Under hela sitt liv drömde Mats Werner om att säga upp sig från snickarjobbet och bli fotbollsproffs.

Men anbuden från Bayern München, Standard Liège och Kaiserslautern satte Hammarby stopp för.

Ändå går 69-åringen varje morgon upp klockan 04.00 för att sköta tvätten och disk på Årsta IP.

Fotboll Sthlm träffade en materialare med ovanligt stort klubbhjärta.

November i en närförort till Stockholm är sällan en vykortsvänlig syn. På Orrfjärdsgränd är det enda som lyser upp den gråa asfalten och den gråa himlen de orangea löv som ligger i pölar längs med trottoaren. Igår firade Hammarby en Europaplats i Helsingborg, men den här måndagsmorgonen härskar lugnet över Årsta IP.

Jag har stämt träff med Hammarbylegendaren Mats Werner, vars arbetsdagar består av att hjälpa frun Yvonne med disk och sköta materialet åt herrlaget. Han har föreslagit att jag kommer 08.00, men det står fort klart att han själv varit på Årsta sedan 05.00. Då börjar arbetsdagen för Werner. Någon särskild titel verkar han inte ha, han är allt-i-allo med en månadslön “så att man kan köpa en tablettask och en tidning”, säger han själv.

Han har samma yviga frisyr som han hade som spelare, men idag är håret vitare och tunnare. Werner går klädd i en militärgrå väst och svarta Craftbyxor. Ett svartvitt Hammarbymärke på högra låret är det enda som skvallrar om att han har arbetsuppgifter att utföra på Årsta IP.

Att karln har gjort över 250 matcher för Hammarby i Allsvenskan, vunnit skytteligan och dyrkas som legendar av tusentals grönvita finns det ingenting som avslöjar.
– Nä, det är väl inte så många gamla spelare som håller på som jag, säger han och låser upp dörren till Årsta IP:s kanslibyggnad.