AIK går in i sommarfönstret med ett huvudmål: att rädda det allsvenska kontraktet.

Ekonomiexperten Anders Norlen uppskattar hur mycket pengar som kan läggas på nyförvärv.

✓ Texten publicerades först på Anders Norlens Substack. På denna länk läser du fler allsvenska analyser och skriver upp dig på Anders nyhetsbrev. 

Annons

Började skriva för evigheter sen om en snabb genomgång av AIK Fotboll ABs första kvartal är Le Grande Finale skulle vara att ge en snabb överblick över vad jag tror kan vara en hypotetisk transferbudget för AIK under det sommarfönstret som flyger upp på vid gavel den 7 juli och smäller igen vid midnatt den 31 augusti.

Nu blev detta lite mer relevant idag då AIK Fotboll skickade ut ett pressmeddelande där man meddelar att man bullat upp med 10m genom ett lån från Den Svarta Massan, en ekonomisk förening som bildades 2010 och som har som syfte att stötta olika sektioner av föreningen i stort som smått.

Detta lånet blir dock det i särklass största enskilda engagemanget de åtagit sig sedan de drog igång sin verksamhet men är i grund och botten factoring: AIK Fotboll lånar helt enkelt mot en framtida betalning man kommer få från exempelvis Brighton, som är skyldiga AIK Fotboll AB pengar för Yasin Ayaris övergång.

Men så till saken: hur mycket pengar har man?

I grund och botten handlar det om hur mycket likvida medel man har frigjort som man kan använda på köp av spelarkontrakt, betala sign-on bonusar (och sociala avgifter) samt hantera ökade lönekostnader över tid.

De ökade lönekostnaderna är någonstans ett problem för morgondagen. Det stora här och nu är de två första och det är områden där man behöver pengar på bankkontot för att kunna agera.

Låt oss ta utgångspunkt i de finansiella mål som AIK Fotboll AB kommunicerat att man vill styra mot, där jag skulle hävda att det enskilt viktigaste är likviditetsmålet.

Bolaget har som mål att hålla en tillräcklig likviditet för att finansiera verksamheten och eventuella låneförfall inom 12 månader. Med andra ord: pengarna på banken ska kunna klara av att rörelsen går back i 12 månader och betala skulder utan att kontot går till noll. Ett klart rimligt mål.

Per den 31 mars 2023 var likviditeten 33.9m och rullande EBITDA (rörelseunderskottet) på minus 41.5m samt 16.6m i skulder som förfaller. Så jag skulle hävda att målet inte var nått per den 31 mars.

Av de 11 senaste kvartalen skulle jag säga att man endast nått målet 4 gånger, även om man varit väldigt nära flera gånger så vi skulle kunna säga 7 av 11. Men det är ointressant för detta, för per 31 mars var det även tydligt att AIK hade mycket betydande utstående fordringar på klubbar man sålt spelare till som man med hävd kan säga skulle kunna sättas i arbete genom att man belånar dessa (då man kan vara ganska säker på att de kommer betalas inom typ ett år) – likt vad man gjorde nu på morgonen med DSM.

Vad vi då ser är en mycket simplifierad ögonblicksbild av likvida medel per idag, de korta rörelsefordringarna (utstående fakturor eller fakturor man kommer skicka i närtid) minus vad man ska betala andra i närtid → totalt 73.1m per 31 mars.

Om vi sen jämför det med likviditetsmålet som jag estimerade till 58.1m per samma tidspunkt, så skulle man kunna hävda att en potentiell transferbudget åtminstone borde vara skillnaden mellan nettofordringarna plus kassan minus likviditetsmålet.

Så på ren svenska: 48.9m eller om man ska vara lite mer sån någonstans mellan 40-50m om man stretchar det litegrann.

Detta är alltså pengar som man teoretiskt kan skicka på att köpa loss kontrakt samt betala sign-on bonusar till spelare för att locka dem till klubben. Det är vad som är viktigt i sommarfönstret.

Nu ska man vara tydlig med att det knappast finns ett självändamål att blåsa precis varenda krona nu i sommar och att det finns tydliga risker och en balans mellan att förbättra resultat kortsiktigt men även bygga något bättre på lång sikt.

Det kan också vara lite kul att se på hur långt typ 30-40m faktiskt räcker, “vad fan får man för pengarna” om man ska parafrasera en känd företagsledare.

Några exempel i relativ närtid:

• Jag tror Djurgårdens vinterfönster 2022 när man plockade in Victor Edvardsen, Pierre Bengtsson, Piotr Johansson och Gustav Wikheim totalt gick på någonstans mellan 20-25m i övergångssummor, agentkostnader, sign-on bonusar och sociala avgifter
• Stefano Vecchia kostade Malmö FF “en bit över 10m i övergångssumma” plus en sign-on bonus som kostade hans nya arbetsgivare totalt 8-9m inklusive sociala avgifter.
• Jag tror Hammarbys stortrio som anslöt i februari – Adi Nalic, August Mikkelsen och Tesfaldet Tekie – kan ha kostat någonstans runt 17-18m totalt inklusive sociala avgifter i tillägg till de runt 15m det rapporterats i norsk media om att det kostade att köpa loss Mikkelsen från hans kontrakt med Tromsö.

Så även om det är en hel del pengar jag uppskattar att man har att jobba med så är det långt ifrån någon helt galen budget. Sportchef Berntsen har inget avundsvärt jobb här i avvägningen mellan rutinerat och up-and-coming, mellan korta och långa kontrakt, mellan etablerat och okänt.

Blir om inte annat intressant att följa.