Efter fyra olika klubbuppdrag med Martí Cifuentes håller Xavi Calm Cruijffskolan som världens vackraste fotbollsfilosofi. Men mot Häcken vill han se Bajen skälla på domaren och sno åt sig inkast, snarare än finlir. [the_ad id="77716"][the_ad id="77714"] Ivan Pinyols utträde från Hammarby blev uppmärksammat. En kort artikel, där den assisterande tackades för sina tjänster efter ett drygt halvår, publicerades på hemsidan. Vad som gått snett ville sedan varken Pinyol själv eller Martí Cifuentes ge tydliga besked om. En del av förklaringen fanns kanske i en snart 15 år gammal vänskap mellan huvudtränaren och Xavi Calm, Pinyols ersättare. – Jag lärde känna Martí när vi båda jobbade i Terrassa, berättar Xavi Calm. Jag kom före honom, men vi fick en fin relation direkt. Vi pratade mycket om fotboll, om våra olika akademilag som vi tränade. Något år därpå var vi i olika klubbar, men i samma liga. Han vann spanska tredjedivisionen med och jag tränade laget som kom tvåa. Men även om vi var i olika lag och kämpade om att gå upp ringde vi varandra en gång i veckan för att diskutera lagen vi mötte och taktik. Det var inte så att vi gav varandra våra taktiska upplägg, men vi hade mycket utbyte. När han gick till Sant Andréu ringde han mig och frågade om jag ville komma. Sedan arbetade de tränarna tillsammans i Rubí och CE L'Hospitalet. Därefter lämnade Martí Cifuentes Spanien för AIK, men Xavi Calm blev kvar i Katalonien och utvecklade sin fotbollsfilosofi. Det är samma Cruijffinspirerade modell som Cifuentes tränar i enlighet med. – Det är en fin filosofi, säger Xavi och rättar sig. Nej, det är den finaste, det är den vackraste filosofin som finns i fotboll. Men vi är lite olika som tränare. Martí är en djärv tränare, det är vad som gjort Hammarby till ett bra lag. Jag är lite mer defensivt lagd. Han pratar ofta om att vi måste anfalla, då säger jag att vi måste tänka på offensiva markeringar. Jag kan säga att vi måste försvara, och då säger han att nej, vi går framåt igen. Vi balanserar varandra. Om både huvudtränaren och den assisterande i ett lag tänker på samma saker blir det för mycket av det ena. Vi har samma filosofi, men olika synsätt. Dina uppgifter i Hammarby är främst att strukturera upp defensiven? – Nej. Hela staben jobbar på matchupplägget tillsammans. Vi diskuterar, brainstormar, kommer på idéer ihop. Det är inte så att jag har hand om försvaret, Martí om anfallet och Abel om fasta situationer. Vi gör allting tillsammans. Ni brukar säga det, men samtidigt har ju Abel stort fokus för fasta och Imad är breakthrough coach. Några särskilda uppgifter har du väl? – Jag har hand om fasta situationer. Det är min uppgift. Det är inte så att jag förbereder allt och jag tar inte fram videounderlaget, det gör Abel, men jag har hand om dem på träning. När vi pratar om något väger varje tränares röst lika tungt, sen i slutändan får Martí ta beslutet. Vi kanske kollar på någon sekvens och så upptäcker någon att det finns en ledig yta på planen. Då diskuterar vi igenom det och låter alla kom till tals. Vilken fast situation är du mest nöjd med? – Som mest nöjd är jag med de som blivit matchavgörande. Som den mot IFK Göteborg på bortaplan (1–0 via Bubacarr Trawally). Men jag är också nöjd med vårt försvarsspel på fasta. Vi har inte släppt in mål på fast situation under hela året. Det är viktigt, för andra lag är ofta större än oss fysiskt. Men jag kan inte ta åt mig all ära, och i slutändan är det spelarna som gör jobbet. De är nycklarna. När Xavi Calm kom till Hammarby låg laget trea i tabellen. Redan då hade man gjort flest mål i serien på fasta situationer och släppt in tredje färst mål totalt. Det gick således bra i de grenar som Xavi Calm brinner extra mycket för. – Jag såg fem matcher, såg att Hammarby hade en bra stil, dikterade villkoren i matcherna. De fasta situationerna såg bra ut. Jag tänkte "okej...", säger Xavi Calm och skrattar till. "Vad ska jag bidra med?" – Jag såg det som min uppgift att fortsätta med det som funkade bra och inte förstöra något. Det gjordes ett bra jobb. Sen försökte jag föra in... inte mina idéer, men mina perspektiv. Laget tänkte mycket på att anfalla och döda motståndaren, men jag kände att man också måste anfalla med en tanke på vad som händer om man tappar bollen. Det pratade jag och Martí mycket om. Kanske kunde vi bli bättre på det? På fasta situationer kände jag att uppläggen var bra, men att jag hade några olika rörelser jag tänkte att vi kunde prova. Exempelvis? – Målet mot Göteborg är ett exempel. Vi lade märke till att de släppte straffområdesgränsen och jag hade haft en liknande hörna för sådana motståndare i en tidigare klubb. Jag försökte förklara vad jag ville få ut i tränarrummet, alla sa vad de tyckte, och i slutändan var hörnan annorlunda än min ursprungsidé. Mille anpassade den efter motståndarmålvakten, Abel ändrade någon detalj, Imad lade till något. Sen övade vi på den på träning och gjorde mål. Martí sa att "okej, jag gillar idén". Jag gillar när det blir så. Man går hem från jobbet lycklig och känner att nu har vi gått igenom allt, nu kan jag vara lugn. Det är ingen garanti för att man vinner, förstås, men när vi är väl förberedda känner jag mig lycklig. Xavi Calm talar med en artig stämma och med pauser mellan meningarna, ibland för att ta en klunk t´e. Han ger ett vänligt intryck och berättar att det tankarna just nu är mestadels på presspelet. – Hammarby pressar högt. Det gillar jag, men när motståndarna slår långa bollar vill jag att vi följer med med hela laget. Jag vill att linjerna hänger tätt ihop. Det är den spanska skolan för mig. Om vi pressar, då ska backlinjen stå högt. Om vi tappar boll, då ska anfallarna röra sig med laget ner i planen. Och det gör ni inte tillräckligt väl just nu? – Vi gör det bra, men vi behöver bli bättre ibland. I mitt tycke har alla skandinaviska lag det här... inte problemet, men den här situationen. Om man vill bli bättre och spela med risk måste man ha stöd. Din lagkamrat kan inte stå 30 meter bort, du behöver understöd nära till hands. Du nämnde offensiva markeringar. Vill du utveckla? – Det är en av nycklarna till hur man spelar väl. Något av det viktigaste i fotbollen är offensiva omställningar. Många mål kommer från omsttällningar, för nuförtiden är alla lag i en liga som allsvenskan välförberedda. Taktiskt är de välförberedda, de har gjort sin analys, de kommer i gott slag. En omställning kan vara nyckeln där. Samma sak gäller fasta situationer. Det är ett ovanligt läge, för där ligger bollen stilla och det är bara du som vet som ska komma skall. Motståndaren vet inte. För mig är omställningar, fasta situationer och kvalitet nyckelfaktorerna i dagens fotboll. Vill du berätta mer om omställningarna? – Att göra mål efter en period med långt bollinnehav är inte lätt. Du måste vara skicklig, ha kvalitet, hålla kontroll. När du vinner tillbaka bollen kan du lyckas med en förstapassning och om du har snabba spelare som hittar motståndarna ur position kan det gå bra. Att ha mycket bollinnehav och anfalla hela tiden är svårt. Motståndaren kan anfalla tre gånger och om du är för utspridd, med tankarna på motståndarnas mål, kan du förlora matchen 0–3. Därför måste man vara bra på offensiv markering. Det handlar om att ha koll på hur motståndarna pressar, inte nödvändigtvis att man markerar motståndaranfallaren om man spelar upp från backlinjen. Det handlar om att förbereda sig på ett bättre anfall, om anfallaren är till vänster eller höger. Så det handlar om att markera motståndaren ifall du tappar en boll och en omställning uppstår? – Ja. Det är inte samma markering som på en hörna, men det handlar om att förbereda sig på vad som händer om man tappar bollen. På lördag möter Hammarby serieledarna BK Häcken på bortaplan, i vad som ser ut att bli en ödesmatch för guldjakten. Förlorar de grönvita ligger man åtta poäng efter med sju matcher kvar att spela. – Det är en tuff match. I såna matcher är mentaliteten viktigt. Redan i de första minuterna måste vi förmedla att vi åker till deras arena för att vinna. Häcken måste veta att vi går för segern. Vi går inte in och tänker "oj, oj, oj, vad kan hända om vi förlorar?". Det är en fotbollsmatch, allt kan hända. Vi kommer ha mycket folk bakom oss som tror på oss. Det viktigaste är att motståndarna tidigt förstår att vi vill vinna, att vi bestämt oss för att vinna. Hur väl lyckades ni med det mot AIK? Där blev det insläppta mål i inledningen på båda halvlekarna. – Hade det varit enkelt hade alla lag lyckats. Mot AIK blev det tufft för oss, men vi reagerade på rätt sätt efter varje insläppt mål. Det var inte enkelt, men vi gav AIK känslan att vi gick för det. Vad talar för att ni lyckas med det mot Häcken? – Inledningen blir viktig. Det gäller att vinna första duellen, få första skottet på mål, vinna första hörnan. Efter att de vinner en frispark, fram och skäll på domaren! Såna grejer. Det är inte alltid en fin passning eller en fin tackling eller bra kontroll som avgör. Det är mentalitet. Vinn första inkastet! Även om du inte vinner det, skäll på motståndarna när han går mot bollen. Det här är mitt inkast, inte ditt! En armbåge i revbenen på en hörna, kanske? – Haha, då tar man det långt, garvar Xavi. Jag vet inte, små grejer som förmedlar rätt budskap till motståndarna, domaren och våra supportrar, det kan bli avgörande. Vi går för att vinna den här matchen. Fotboll är en lek, då kan sånt påverka. Första frisparken, första protesten, första duellen... Jag ser helst att de går till oss.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier