Erick Otieno är bara 23 år, men vägen till Sverige har både varit lång och krokig. För Fotboll Sthlm berättar AIK:s nyförvärv om uppväxten i slumområdet Kibera, omvägarna via Georgien och Albanien och hur han fick fart på karriären under Nebojsa Novakovics ledning. [the_ad_placement id="under-ingress-aik"] För fyra år sedan värvades Erick Otieno till Gor Mahia FC i sitt hemland Kenya. Laget som är landets mest populära efter sina 18 ligatitlar hade fått upp ögonen för den vindsnabbe yttern och gav honom chansen direkt. Den dåvarande tonåringen fick inte bara en chans att spela fotboll på hög nivå, han fick även en chans att lämna Kibera, ett slumområdet några kilometer utanför huvudstaden Nairobi. – Det är jobbigt att komma ifrån Kibera, det är ett ghetto där man inte har alla förutsättningar. Det är upp till en själv att se till att man lever det liv som man drömmer om, säger Otieno när Fotboll Sthlm träffar 23-åringen på träningsanläggningen Karlberg där han numera har sin vardag. Kibera är en av Afrikas största slumområden med omkring en halv miljon människor där 95 procent lever under gränsen för fattigdom. Till ytan är ghettot bara en tiondel av Solna kommun och enligt Sida, den svenska biståndsmyndigheten, finns det färre än 1000 fungerande toaletter i området. Det blir minst 600 personer per toalett. – Det var tufft att växa upp där. Man behöver någon som håller ens hand och hjälper dig bort från området. Det har varit en lång resa för mig då det fanns bara två alternativ: fotboll eller utbildning. De flesta unga personer som inte lyckas med fotbollen blir fast i droger för att hålla sig upptagna med någonting i livet. När man växer upp i Kenya är fotbollen genom skolan den enklaste vägen ut, där kommer många förbi och tittar på dig. För Erick Otienos del var via i ett skollag som dörren till proffsfotbollen öppnades. En snårig väg som skulle gå igenom både Georgien och Albanien. – Det är svårt som en afrikansk spelare att komma till Europa. Min möjlighet öppnades upp när en georgisk klubb såg mig och värvade över mig. Ett tillvaro utan vänner och familj väntade ett liv i den georgiska hamnstaden Poti och spel för FC Kolkheti. 20-åringen var en av två spelare i laget som inte hade östeuropeisk bakgrund. – Det var bra att få testa på det då det var min första erfarenhet i Europa, jag behövde anpassa mig till hur man spelar fotboll här. Samtidigt var det också en stor skillnad i miljön och hur personerna betedde sig, de är inte särskilt vänliga när man kommer från Afrika. De hade aldrig sett en afrikan förut. Åkte man in till stan tittade alla på en som om man vore en utstött människa. Man frågade sig vad man hade gjort för fel. Jag var bara där för att spela fotboll, ingenting annat. Hur var det att vara själv utan både vänner och familj? – Det var riktigt tufft. Det blev en kulturchock för mig som aldrig varit i Europa. Jag behövde anpassa mig till språket, maten och till folket. Om man åker till östeuropa som afrikan och inte är mentalt förberedd blir det omöjligt då man bara vill tillbaka hem. Men åker man hem kommer livet bara att gå utför. Jag ville uppåt. Efter Georgien bar det av till albanska KF Kastrioti Krujë där en skada i baksidan av låret gjorde att det vara blev ett halvår i landet. Efter skadan stod Otieno utan kontrakt och hade ingenstans att ta vägen. Hemma i Kenya hade han hunnit etablera sig som en landslagsspelare, men i Europa var intresset obefintligt. – Just när man har en skada i baksidan av låret påverkar det en mentalt. Jag fick inte rätt behandling och det tyngde mig mer och mer. Ingen vill ha en skadad spelare och det skulle ta tid att komma tillbaka. Jag var tvungen att fortsätta att vara positiv, säger Otieno. – Som en anställd person vet du aldrig ditt öde i livet. Det fanns stunder då jag bara ville sluta med fotbollen, men sedan förstod jag också att jag inte hade något annat alternativ. Det är livet. Allt man kan göra är att fortsätta att be till Gud att han ska visa dig vägen. Plötsligt hörde en svenskt lag av sig. Division 1-klubben Vasalund erbjöd ett provspel och eftersom Otieno inte hade något annat alternativ på bordet fanns det inget annat val än att flyga till ytterligare ett europeiskt land som han inte visste någonting om. – Vasalund välkomnade mig och behandlade mig bra. Jag tränade där i två, tre veckor innan jag skrev på ett kontrakt med klubben. Tränaren Nebojsa Novakovic gav mig chansen och det gav mig ett självförtroende. Det var ett bra år och jag gillade verkligen min säsong där. När du kom till Sverige, kände du att det var enklare att leva här? – Ja, det kände jag direkt. Jag kände ett lugn att spela fotboll och ville verkligen få ett kontrakt, det fanns inget annat val. Det spelade ingen roll vad som skulle hända, jag ville inte åka hem. Under 2019 varvade Otineo spel på den svenska tredjenivån med matcher för det kenyanska landslaget där Tottenhams Victor Wanyama samt Djurgårdens förre anfallare Michael Olunga är stjärnor. Otieno fick chansen från start under det afrikanska mästerskapet förra året då man ställdes mot bland annat Senegal med Liverpools Sadio Mané på planen. – Det var en stor skillnad mellan de två lagen som jag spelade i förra året, konstaterar Otieno. – Jag kände själv att jag var mer erfaren än mina lagkamrater då jag hade testat att spela på en högre nivå. Hur är det att spelare med Victor Wanyama och Michael Olunga? – De är som två rollmodeller för mig, jag vill gå i deras fotspår. Strax före det afrikanska mästerskapet hörde AIK av sig till ytterbacken och ville få ner honom till Karlberg på en provträning. 23-åringen var precis på väg att resa till Frankrike för ett träningsläger med landslaget och tvingades tacka nej till Björn Wesströms förfrågan. När säsongen var över med Vasalund fanns ändå intresset kvar från den allsvenska klubben. – Känslan var att jag behövde en större utmaning för att kunna utvecklas. Det är det enda sättet att växa som spelare. Man tar en risk när man tar en ny utmaning, men misslyckas man blir det också en läxa att lära sig av. Det handlar om att vara mentalt positiv, då tror inte jag att man misslyckas. Är du en positiv människa? – Jag är alltid positiv, det spelar ingen roll vad som händer. Du kommer aldrig att utvecklas med negativa tankar. Nu väntar spel i allsvenskan och att försöka ta en plats i Rikard Norlings nya 3-4-3-system där han förmodligen kommer ha en position ute på vänsterkanten. – I den formationen som vi spelar är jag mer en wingspelare. Det kommer finnas möjlighet att röra mig framåt i banan där jag kan använda min snabbhet. I landslaget är jag mer offensiv, som en mittfältare, men det har alltid förändrats. I skollaget hemma i Kibera och i Vasalund spelade jag som försvarare. Jag spelar där tränaren vill att jag ska spela. Just snabbheten är en tydlig egenskap hos Otieno, något som AIK-supportrarna fick se ett första prov på i träningsmatchen mot Karlstad. Dagen efter la AIK upp ett skämtsamt klipp i sociala medier där 23-åringen fått iklä sig rollen som seriefiguren Hjulben. [embed]https://twitter.com/aikfotboll/status/1218926227903467520[/embed] – Jag började skratta när jag såg den, säger Otieno med ett stort leende och fortsätter: – Det har alltid varit viktigt för mig att träna och hålla igång kroppen. Din kropp är ditt enda verktyg inom fotbollen, så det är väldigt viktigt hur man sover och att man äter rätt. Vad tycker Olunga om att du har gått till Djurgårdens rival? – Vi smsar varandra rätt ofta. Jag kommer ihåg att han hade ganska många utmaningar under sin första tid här i Sverige. Nu grattade han mig bara till flytten till ett bättre lag. Det spelar ingen roll hur man börjar sin karriär, det viktigaste är var man slutar. Var vill du att det ska sluta? Vad är din målsättning med din karriär? – Efter Sverige så skulle jag vilja spela i en mycket bättre liga, i Premier League eller i La Liga. Foto: Bildbyrån

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier