AIK söker fortfarande efter rätt mittfältskonstellation och mer variation i offensiven. Mot Degerfors fick stockholmarna inte det att funka. Här är våra spaningar efter Gnagets 1–2-förlust. [show_ad id=2] Stora Vallas torra och tunga gräsmatta satte tonen direkt. Det blev fysiskt och många dueller i inledningen, något som bland andra Zadok Yohanna fick erfara tidigt. AIK försökte ändå hålla fast vid sin idé. Anfallen byggdes metodiskt bakifrån via Kristoffer Nordfeldt, men Degerfors höga press störde rytmen. Vid flera tillfällen fastnade bollen redan i uppspelsfasen och gav hemmalaget möjligheter högt upp i banan. När matchen närmade sig en kvart ställde Degerfors om blixtsnabbt. Daniel Sundgren hittade Marcus Rafferty, som skyddade bollen skickligt mot Sotirios Papagiannopoulos innan spelet gick vidare till Ludvig Fritzson. Inlägget var på väg mot en lagkamrat men i stället styrde Stanley Wilson in bollen i eget mål. Matchbilden fortsatte därefter i samma spår, men precis när det såg ut som att AIK skulle gå till paus i underläge kom kvitteringen. Från ingenstans dök Johan Hove upp i straffområdet och tryckte in 1–1. Den andra halvleken präglades till en början av relativt få chanser. Med drygt 20 minuter kvar började det dock hända saker. Först tog Zadok Yohanna ner bollen elegant och fick iväg ett avslut som smet utanför. Minuten senare var Kevin Filling ännu närmare när han sprang sig fri, men Degerfors målvakt var snabbt ute och avvärjde. I stället kom avgörandet åt andra hållet. I slutskedet ställde Degerfors om och Dijan Vukojevic visade kyla när han spelade fram Arman Taranis, som enkelt kunde rulla in 2–1 i öppet mål. AIK försökte trycka på för en kvittering i slutminuterna, utan resultat. Förlusten i Degerfors blev därmed lagets första för säsongen. Saknas en plan B? Alla som har följt AIK på Stadshagen, Skytteholm eller Karlberg under försäsongen och de senaste veckorna har sett vad José Riveiro försöker implementera. Det mesta kretsar kring en sak: bollinnehav. Den spanske tränaren har drillat spelarna i övning efter övning – ofta på små ytor. Det var också det AIK försökte ta med sig till Stora Valla. Kristoffer Nordfeldt höll i bollen, väntade in rörelser och rullade sedan ut till mittbackarna för att bygga bakifrån. Men Henok Goitom hade förberett sitt lag väl. I stället för att sjunka ner valde Degerfors att kliva högt och sätta press direkt. Och där fick AIK problem. Uppspelen fastnade gång på gång i den första pressen, vilket gav hemmalaget bollvinster högt upp i planen. Det här är fortfarande ett AIK i början av en förändring. Men i en sådan här match blir det tydligt att något saknas. När plan A hackar finns det lite att falla tillbaka på. Gubben i lådan Med tanke på att AIK vill styra med mycket boll och bygga metodiskt behövs spelare som bryter mönstret, lämnar systemet för en sekund och hittar ytor ingen annan ser. I år har mycket av snacket kretsat kring Zadok Yohanna. Men i de två senaste matcherna – då supertalangen inte riktigt haft samma påverkan som i premiären – har i stället Johan Hove klivit fram i rampljuset. Och egentligen är det inget nytt mönster. Norrmannen kan ofta försvinna ur spelet, nästan vara anonym under stora delar av matcherna. Det är också därför han ibland blir ifrågasatt i supporterled. Men lika ofta hittar Hove tillbaka. Han har en otrolig förmåga att dyka upp i rätt ytor vid rätt tillfälle, när andra inte riktigt gör det. Förra säsongen resulterade det i åtta mål och nu har han redan hunnit kliva fram två gånger om. Riveiro letar vidare Amel Mujanic, Abdihakin Ali, Axel Kouame. Inför matchen mot Degerfors hade AIK redan testat tre olika mittfältslösningar bredvid Dino Besirovic och Johan Hove. Även mot Degerfors blev det nya förändringar när Riveiro bytte för fjärde matchen i rad. Den här gången gav det inte särskilt mycket tillbaka. Varken Amel Mujanic eller Aron Csongvai tog chansen. När Degerfors klev upp i sin press fick duon svårt att stå emot, och Kazper Karlsson tillsammans med Netabay vann flera dueller centralt. När Dino Besirovic är hel är rollen som balansspelare given. Problemet är vem som ska spela bredvid honom. Vem ska komplettera? Vem ska driva tempo? Vem ska vara länken framåt? Det finns gott om alternativ numerärt, men just nu känns det mer som att Riveiro testar sig fram än att han har hittat rätt. Och tills någon kliver fram och gör positionen till sin, kommer letandet att fortsätta. Nu vänder AIK:s schema till det tuffare. Först ut väntar Malmö FF på hemmaplan under måndagen.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription