Med tre veckor kvar till säsongsstart fick inte Mikkjal Thomassen de svar han ville ha.
Ett b-betonat Gnaget blev överkörda av Brommapojkarna.
Annons
I träningsmatchen mot Brommapojkarna blev också startelvan rätt träningsmatchsartad för AIK, som förutom skadade Anton Salétros och Eskil Edh även lämnade Pittas, Benkovic, Guidetti och Besirovic utanför truppen. Istället ställde Mikkjal Thomassen upp med följande spelare:
Nordfeldt; Uronen – Papagiannopoulos – Tidemann – Thychosen; Karlsson – Celina – Wilson; Redkin – Gono – Al Saed.
Första halvlek
Det blev en riktig avsmaksstart för Gnaget. Först damp ett högt inlägg ner hos Timossi Andersson som stötte in 1-0 i det högra krysset, och sedan bombade Ezekiel Alladoh in det andra målet i det andra krysset. Tvåmålsunderläget var ett faktum efter bara fem minuters spel.
Helt rättvisande för matchinledningen var det inte, men AIK bländade nog ingen av åskådarna på Grimsta under de första minuterna. På offensiv planhalva var det mest höga crossbollar som flög från vänster till höger och från höger till vänster. Danilo Al Saed och Andreas Redkin fick ta emot markerade och försöka göra något av dem – vilket visade sig vara svårt.
BP kunde ligga rätt bekvämt in sina positioner och lyckades dessutom hugga tag ordentligt i de chanser som uppstod på andra sidan. I den 22:a minuten var man rent av en Nordfeldt-hand ifrån att göra ett tredje mål, efter att Mads Thychosen trampat på bollen framför defensivt straffområde. Samme Thychosen fick några minuter senare ett stenhårt skott i tinningen och byttes för säkerhets skull ut mot Charlie Pavey.
Efter ungefär halva halvleken försvann AIK:s initiala fördel i bollinnehavet. BP motiverade sin tvåmålsledning ytterligare, med såväl chanser som långa anfall. Då och då klev också hemmalaget högt, vilket skapade så pass stora problem för gästerna att det strax innan paus blev 3-0, efter att Kristoffer Nordfeldt gett bort bollen i eget straffområdet.
När domaren väl satte pipan i munnen var nog Gnaget rätt tacksamma.
Andra halvlek
Innan han blåst igång igen blev det två förändringar i försvaret. Kalle Joelsson klev in i målet och Thomas Isherwood tog Sottes plats i mitten.
Annars var mycket sig likt. AIK:s defensiv hade dock antagligen fått höra ett par väl valda ord från Mikkjal Thomassen i paus och såg tajtare ut. Till en början fanns det inte så mycket mer att rapportera, förutom ett medelstort gruff runt Andreas Redkin, som glatt tog sig an varenda BP-spelare inom synhåll.
I den 60:e minuten var Charlie Paveys inlägg bara någon centimeter för högt för att Emmanuel Gono skulle kunna göra mål på AIK:s bästa chans i matchen. Strax efteråt flyttades högerbackstalangen till vänsterkanten, när Jere Uronen byttes ut mot en annan lovande 08:a, Elvis van der Laan, med hår som en gallisk hövding.
Det var dock inte han utan – återigen – Andreas Redkin som betedde sig allra mest som en gallisk hövding. Han hade en långvarig konflikt med, vad det verkade, samtliga motståndare, och både gav och tog emot en hel del tjuvnyp. Han visade också, liksom Danilo Al Saed, upp sin fina teknik vid ett par tillfällen, men båda yttrarna var alldeles för ensamma för att kunna hota på allvar.
Victor Andersson, Ahmed Faqa, Oscar Uddenäs och William Hofvander fick speltid sista kvarten och bidrog med lite ny energi. Särskilt Hofvander var pigg, och han samarbetade med Uddenäs för att sätta Gono i ett nytt bra läge med tio minuter kvar, men liberianen nådde inte hela vägen fram.
Så kan man också sammanfatta hela AIK:s andra halvlek, som inte var lika dålig som den första men till slut ändå resulterade i en klar och rättvis förlust mot ett bra BP.
I Max:s sändning efter matchen var Mikkjal Thomassen tydlig med att laget är ordentligt nedtränat, och inte än har den intensiteten i sig som han vill se när säsongen väl drar igång.
