När Panos Dimitriadis växte upp drömde han om spel i AIK:s A-lag.
För att nå dit krävdes en omväg via de värsta rivalerna.
– Jag använde Djurgården för att visa att AIK hade gjort fel och att jag skulle komma tillbaka till AIK, säger han i Fotboll Sthlms podcast.

Annons

AIK:s allroundspelare Panajotis Dimitriadis växte upp i de blå husen i Hagalund och började spela fotboll i AIK som barn. Han var en stor talang, öste in mål, hade Björn Wesström som tränare och drömde dagligen om det slutgiltiga målet: spel i AIK:s A-lag. Föräntingarna på Panos var höga, men när lagen skulle toppas ytterligare i sen tonår valdes han bort.
– Du kom upp till en viss ålder där du antingen blir junior eller placeras i ett annat lag. Det var ett steg som jag förväntades ta, men lyckades inte. Jag platsade inte i det laget. Jag var jättenära på att sluta då, berättar Panos i Fotboll Sthlms podcast där han intervjuas av Mårthen Bergman.

Efter att ha blivit ratad var det inte mycket med fotbollen som lockade längre och Panos var nära på att lägga av. En stor anledning till att han fortsatte var att hans pappa övertalade honom om fotbollens alla fördelar. Kort senare blev han kontaktad av en annan klubb som trodde mer på honom, ärkerivalen Djurgården.
– Jag ville inte lägga av, men vart skulle jag ta vägen? Jag bodde i Solna och AIK var den enda klubben. Men så blev jag kontaktad av Djurgården. Det var några tränare som hade koll på mig och tyckte jag var bra. De tyckte jag skulle komma dit, och då gick jag dit.
Panos föddes och växte upp som AIK:are och steget till Djurgården tog emot. Samtidigt som han bar kaptensbindeln i en blårandig tröja besökte han Råsunda och hejade på AIK.
– När man tänker… Djurgården… Det är motsatsen till vad man ville. Men å andra sidan, hade jag inte gått dit hade jag inte suttit här idag och kunna bidra med det jag gjort för AIK. Man är inte stolt över att det var Djurgården. Jag såg det mer som en utbildning för att bli en bra fotbollsspelare. Det spelade ingen roll var jag spelade som ung, målet var att komma upp till AIK:s A-lag.

Djurgårdens målskyttar i SM-finalen för pojkar 18 mot Malmö FF 2003: Panos Dimitriadis och Andreas Varnava. FOTO: Bildbyrån

När Panos var 18 år utsågs han till årets junior i Djurgården, men blicken var ändå riktad mot Solna och ännu hade han inte gett upp drömmen om AIK.
– Jag var en viktig bricka för tränarna, blev kapten och fick självförtroende. Jag mötte AIK några gånger och kände att jag ville visa dem, även om det var dit jag ville. Jag använde Djurgården för att visa att AIK hade gjort fel och att jag skulle komma tillbaka till AIK.

Trots succén i juniorlaget var han aldrig riktigt nära att slå sig in i Djurgårdens A-lag på riktigt. Det här var i början av 2000-talet och Lennart Johanssons pokal hade en permanent plats i klocktornet på Stadion. Istället hamnade Panos i Akropolis, Vasalund, Sandefjord och BP innan drömmen om AIK gick i uppfyllelse, 27 år gammal. Guldet i fjol krönte en brokig karriär och nu är siktet inställt på att upprepa bedriften. Eftersom poddavsnittet spelades in strax innan derbyt mot Djurgården, som AIK vann med 2-0, har Panos fokus på rivalmötet i intervjun.
– Vi vet vad som krävs för att vara där vi ska vara. Vi har derby på söndag och då ska vi krossa Djurgården, säger Panos.

Här läser du mer och lyssnar på podden med Panos!

FOTO: Bildbyrån