SALOBRE. Haris Radetinac är 21 år äldre än ett par av lagkamraterna, men han njuter fortsatt lika mycket av fotbollen. Även om försäsongen kan vara en pina flyger han när det är dags för match. [show_ad id=3] Efter ett svettigt träningspass på Djurgårdens läger pustar Haris Radetinac ut. Fokus har inte bara legat på fotboll utan även fys- och rörlighetsmoment där det inte syns att Haris fyller 38 år i höst. Däremot syns det att han tar övningarna på största allvar. – Jag älskar att träna, men allt är inte lika kul. Ibland får man bara mata på. Det är viktigt att inte missa något moment när man blivit lite äldre. Får jag en tuff och bra försäsong ska det nog gå bra även i år, säger Haris. Vad är skillnaden för dig jämfört med tidigare? – Att komma igång efter ledigheten är tuffare. Man går på semester i fem-sex veckor och det gör musklerna också. Sedan ska man kicka igång. Man jag tycker inte att det syns någon skillnad i mitt spel och så länge det är så får man vara nöjd. Vilken position vill du spela på i år? – Bra fråga. Jag vet inte svaret själv, det får tränarna avgöra. Jag har varit höger- och vänsterback, höger- och vänsterytter, anfallare i 5-3-2 och spelat på mittfältet. Men optimalt för mig är som ytter. Många vandrar ner i planen i takt med åldern. Men du vill hålla dig där uppe. – Ja, så länge jag klarar det och hänger med i tempot känner jag mig tryggast där. Det passar mig när vi spelar så framåtlutat. Det viktigaste oavsett position är att klara det fysiska. Som Pep Guardiola sa: Om du springer spelar du. Om du inte springer spelar du inte. Det är dagens fotboll. Hur bra trupp har ni i år? – Vi har inte tappat så mycket. Isak Hien lämnade i somras och Hjalmar Ekdal nu, samtidigt som vi har värvat etablerade spelare. Det är en bra, stabil trupp och vi kommer vara där uppe i toppen. Även i talangväg har Djurgården förstärkt ordenligt. På träningarna får Haris möta tonåringar som Lucas Bergvall, Theo Bergvall och Isak Alemayhu. – Det är imponerande att se hur de tar för sig. De ska ju spela fotboll ett tag till. Om de gör som mig kan de spela i 20 år på den här nivån, säger Haris och ler. Du kunde varit pappa till dem. – Ja ja, utan problem. Jag är pappa hemma och pappa här, haha. Jag försöker hjälpa dem och jag tycker att de lyssnar och tar in. Jag pushar dem och korrigerar när de gör saker som går emot vårt sätt att spela. Som att ta för många tillslag på bollen? – Till exempel. Eller hur vi ska röra oss i anfallet. Eller hur vi ska pressa. Så får man hoppas att de tar det på rätt sätt. Är du tuff mot dem? – Det skulle jag inte säga, men ska de komma förbi Djurgården måste de kunna ta emot både hjälp och kritik. Annars klarar man sig inte utanför Sverige. Men jag tror att de är införstådda med att de kommit till en toppklubb, och de vill nå framgång. Är det annorlunda jämfört med när du var 16? – Det ska vara glada att de har oss äldre. Mackan, Rasmus, Elliot till exempel. När jag kom fram var det mycket jobbigare, mycket hårdare. Snacket var tuffare och så blev det mycket putsa skor, plocka undan, hämta saker… här hjälps vi åt istället. Men jag noterade att det var Lukas och Isak som tog väskorna på flygplatsen. – Okej, visst. Lite ansvar får de ta ändå. Är det fortsatt lika kul med fotbollen? – Det är alltid lika kul. Att gå ut och ge allt för att vinna är oslagbart. Känna adrenalinet när det är 25 000 som skriker och sjunger på Tele2 arena… då flyger man alltså.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription