Många blev nog överraskade när Axel Björnström startade istället för Erick Otieno i AIK:s cuppremiär. Men det fanns en logik bakom laguttagningen, menar statistikexperten Marcus Bring. [show_ad id=3] Erick Otieno har under de två senaste säsongerna varit given till vänster i AIK:s backlinje. Inför 2022 fick han konkurrens av Axel Björnström som hämtades in från Arsenal Tula men 27-åringen lyckades aldrig peta kenyanen. I stället fick Björnström nöja sig med att agera inhoppare eller spela ur position. Men med Andreas Brännströms intåg har spelreglerna ändrats. Den fyrbackslinje som AIK allt som oftast använt sig av under de två senaste åren ser inte ut att följa med in i 2023, i stället vill den nya huvudtränaren använda sig av wingbacks. En roll som Björnström hade under sin genombrottssäsong i Sirius 2020 när han gjorde fem mål och sju assist. Björnström har också fått stort förtroende inledningsvis då han spelat mycket på försäsongen och startade cuppremiären. Att peta Otieno är dock inget som låter sig göras i en handvändning, han har trots allt varit en av Allsvenskans bästa vänsterbackar de senaste åren. Men Björnström och Otienos kvaliteter skiljer sig åt och det går att argumentera för att den förstnämnda passar bättre i rollen som wingback. Att jämföra spelarnas siffror baserat på fjolåret finns det ingen logik i då Björnström spenderade det på en mängd olika positioner. Förutom vänsterback var han mittback, högerback och yttermittfältare. För att få en bild av Björnströms ytterbacksprofil är det klokare att titta på säsongen 2020, då han senast var ordinarie och skrapade ihop tillräckligt med minuter på positionen.

Medan Otieno har en extrem förmåga att driva fram bollen och ta sig förbi sina motståndare så är det Björnströms förmåga att komma till inlägg, skapa chanser och bryta linjer med sitt passningsspel som sticker ut. Dessutom är Otienos höga inläggsnotering i kombination med låga ”xG Assisted”-siffra en indikation på hur svårt han har att skapa något konkret av sin tid på offensiv tredjedel. De defensiva siffrorna är det svårt att säga något om, att vinna många dueller eller bryta mycket boll behöver inte betyda att man är en bättre försvarsspelare. Däremot är det inte förvånande att Otieno är mer engagerad i det defensiva, han är den stabilare och mer svårpasserade spelaren. Att Otieno är tämligen begränsad är tydligt, men med spetsegenskaper som hans så kommer man långt ändå. Han hade åttonde flest progressiva löpningar med boll och fjärde flest lyckade dribblingar i Allsvenskan förra säsongen. Han tar sig dessutom förbi spelare både på defensiv och offensiv planhalva.

Sebastian Larsson pratade ifjol om att medspelarna ibland lägger för mycket ansvar på vänsterbacken. ”Vi slänger ut den på Otieno så får han lösa det”, sa han då. Och nog är det skönt att ha den tryggheten, för det är ofta han gör just det. Löser situationerna. Problemet är att en wingback helst ska addera något mer, inte minst i Brännströms system, och inte minst mot lågt stående försvar. Tränaren kommer vilja ha konstanta djupledslöpningar och chansskapande från sina kantspelare. En tidig indikation på det är att Rui Modesto hade flest touch i offensivt straffområde i 1-1-matchen mot Västerås SK medan Björnström var trea. En så offensiv roll har Otieno inte visat att han behärskar, men i år lär det vara en nödvändighet. Vissa har kanske invändningar vad gäller påståendet om kreativiteten, han har ändå gjort tio assist de två senaste säsongerna, men den förväntade assistsiffran är hälften av det. Något som indikerar att assistproduktionen inte lär fortsätta på samma nivå. Även spidern visade en xA-notering från 2022 som var låg. Björnström å andra sidan är mästare på att attackera öppna ytor och skapa chanser från ytterzonerna. Spidern från Siriussäsongen ovan är precis det man önskar sig av en wingback i ett system som Brännströms, för det krävs att spelarna i de rollerna gör skillnad på offensiv tredjedel. I ett förväntat topplag som AIK lär Björnströms siffror till och med bli ännu bättre.

Grafik på var respektive spelare tog emot bollen under deras senaste ordinarie säsonger som vänsterbackar visar även den en tydlig skillnad. Att Björnström varit wingback medan Otieno tillhört en fyrbackslinje ska givetvis nämnas, den förstnämndas frihet att anfalla är större, men skillnaden på aktivitet i och runt offensivt straffområde är remarkabel. Otieno attackerar sällan de ytorna för att få en passning medan Björnström gör det frekvent. Man kan förvänta sig att Otieno kan anpassa sig till en mer offensiv roll och således förbättra chansskapandet, men jag lutar mer åt att hans svaga kreativa siffror och relativt restriktiva position handlar mer om kvaliteter än rollfördelning. Exempel på ytterbackar i en fyrbackslinje som har bättre kreativa siffror än Otieno är trots allt många. Att Björnström går in och flyttar på Otieno, som presterat på en hög nivå länge, är dock långt ifrån givet. Med Rui Modesto på högersidan kan man dessutom kanske kosta på sig att ha en mer restriktiv vänsterbacksprofil, vilket skulle tala för kenyanen. Stalltipset blir trots allt att Otieno gör flest minuter under säsongen. Men att ha två så högkvalitativa och olika profiler på samma position är gissningsvis en problematik som Andreas Brännström gärna har.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier