[the_ad id="69588"][the_ad id="69590"] När Nicolas Stefanelli i slutet av första halvlek dök upp i straffområdet bland passiva Djurgårdsförsvarare och nickade in 1-0 kändes allting märkligt välbekant. Groundhog Day. Den här matchen har vi väl sett förut...? Vid det laget kunde man vara tämligen säker på hur det skulle sluta, för det är inte bara derbystatistiken som sticker ut på ett häpnadsväckande sätt för AIK. Sedan 2017 har Gnaget nämligen inte förlorat från ledning. 72-12-0 lyder den hisnande statistiken i matcher som AIK gjort det första målet i sedan dess. Källan är Discovery, som man väl får lita på, men det är ändå svårt att greppa siffrorna. 72-12-0. Visst har AIK för det mesta varit ett topplag under de senaste fem åren, men det är inte precis PSG, Celtic eller Sheriff Tiraspol vad gäller ligadominans. Om det gör saken mer eller mindre imponerande kan man dividera om, men inget lag i serien är lika skickliga på att städa av matcher. Om det är något som brukar utmärka AIK som lag är det att I) förstå vad som krävs och II) göra det. Idag kom jag att tänka på en annan tät hemmamatch, AIK:s 2-1-seger mot Häcken i höstas. Efter den drabbningen fick gästernas tränare Per-Mathias Högmo plötsligt feeling på presskonferensen. – Jag har lust att kommentera något om ditt lag, sa den ödmjuke norrmannen och vände sig mot Bartosz Grzelak. – Ni har en bra egenskap som AIK haft av tradition och som följer med er vidare nu. Det är förmågan att ta hem tajta matcher. Det är en kulturell sak som jag tycker att ni ska vara stolta över. Det ligger något i den kulturen som jag tror att många andra lag kan lära av. Det ska sägas att Djurgården inte på något sätt gjorde en dålig insats. Första halvlek var jämn och forceringen mot slutet – där inhopparna Hien, Andersson, Holmberg och Asoro alla var involverade – var skolboksmässig, förutom den där lilla detaljen att få bollen över mållinjen. Samtidigt saknades prestationerna som stack ut hos de tilltänkt kreativa startspelarna. Magnus Eriksson gick inte att känna igen och blev utbytt på nytt. Emmanuel Banda inledde piggt men försvann och Victor Edvardsen backade inte upp sitt förhandssnack. Sead Haksabanovic fick inte riktigt till det medan Gustav Wikheim mest såg slö ut. Nej, det var ingen kollektiv genomklappning, men inte heller denna gång förmådde någon att ta på sig huvudrollen. I AIK finns det däremot ett knippe spelare som älskar huvudrollen i derbyn. En av dem är Stefanelli, den alltjämt underskattade argentinaren, som fick det att se så enkelt ut när han avgjorde, och som efter slutsignalen skickades längst fram i ett hav att känslor framför Norra stå. Ett fulltaligt Norra stå till och med. Tänka sig. Polisens begränsning är borta, i alla fall för stunden, och inte ens Peter Wolodarskis skarpa varningar får folk att hålla sig borta från den här typen av spektakel. I eftermiddag kom över 41 000 till matchen, och även om man nuförtiden alltid hoppas på fullsatt, är det förstås en beundransvärd siffra i en liga som inte platsar bland Europas 20 främsta. Efter att den utmärkte domaren Glenn Nyberg satte pipan i munnen för sista gången och AIK-spelarna dansat klart dånade Barbra Streisands och Donna Summers gamla discohit ”Enough is enough” över Nationarenan i vad som var ett (mindre?) subtilt hån mot Djurgården. Efter 1-4-smällen på Tele2 arena i fjol mot AIK författade ett antal DIF-supportergrupperingar ett protestbrev till ledningen med just den rubriken vilket roade många i konkurrentklubbarna, inte minst sedan Fotbollssveriges främste retsticka, AIK:s kommunikatör Olle Östman, skojat vidare på sociala medier. Slutligen en måhända banal spaning, men den poängmässiga aspekten bör nog inte underskattas för AIK i det här läget. En derbyvinst väger alltid tyngre än andra matcher, och de flesta skiter nog mest i statistiken när någon av rivalerna står på andra sidan, men jag tror att det här var en ovanligt viktig seger för tabellen och den allsvenska fortsättningen. Rättvist eller ej: om Gnaget stått på sex poäng efter fem matcher hade det redan börjat blåsa snålt, men med nio pinnar och en temporär fjärdeplats har Bartosz Grzelak skaffat sig arbetsro för stunden. För visst har det sett skakigt ut i perioder, och AIK har gått på två stjärnsmällar, men förlusterna har samtidigt kommit i ett par av säsongens på förhand svåraste matcher.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription