Det började som en vanlig träning.

Men något i luften var annorlunda.

Några timmar senare tog en av Djurgårdens största epoker slut.

[show_ad id=3]

Hur summerar man egentligen en dag som denna?

Det är lika bra att ta det från början.

Jag åkte till Kaknäs på förmiddagen, som så många gånger förr. Den här gången var planen enkel: se träningen, samla intryck, skriva. Allt började också precis så.

Spelarna räknades in och det dröjde inte länge innan något stack ut. Det var fler juniorer än vanligt. En av dem var Milian Jansson och han nöjde sig inte med att bara vara där. Han tog för sig, gick in i duellerna, pratade, visade pondus. Han såg inte ut som en junior som slussats upp för att fylla ut en träning, utan som en spelare som hör hemma där. Agon Mehmeti berättade senare att Jansson lagt på sig flera kilon under vintern. Det syntes.

Men det här var inte en dag som skulle handla om juniorer. Inte om Mikael Andersons kvicka två mot två-spel. Inte om Max Larssons precisa avslut.

Det här var Bosse Anderssons dag.

Det är lätt att vara efterklok. Men något var annorlunda redan från början. Luften över Kaknäs kändes tätare, nästan som om platsen höll andan. Wille Bäckström gick runt med hörlurar och kamera. En bit in i träningen satte han sig med Bosse på den nybyggda altanen. Solen tittade fram och bländade lätt. Bosse satt med benen i kors, lutad bakåt och pratade länge.

När intervjun var över reste han sig och gick över naturgräset mot konstgräsplanen. Som alltid stannade han till, hälsade, tog in människor runt omkring sig. Men denna gång ville han inte svara på några frågor.

– Jag har inga behov av det, sa han och gick vidare.

Solglasögonen åkte på. Stegen blev mer bestämda. Han stannade vid en supporter, drog in honom i en kram. Inte bara en gång, utan två. Sedan vidare. Skrattet – det där karakteristiska – hördes inte.

Då förstod man. Det här var ingen vanlig dag. Jag, och ett tiotal andra, stod och såg Bosse Anderssons sista träning som sportchef i Djurgården.

Några timmar senare stod han inne i Kaknäs matsal framför DIF-skölden bredvid Erik Gozzi. Duon meddelade att Bosse Andersson slutar som sportchef i Djurgården.

Rummet var fullt. Nästan alla var där. Kicki Andersson, en av sönerna, Henrik Berggren, Mats Jonsson. I köket stod ”Malte” Ekman och förberedde morgondagens mat, som om det vore vilken dag som helst. Allt var som vanligt, men ändå inte.

Jag var nyfiken på hur sportchefen skulle hantera en presskonferens med många journalister. Den senaste veckan hade inte varit friktionsfri, oavsett vad som sagts utåt. Och Bosse är Bosse – känslostyrd, rak och svår att tygla. Det hade vi sett, inte minst i derbyt.

Skulle han rikta kritik mot den nya ledningen? Skicka en passning till Hampus Frisén som inte var på plats?

Så blev det inte. I stället gav Bosse ett samlat och bra intryck. Visst, rösten darrade i början. Axlarna var spända. Men så kom det – skrattet. Det där skrattet som bara han har. Och plötsligt släppte allt. Det var som att han fick ny energi. Han började prata om gamla minnen, om luncher på Wedholms med Gozzi och att han sålt för närmare en miljard svenska kronor.

Bosse var helt plötsligt i sitt esse. Anekdoterna avlöste varandra. Små pikar skickades, med glimten i ögat. Samtidigt fanns ödmjukheten där hela tiden. Den som gjort att så många tycker om honom.

Farhågorna som fanns inför var som bortblåsta. Den där röriga halvtidsintervjun mot Hammarby kändes långt borta. När det var över tittade Gozzi och Andersson på varandra, tackade och omfamnade varandra.

På bussen hem skannade jag av sociala medier. Flödet var fullt av hyllningar. Spelare, tidigare spelare, motståndare och ledare. Alla passade på att skicka en hälsning till sportchefen. Det är kanske det starkaste betyget av alla. Att nästan ingen har något dåligt att säga, men alla har något roligt att berätta.

Nu går Djurgården in i en ny tid utan sin mest tongivande person i modern historia. Klubben gör rätt som förändras, men det kommer att kännas konstigt.

Det här blev, trots allt, ett värdigt slut på en av Djurgårdens största epoker.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription