MARBELLA.

AIK kryssade mot Toronto med 2-2.

Då gjorde Taha Ayari sin bästa match på väldigt länge.

Här är våra spaningar från matchen.

[show_ad id=3]

Så var matchen

Startelvan var kvar på planen till minut 65. Uppställningen var mer lik en 4-2-3-1-uppställning än 4-3-3.

Joelsson - Thychosen, Nissen, Csongvai, Wilson - Besirovic, Ali, Hove - Ayari, Flataker, Celina.

I minut 65 byttes Hove, Thychosen, Ali, Flataker och Ayari ut. Och in kom Gustafsson, Pavey, Kouamé, Yohanna och Mujanic.

Det speciella med MLS-lagen är att det kan skilja ganska mycket i nivå spelarna emellan, Torontos nummer 10 är ett sådant fall. Djordje Mihailovic är värderad till 6,5 miljoner Euro enligt Transfermarkt och det visade han i den första halvleken när han drog iväg på en soloräd och slog ett inlägg som innebar ett kanadensiskt ledningsmål.

I den andra halvleken kvitterade AIK sedan när Hove satte sin straff. Och med cirka tio minuter kvar spelade Celina in en boll mot Yohanna, men ett Torontoben sköt bollen i det egna nätet istället.

Men på tilläggstiden kvitterade Toronto efter lite flipperspel i AIK:s straffområde.

Än lever Taha Ayari

Om det är något AIK har varit tydliga med i sin kommunikation så är det att de ska vara mer direkta i sitt spel – och den första halvleken var ett tydligt steg i den riktningen. Valet att gå centralt gick nästan alltid före att hitta ut på kanten. Och fort gick det. Flataker och Ayari var briljanta i det felvända spelet när de jobbade på ett tillslag. Jag har varit väldigt kritisk mot Ayari, men det här var nog hans bästa match i AIK-tröjan på väldigt länge.

Firma Ali-Flataker-Ayari var ett ständigt hot centralt med snabba kombinationsspel och en vilja att alltid ta sig framåt. Johan Hove då som spelade tia och troligtvis var väldigt involverad i det centrala spelet? Nej. Han lekte kurragömma och dök upp när en straff skulle slås.

Presspelet

Återerövringspressen var ofta starten på det centrala direkta hotet som jag skrev om tidigare. I den första halvleken var pressen bättre synkad. Ali och Besirovic slet kopiöst och vann tillbaka många bollar. När bollen sedan var vunnen var den första instinkten alltid att spela framåt.

Men AIK:s press, när Toronto rullade i backlinjen och skulle inleda sitt uppspel, var allt annat än lika färdig. AIK pressade med en ensam forward i Flataker mot tre Toronto-försvarare och han blev självklart bortrullad varje gång.

Wilson den inverterade ytterbacken

Stanley Wilson har gjort det bra som vänsterback i de träningsmatcher jag har sett. Thychosen, och sedan Pavey, spelade högerback och där var det mer en klassisk kantspringare. Men Wilson inverterade och stod som sexa i uppbyggnadsspelet. Med boll tog han sig hellre inåt än att slicka kant. Han är dock fortfarande oslipad i många aktioner. Enkla passningar kan slarvas bort och en del konstiga beslut tas på planen. Vid ett tillfälle tidigt i den andra halvleken tog han sig förbi Torontos förstapress för att sedan passa hemåt. Han gjorde det svåra för att sedan ta ett udda beslut och döda hela tempot som han precis själv hade höjt.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier