För Hammarby handlar det att löpa linan ut. För AIK gäller det att Hammarby inte ska känna igen sig själva. Då kommer en särskild yta på planen bli avgörande. [show_ad id=3] När man ska förklara utklassningssegrar brukar det heta att det var ”en kombination” och på Tele2 arena stämde klyschan. Att Hammarby vann med 8-0 mot GIF Sundsvall berodde lika mycket på att Bajen var strålande som att Giffarna var hopplösa. Herregud vilken misskött förening de har varit de senaste åren. Men 8-0 blev det, och med galna 15-1 på tre matcher har Hammarby gett supportrarna anledning att drömma. Att Marti Cifuentes spelprinciper sitter går inte att ta miste på, och alla frågetecken om en ung och oklar trupp kan lika gärna visa sig vara utropstecken. Jag tror också att den analytiske Marti har dragit lärdomar av fjolårssäsongen. Helhetsbetyget för Marti och hans kollegor blev gott för 2022, framförallt för att de fick spelidén att sitta så fort (samt spelidén i sig själv!), men Bajen gick också bort sig i ett antal stormatcher där de gav ifrån sig initiativet med ett antal försiktiga justeringar, och när Bajen tappar initiativet tappar de ofta kontrollen. Hammarby är bra på mycket, men att ”lida” gör andra bättre. Däribland AIK, som brukar ha det som specialitet, vilket vi har bevittnat i derbyn gång efter annan. Det kan se ut lite hur som helst, men det är ofta bara AIK som hittar en väg ur matchen. För Hammarbys del tror jag därför att det handlar om att våga, att spela sitt spel utan kompromisser. Bajen har om inte annat gått i AIK-fällan förut, när Stefan Billborn överanalyserade och vände egna styrkor till svagheter vid ett par-tre tillfällen. Mitt förslag till Hammarbyelva i derbyt – och som jag tror att Marti väljer – är därför den samma som mot Giffarna med ett undantag: att Edvin Kurtulus tar tillbaka platsen från Nathaniel Adjei. Trots alla förväntningar och, antar jag, nerver i Bajenland är det för AIK som det verkligen gäller på söndag (eller måndag?) Hammarby har inget annat att prioritera och kommer förstås gå för fullt, men för AIK är cupen potentiellt säsongsdefinierande. Blir det Europa i sommar kan det plötsligt rulla på fort. I fjol blev det pannkaka av kvalet, men AIK drog ändå in runt 25 mille i prispengar och extrapublik, och som alla vet är summorna vid ett gruppspel flera gånger högre än så, om vi nu endast pratar ekonomi. Vägen till kvartsfinalen blev till sist bekväm. Varberg i den sista matchen på Skytteholm var inte mycket till motstånd, de var mindre potenta än Bockstensmannen när de närmade sig straffområdet, men insatsen innehöll allt man kan kräva från den typen av match. Den pånyttfödde Bilal Hussein styrde spelet, Erick Otieno ägde kanten som bara han kan och Jetmir Haliti var bäst av alla i minusgraderna. Ändå slår AIK ur underläge när de spelar borta i kvartsfinalen. Mot Varberg var det en 3-5-2-uppställning, mot Bajen kan det bli mer av 5-3-2, vilket får mig att tänka på de klassiska derbymatcherna 2018 där cyniska Gnaget monterade ner frejdiga Bajen två gånger om. Efter den första matchen på Tele2 arena skrev jag en längre taktisk analys om hur AIK styrde Bajen bort från ytorna som de ville åt och hur defensivt mittfält/stötande mittbackar gjorde livet surt för hemmalagets offensiva stjärnor i den så kallade mellanytan. Jag tror att nycklarna kommer att finnas där igen. Med Tesfaldet Tekie och Nahir Besara på centralt mittfält (samt två yttrar som vandrar inåt) handlar mycket om att hitta rum mellan motståndarnas mittfält och backlinje. Får man stopp på dem, framförallt Tekie och Besara, är mycket vunnet. Mot Varberg var AIK:s uppställning offensiv. Viktor Fischer spelade bakom Omar Faraj och John Guidetti och på defensivt mittfält matchades Bilal Hussein och Jimmy Durmaz som båda är fina djupa spelfördelare men knappast några bollvinnare. Mot Hammarby hade det naturliga varit att stoppa in en sådan spelartyp, men då Aboubakar Keita just anslutit och Jesper Ceesay befinner sig en bit ner i hierarkin är svaret inte givet. Min gissning är att Billy och Jimmy får nytt förtroende trots allt, medan Omar Faraj förpassas till bänken så att den rutinerade duon Viktor Fischer/John Guidetti bildar anfallspar på nytt. Isåfall bör den underskattade Vincent Thill ha en bra chans till speltid i en typ av match där man behöver kreativitet när möjligheterna till omställningar dyker upp. Kanske blir balansen i laget då tillräckligt stabil för att klara sig utan en duellspelare på defensivt mittfält, inte minst då två av mittbackarna, Milosevic och Haliti, förväntas komma upp och stöta med jämna mellanrum. Men det kan också bli ihåligt när Bajens offensiva stjärnor sätter fart. Oavsett vilket tror jag att det är defensivt mittfält som vållar Andreas Brännström mest huvudbry just nu. Det taktiska rävspelet kan bli mer avgörande än vanligt, och det lär Brännan vara varse om.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription