Vi är ett bottenlag, sa Bartozs Grzelak och fick applåder för sin ärlighet.
Nu pratar han om att tro.
Kanske är det så.
Eller så är sanningen alltför brutal för att uttalas.
Snart vet vi.

[the_ad_placement id=”under-ingress-aik”]

Leg day. Bendagen, på svenska. Det finns en anledning till att mängder av så kallade memes och gif:ar existerar som driver med denna dag. Alla som någonsin tränat ben riktigt hårt förstår varför. Det gör ont och alla vill väl egentligen bara skaffa sig snygga biceps och magrutor? Frågan man ställer sig är: Gäller det här spelarna i AIK också? Eftersom klubben inte berättar något om vad det är som drabbar deras spelare mer än att det handlar om underkroppsskada är det väldigt enkelt att komma till denna slutsats.

Kolla in den här listan, tagen direkt från klubbens hemsida:

Daniel Granli (underkropp)
Sebastian Larsson (underkropp)
Kolbeinn Sigþórsson (underkropp)
Paulos Abraham (underkropp)
Saku Ylätupa (underkropp)
Erick Otieno (underkropp)

Dags att inför en svartgul leg day? Skämt eller ej, något behöver göras och som sagt, så länge vi inte vet mer än så, är det inte särskilt märkligt att ifrågasätta hur fysträningen skötts under den världsrekordlånga försäsongen. När det var dags för match mot Mjällby saknades alltså ytterligare ett par spelare jämfört med senast mot Elfsborg och på bänken, således inte redo för spel från start, satt tilltänkta stjärnor som Ebenezer Ofori och Nabil Bahoui. Nyförvärv i all ära, att få tillbaka och hålla spelarna friska måste vara minst lika viktigt som vad som eventuellt händer på kontoret hos Henrik Jurelius.

Men visst, sportchefen har att göra. Hitta en vänsterfotad mittback till exempel. I veckan som gick såg jag ett klipp från USA där Robin Jansson slog en drömpassning för sitt Orlando när han frispelade Nani till 1–0 mot Minnesota när Orlando gick till final i MLS. Hans efterträdare i AIK, Karol Mets, försökte möjligen upprepa bedriften, men hans uppspel i den 10:e minuten cementerades känslan att estländarens formkurva bara fortsätter peka rakt nedåt. Misstaget gav Mjällby exakt den start tränaren Marcus Lantz önskat när han talade om hur han såg på en pressad motståndare som skulle jagas. Gästerna såg dock inte särskilt jagade ut, trots Moses Ogbus 1-0. Tvärtom. Här var det laid back och väntan som gällde. Mjällby fick bekvämt rulla boll. Det var dock inte tanken alls, vilket visade sig när drickapausen var avklarad. Då klev man genast mycket högre och det är inte utan att man undrar om Bartozs Grzelak har svårt att få fram sina order eller om det finns någon annan förklaring till att det krävdes en slags time out för att hans lag skulle vakna till liv och göra det man bestämt på förhand? I vilket fall som helst gav pressen effekt när en hands gav Enoch Kofi Adu chansen från elva meter. Sebastian Larssons ersättare i allt var iskall när han placerade in 1–1, men det här är en en säsong där ingenting kommer gratis för Solnagänget. Per Karlssons klumpiga tackling gav en en billig straff och så var det 2–1 genom en lika iskall Ogbu.

Den andra halvleken blev inte roligare än den första för den med svartgult hjärta. Jag vet inte, men om det nu är så att en ny tränare automatiskt ska skänka entusiasm och glädje till en trupp tycks den effekten ha uteblivit med Grzelak. Det är på sätt och vis det mest skrämmande av allt med läget som Gnaget befinner sig i. Jag har sett AIK i tre raka matcher under den nya regimen och inte noterat något som visar att spelarna nu vill springa livet ur sig på ett sätt de inte gjorde tidigare. Felix Michel pratade i en intervju med Länstidningen om hur vissa spelare så till den milda grad tappade förtroendet för Rikard Norling att de inte var villiga att göra jobbet utan fuskade i man-man-försvaret. Vilka dessa spelare än är tycks de inte ha förbättrat sin inställning efter att Norling fick gå. Här fanns ingen vilja att offra allt för att säkra nödvändiga poäng. Ett trippelbyte efter en timmes spel gav viss effekt. Inte minst blev det extremt tydligt att fysteamets viktigaste uppgift nu blir att se till att få tillbaka Ebenezer Ofori i full form. Mittfältsdansören förbättrade laget med sitt eleganta passningsspel, men vad hjälpte det när Mjällby med ett långt inkast lyckades lura AIK-försvaret så till den milda grad att två man lämnades i stort sett helt fria bara någon meter framför mål. Taylor Silverholt kunde enkelt avgöra matchen och det blev uppenbart att besökarna inte längre trodde att det skulle gå att vända. Visst, den som vill famla kan prata om hur Karol Mets inlägg passerade mållinjen, men det blir endast ett pinsamt försök att sminka sanningen och göra den vackrare än den är.

När allt var över stod Bartozs Grzelak i tv och pratade om att man måste tro, och att det inte minst gäller honom själv. Det är ju han som ska komma med energin, som han uttryckte det. Det såg inte ut som om han trodde alls där och då. Det såg inte ut som om det fanns någon energi. Det uttalandet lär hur som helst inte ge några applåder. Han fick beröm för sin ärlighet senast när han nyktert konstaterade att AIK är ett bottenlag i år och att man måste inse det. Kanske är sanningen mer brutal än så. Snart vet vi.

Om matchen mot Elfsborg var en vattendelare som visade hur långt AIK har kvar till toppen och om Mjällby visade att AIK verkligen är ett bottenlag är nästa match av ödeskaraktär. Allt annat än vinst mot Östersund hemma på torsdag och krisen är total. Då är det 2010 all over again. Eller värre. Då är det 2004, och någon tränare finns inte att sparka. Det har redan gjorts och helt utan effekt.