriären. Men så hände något spektakulärt. Vagic talade ut om sina destruktiva tankar, tränarteamet fångade in honom, och plötsligt var han en toppback i Allsvenskan. Tillfälligt var det inte heller, för under hösten har Vagic varit försvarsminister i Bajens täta defensiv.

Vänsterback: Shaquille Pinas, Hammarby

Jag upplever att Pinas fortsatt är något förbisedd, men för mig var han hela Allsvenskan bästa försvarsspelare under 2024. Han har ju hela registret: han kan försvara som en mittback, ta flanken som en wingback, fördela boll som en defensiv speluppläggare och hota runt straffområdet som en ytter. Utvecklingen påminner lite om Vagics, för när säsongen började verkade Pinas mest springa runt och sura. Även här ska Kim Hellberg och company rosas för hur de löste upp knutarna.

Högermittfältare: Rui Modesto, AIK

Rui Modesto var länge en av får ljusglimtar i ett dysfunktionellt AIK. Trots att laget svajade i alla lagdelar fortsatte han att äga sin kant där han sprang ner motståndare och kom till avslutslägen. När Mikkjal Thomassen tog över efter Henning Berg fortsatte leveransen och även om vi här räknar bort fyra cupmål klockade Modesto in på 6+6 i serien på 20 matcher innan han såldes till Udinese.

Innermittfältare: Anton Saletros, AIK

När hände det senast att en startspelare på landslagsmittfältet höll till i Allsvenskan? Tja, det lär väl ha varit Sebastian Larsson och mellan Seb och Anton finns det likheter. Som spelare är de inga kopior, men det som förenar dem är mångsidigheten och förmågan att alltid komma upp i nivå. Det som kännetecknar Saletros i Allsvenskan är framförallt hur enkelt spelet ser ut och få saker brukar säga mer om kvaliteten än det.

Innermittfältare: Nahir Besara, Hammarby

På försäsongen testades Besara i en ny, mer tillbakadragen roll, vilket fick mig att få gråa hår. Ska ni plocka bort lagets främsta x-faktor, nämligen Nahir i farliga ytor så ofta som möjligt? Situationen löstes lite av sig självt när August Mikkelsen såldes till Bodö/Glimt och 33-årige Besara gjorde en lika bra säsong som han gjorde i fjol. Som kapten och representant för klubben är Kronprinsen från Tälje exemplarisk, och när han kryddar det med 17 poäng och derbyavgörande insatser blir platsen i årets lag självklar.

Vänstermittfältare: Bazoumana Toure, Hammarby

En av de största talangerna som vi har sett i Allsvenskan på senare år. Bazoumana är fortsatt 18 år och har lagt bakom sig en säsong med åtta mål och tre assist i Allsvenskan. Som en mot en-spelare är den vindsnabbe ivorianen en mardröm att försvara sig emot och under året har han även visat prov på lojalt jobb i defensiven samt – mot slutet i alla fall – en taktisk mognad. Nu lär prislappen ligga närmare 150 än 100 miljoner vilket säger det mesta.

Anfallare: Ioannis Pittas, AIK

Sedan Mikkjal Thomassen tog över AIK har Pittas varit en av får spelare som presterat sämre, åtminstone sett till effektiviteten även om han avslutade säsongen i stil. Samtidigt har han varit exemplarisk med sitt ständiga och smarta löpande i såväl anfalls- som försvarsspel. Och sett över hela säsongen går det inte att klaga på leveransen då cyprioten gjorde 14 mål i Allsvenskan.

Anfallare: Deniz Hümmet, Djurgården

En överrakning för mig som följt Hümmets karriär i klubbar som Elfsborg, Kalmar och Örebro. Visst har han kvaliteter, många till och med, men hur är det med jämnheten? Kan han vid 28 års ålder plötsligt hålla nivån som krävs i en storklubb? Svaret var ett rungade ja, för under 2024 var centertanken Djurgårdens bästa spelare med sitt mångsidiga och effektiva spel. Även om vi räknar bort det framgångsrika Europaspelet är han given i årets elva med 14+3 poäng i seriespelet.

B-laget

Målvakt: Kristoffer Nordfeldt, AIK

Högerback: Hampus Skoglund, Hammarby

Mittback: Marcus Danielson, Djurgården

Mittback: Victor Eriksson, Hammarby

Vänsterback: Samuel Dahl, Djurgården

Mittfältare: Lamine Fanne, AIK

Mittfältare: Markus Karlsson, Hammarby

Mittfältare: Besard Sabovic, Djurgården

Mittfältare: Tesfaldet Tekie, Hammarby

Anfallare: Tokmac Nguen, Djurgården

Anfallare: Tobias Gulliksen, Djurgården