Idag har vi spårat upp en spelare som ännu är aktiv: Martin Lortentzson, hjälten från ”Bragdens mamma”-matchen i Moskva 2012. Lorentzson som idag spelar i ÖSK var en uppskattad AIK-högerback med näsa för mål vid inläggssituationer.

Namn: Martin Lorentzson
Ålder: 34
Spelade i AIK: 2010-2014
Position: Högerback

Annons

Var bor du?

– Jag bor Södertälje och pendlar till Örebro.

Familj?

– Sambo och två barn på elva och sex år.

Hur länge tror du att du kommer fortsätta spela?

– Så länge jag är hel, frisk och tycker det är kul så kommer jag att fortsätta. Sedan gäller det ju att något lag vill ha mig också. Jag har kontrakt nästa år men förhoppningsvis så spelar jag längre.

Tror du att du kommer stanna kvar i fotbollen efter det?

– De tankarna har varit lite upp och ner. Ena sekunden känns det skönt att bara sluta och i nästa vill man fortsätta jobba inom fotbollen. Man är lite delad. Men jag har inte varit inne på tränarspåret, så jag blir nog inte tränare. Albäck hade ju något skön roll under Hamrén i landslaget (players manager), det kanske är någonting som man kan göra. Men min tanke har nog varit att när man slutar så är det fokus på familjen.

Vad har du för andra hobbies?

– Vara med familj, vänner. Jag spelar golf också, har 14 i handicap så man är riktigt average. Ena sekunden går det skitbra och sedan går det skitdålig. Just nu spelar mest med brorsan och polare, men när jag var  i AIK spelade vi mer med laget. Jag, RÅP, Kevin Walker och DG brukade spela ihop.

Bästa minne från egna karriären?

– Det måste vara Europa League-äventyret 2012. Matchen i Moskva (där Lorentzson satte det avgörande 2-0-målet) var ju ganska så härlig. Vi var så uträknade och sättet vi tog oss vidare på var en så skön känsla. Alla gruppspelsmatcher var också härliga. Båda matcherna mot Napoli står ut, även om vi inte fick med oss resultaten i någon av matcherna. Deras gamla arena var häftig och vi hade ett riktigt bra bortafölje med oss. Och hemmamatchen mot dem var den sista matchen någonsin på Råsunda. Stämningen var sjukt bra, även om det var sent på hösten och sjukt kallt. Det var känslosamt, framförallt för alla fans och Råsunda fick ett fint avslut även om vi inte fick med oss resultatet. Råsunda var, och är, AIK:s arena. Friends har inte riktigt kommit upp till den nivån än. En klubb som AIK borde ha en mindre arena där man verkligen känner av trycket, kanske en kapacitet på runt 25 till 30 000 och gärna mer kompakt, då skulle många lag ha problem att komma dit, fast de har de ju i och för sig redan. Det är bra tryck på Friends, men det skulle kunna vara bättre.

Annons

Värsta minne?

– När jag var med på janariturnén. Det var kul att vara där men jag blev magsjuk och missade stora delar av tiden. Det är inte kul att ligga och spy på rummet när man vill visa vad man går för. Även om det inte är “det riktiga landslaget” så är det en ära att bli uttagen och ta på sig den svenska tröjan, det ska man inte snacka bort. Det har dock blivit ganska utstakat att januariturnén mest är för yngre spelare som ska visa upp sig, blandat med några äldre, vilket jag kan tycka är lite synd. Det finns många bra spelare som inte får chansen för att de antingen är lite äldre eller inte tillhör en storklubb. Jag tycker till exempel en spelare som Filip Rogic borde få chansen, och han är inte ens gammal. De riktar in sig på storklubbarna om man inte är U21-landslagsman.

Märkligaste minne?

– Ett som sticker ut som märklig och häftig var derbyt mot Djurgården på Råsunda (2011) när det var knäpptyst första tio minuterna av matchen. Ett i stort sett fullsatt Råsunda som går från att vara helt knäpptyst till att sedan explodera. Vi var informerade om protesterna innan, men det var svårt att förstå hur det skulle bli. Vi sprang runt och kunde höra varandra hur bra som helst vilket man aldrig gör annars.

Hur följer du AIK?

– Jag spelar ju fortfarande i Allsvenskan men man följer AIK lite extra och har kontakt med några i laget. Stam har jag mest kontakt med men även Milosevic och Pertan. Henok och jag hörs ibland och så blir det lite SMS med Nisse också.

Vad tycker du om dagens lag?

– De rustade för att vinna och det lyckades de med. Hade de inte vunnit i år så vette tusan när de skulle gjort det. En bra trupp, med bra bredd. På slutet spelade de ju nästan alltid med samma elva men när de behövde byta så fanns det riktigt bra ersättare. De var värdiga vinnare.

Annons

Din favoritspelare?

– Henok tycker jag har varit riktigt bra och tagit över kaptensbindeln galant, både på och utanför planen. Hatten av till Jansson också som kommer in från ett bondelag. En akutvärvning på grund av skador som spelade nästan varje match och gjorde det riktigt bra. Han blev ju dessutom uttagen till januariturnén vilket är en saga i sig. Han tog verkligen för sig direkt, lite som Milosevic när han kom upp från Vasalund.

Hur går det för AIK 2019?

– Det finns en risk att de blir av med några spelare efter man vunnit guld. Beror på vilka de blir av med och vilka de får in, men de ska vara där uppe och kriga.

Vad önskar du dig i julklapp?

– Att familjen mår bra och att vi kan oss iväg till fjällen efter jul. Vi letar efter stugor febrilt nu.