Kalle Holmberg, PK Bråtveit och mannen i svart. Så förklaras enklast tre viktiga Djurgårdspoäng i Göteborg efter en galen match. Den djupare utvärderingen låter vänta på sig. [the_ad_placement id="under-ingress-djurgarden"] Det ska fan till att analyser Allsvenskan i år. Favoriter som faller, nykomlingar som jublar och laget som vägrar rotera truppen bara rusar rakt fram. Som om inte det var nog. Det ska fan till att analysera Djurgården i år. Senast jag satt här blev det inte ens match när Kalmar FF öppnade upp försvaret på vid gavel och så var det över på sisådär en tio minuter. Det var en storseger utan svar på frågan om om titelhållarna verkligen vaknat till liv. Två matcher och en poäng senare fanns det all anledning att hålla fast vid samma spörsmål. För med tanke på poängsituationen och tabelläget var det ett pressat Djurgården som kom till Gamla Ullevi som ekade så där bekant av den tomhet vi nu känner alltför väl. Kaspar Sjöberg till räddning. Borta mot IFK Göteborg tog domaren huvudrollen direkt och gav de gästande mästarna den perfekta presenten. En gratischans från elva meter när Kalle Holmberg snubblade på sig själv (den snälla tolkningen) eller slängde sig (den elaka tolkningen) på väg ut ur straffområdet. Fredrik Ulvestad klev fram och placerade säkert in ledningsmålet bakom nybakade cuphjälten Giannis Anestis. När Jesper Tolinsson, som var närmaste hemmaspelare vid straffen, sedan misslyckades med en mottagning snodde samme Holmberg bollen och föll smart i den efterföljande närkampen (den snälla tolkningen och så lämnar vi den elaka därhän) var det röda kortet oundvikligt. Fram till dess var känslan ändå att det här var Blåvitts match där DIF valde att reagera snarare än agera. Om det här var FotbollGbg kunde det ha ägnats spaltmeter åt den höga pressen som gav god effekt och åt oturen som grinade IFK i ansiktet, men med en man mer var kontrollen genast tillbaka i huvudstaden och det här är FotbollSthlm. Kalle Holmbergs 2–0 kändes därför logiskt. Ungefär lika logiskt som att PK Bråtveit skulle rädda Giorgi Kharaishvilis straff. Ett mål där hade givetvis utmanat Djurgårdsnerverna. Nu tog man med sig den trygga ledningen in i paus och kände där antagligen att det här skulle ordna sig om man inte sprang bort sig fullständigt. Hemmalaget vägrade dock se sig själv besegrat. Jakten på gästerna fortsatte inledningsvis. Mästarna vägrade paniken och såg trygga ut i vetskapen att det cupslutkörda motståndet knappast skulle orka hålla upp sitt offensiva försvarsspel. Med en halvtimme kvar kändes det klart. Då valde Erik Berg att stå på hälarna i en närkamp och plötsligt fick Hosam Aiesh chansen att göra det som Kharaisvili misslyckades med. Den här gången satt straffen utom räckhåll för Bråtveit och när Aiesh snart därpå snurrade friskt tvingades norrmannen åter kliva in i handlingarna. Nu gick det bättre, men genast var den givna trepoängaren hotad. Det saknades inte chanser att avgöra matchen. När dessa inte togs tillvara blev stämningen i det för dagen rödklädda lägret jäktad och i Aiesh var i slutändan endast ett par centimeter ifrån att trycka in 2–2 och förstöra söndagen fullständigt. Djurgården höll dock ut och tog tre tunga poäng. Tre poäng som innebär att den märkliga tabellen genast bjuder på lite lättsammare läsning. Tre svåra poäng som är precis lika omöjliga att tyda som de enkla som plockades mot Kalmar FF. Vi väntar ännu på svar på den där frågan. Hur mår 2019 års mästare år 2020 egentligen? Foto: Bildbyrån LÄS MER: De var bäst i Djurgården – spelarbetyg efter segern mot Blåvitt [the_ad_group id="567"]

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription