Daniel Sjöberg: Ebenezer Ofori gör det vackra spelet vackrare

En mittfältsdansör är tillbaka.
En väktare av det vackra spelet.
Det gör mig oerhört förvånad.

Annons

En gång i samband med att jag bevakade en av alla dessa träningar på Karlberg lutade sig Nebojsa Novakovic in mot mig och sa: ”Varje gång Stefan Ishizaki har bollen känner jag mig lugn. Då vet jag att vi inte kommer förlora den.”

Hur måste han då inte ha känt när bollen lirats framåt från en pressad backlinje på en felvänd Ebenezer Ofori? Läge att gå och ta en fika. Kolla vilopulsen för att försäkra sig om att hjärtat ännu slog. Ofori var spelaren som värvades som vänsterback, men visade sig vara en mittfältare kapabel att slappna av tusentals AIK-nerver på en fotbollsläktare bara genom att luta sig in i sin motståndare, låta bollen vila tryggt mot sulan och sedan vända upp som om han skulle runda en kon i samband med en uppspelsövning. Det mesta tycktes göras utan ansträngning. Hans defensiv var mjuk, och ändå bollvinnande. Hans offensiv tillbakahållen och ändå vägvinnande. Tillsammans med Henok Goitom utgjorde han andra halvan av ett telepatiskt radarpar skapade för att djupledssåra i stort sett vilken motståndare som helst.

Det är lätt att överskatta allsvenska spelare. Att glänsa i vår serie är inte detsamma som att göra det på de stora scenerna, men ibland vet man bara att det finns något annat där. Det går att se att den här kunskapen räcker för att fylla ut större tröjor. Pratar vi AIK var Alexander Isak en sådan. Kristoffer Olsson en sådan. Ebenezer Ofori en sådan. Åtminstone trodde jag det. Jag var övertygad om att vi sett det sista av honom på svensk mark. Åtminstone på länge, länge. Det var givetvis alltid möjligt att en åldrande mittfältsgeneral skulle komma ”hem” till svartgult och försöka styra upp laget under de sista åren, men redan nu? Nej, det hade jag aldrig anat.

Hans utlandsvistelse har till synes varit helt okej. Han slog sig visserligen aldrig in i Stuttgart på allvar utan var mer där och nosade på något, men i New York tycks han ha varit en bärande spelare. Jag läser en intervju med sportdirektören Claudio Reyna från förra året som slår fast att de är nöjda med att ha lyckats säkra ytterligare ett års lån av Ofori: ”Han spelade en nyckelroll på vårt mittfält förra året.” Tidningen konstaterar också att tränaren Patrick Vieira var mycket förtjust i ghananen. Samtidigt tycks fjolåret ha varit något tuffare under nye tränaren.

Själv har jag sett några enstaka klipp av honom från MLS. I övrigt har han befunnit sig i bevakningsskugga. Men om han så har stått helt still i sin utveckling är det en fantastisk värvning för AIK. En spelare som skapar en elektrisk stämning kring sig trots sin milda personlighet. Han bidrar med mer än bara fotbollskunnande. Han skapar hype och hopp och det är värt en hel del i en trupp där just detta tycks ha svajat en del.

Avslutningsvis är det också nödvändigt att minnas att han bara är 24 år. Han går rimligtvis nu in i en period där han ska ta de rejäla kliv i utvecklingen för att nå en absolut topp om ett par år. Det betyder med andra ord att klubben även har köpt en spelare som kan ge en rejäl slant till en framtida kassa. Men det är då och en annan sorts bonus i sådana fall. Nu är nu och nu är han tillbaka. Det må vara förvånande och tidigare än jag trott, men jag har full förståelse för svartgula hjärtan som hoppar upp och ner av glädje. Deras mittfältsdansör är hemma igen för att bjuda motståndarna på en rejäl svängom och göra det vackra spelet ännu lite vackrare.