Örgryte lyckades med det få lag gjort under säsongen – att plocka bort Bo Hegland ur matchen. Nu väcks frågan om Blåränderna blivit för beroende av norrmannen. Här är våra spaningar efter 0–0-matchen. [show_ad id=3] Efter uppehållet har Jani Honkavaara betonat vikten av ett snabbt och rakt anfallsspel. Det syntes inte i början mot Örgryte. I stället var det hemmalaget som såg vassast ut i omställningarna. Redan under den första kvarten skapade Öis tre bra målchanser, där Noah Christofferssons friläge var det klart hetaste. Djurgården stack emellan med en nick från Kristian Lien, men i övrigt hade gästerna svårt att få matchen dit de ville. I halvtid var Jani Honkavaara märkbart missnöjd. Han efterlyste färre passningar, fler djupledslöpningar och ett högre tempo. Men halvtidssnacket gav ingen omedelbar effekt. Djurgården fortsatte att ha svårt att luckra upp Örgrytes försvar. Hemmalaget låg rätt i sina positioner och Hampus Gustafsson i Öis-målet hade under långa stunder en förhållandevis lugn kväll. Närmast ett avgörande kom Joel Asoro. Med två minuter kvar nickade han ostört utanför från nära håll. Men det här var inte Djurgårdens kväll och matchen slutade mållöst. Den blårandiga motorn hackade Under säsongen har Matias Siltanen och Hampus Finndell vuxit fram som ett välfungerande mittfältspar. Finndell har varit bollplanket som med smarta en-touches-passningar och sitt fysiska duellspel gett Djurgården balans. Siltanen har i sin tur styrt rytmen och speluppbyggnaden från en något djupare position. De har själva berättat att de trivs tillsammans och kompletterar varandra. Mot Örgryte fungerade det inte alls. En stor anledning var Hampus Finndells tidiga varning. Redan efter en minut tvingades han spela med handbromsen i. Den aggressivitet som normalt är en av hans största styrkor fick tonas ned, och det påverkade Djurgårdens mittfält. Samtidigt hade även Siltanen svårt att hitta rätt. Passningstempot saknades, tajmingen satt inte och finländaren såg ovanligt osynkroniserad ut. Att en utlandsflytt sprack så sent som förra veckan, något han själv beskrivit som mentalt jobbigt, kan mycket väl ha spelat in. Resultatet blev ett Djurgården som aldrig riktigt fick kontroll centralt. Och när motorn på mitten hackar blir resten av laget också lidande. Har dröjt – men nu nyckelspelare 0–0 borta mot Örgryte är ett rejält bottennapp för Djurgården. Men den här kvällen hade kunnat sluta värre. Den stora anledningen stavas Jacob Rinne. Djurgårdens målvakt räddade laget redan i den första halvleken när han kom ut och räddade Noah Christofferssons friläge. Efter paus, när Örgryte sjönk lägre och satsade på omställningar, fortsatte Rinne att läsa spelet föredömligt. Han låg högt i sin position och hann gång på gång ut för att avvärja situationerna innan de hann bli riktigt farliga. 33-åringen spelar just nu på den nivå många hoppades att han skulle hålla när han värvades för snart två år sedan. Har Djurgården blivit för beroende? Vad händer med Djurgårdens offensiv när Bo Hegland inte har sin dag? Mot Örgryte kom svaret. Djurgårdens anfallsspel blev statiskt, tempofattigt och lättläst. Örgryte stängde skickligt de centrala ytorna och lyckades hålla Hegland borta från de ytor där han brukar vara som farligast. Norrmannen sökte sig i stället ut mot kanterna, där han snarare tog lagkamraternas ytor än skapade egna. När Hegland inte får bollen rättvänd blir det också svårt att få i gång Kristian Lien. Då flyttas ansvaret över på yttrarna, men Oskar Fallenius och Patric Åslund hade en anonym kväll. Alla topplag i allsvenskan är beroende av sina bästa spelare. Skillnaden är att de flesta också har flera vägar framåt. Har Nahir Besara en sämre dag kan Montader Madjed, Paulos Abraham eller Victor Lind kliva fram. I Djurgården är avståndet ned till övriga offensiva spelare betydligt större. När firma Hegland-Lien neutraliseras blir det tydligt att kvaliteten saknas på kanterna. På lördag väntar en ny bortaresa, denna gång till Degerfors.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription