Efter två år i USA har Magnus Eriksson vänt hem till Djurgården. Klubben i sitt hjärta – trots sina ungdomsår i rivalen AIK. Fotboll Sthlm träffade 30-åringen som fortfarande jagar sin första seger sedan återkomsten. [the_ad_placement id="under-ingress-djurgarden"] Efter sina utlandsäventyr i Belgien, Kina och Danmark hade Magnus Eriksson kommit tillbaka till Stockholm och skrivit på för Djurgården. Snabbt växte hans status inom klubben förbi hans eget förflutna som före detta AIK-talang då han vecka in och vecka ut presterade ute på planen. Under säsongen 2017 ledde hans 14 mål till en delad förstaplats i den allsvenska skytteligan. Det året var han lagets kanske största publikfavorit. – Det är någonting speciellt med att vara här ute på Kaknäs, det är det bästa jag vet. Miljön där vi tränar är helt fantastisk och likaså personerna runt omkring, det har jag känt sedan dag ett, säger ”Mange” när Fotboll Sthlm träffar honom efter ett träningspass. Succén i Djurgården skulle även leda till ett sista äventyr utanför Sveriges gränser. MLS-laget San Jose Earthquakes hade nyligen anställt Mikael Stahre som ny huvudtränare och ett av hans första beslut var att plocka in sin gamla adept som han hade haft under sin tid i Väsby United. Det blev dock en mardrömsstart för den svenska duon med bara en seger på de tio första matcherna. Mikael Stahre hade försökt ta med sig det svenska traditionerna med 4-4-2 och att skapa ett kollektiv som istället rasande ihop. – Vi fungerade inte som lag och det blev en tuff säsong med en stor spelaromstättning. Resultaten uteblev vilket satte Magnus Eriksson i en utsatt situation i sitt eget omklädningsrum. – Det var en enorm trygghet att han en svensk tränare då vi hade en relation sedan tidigare. Stahre försökte spela ett tradionellt 4-4-2, men vi fungerade inte som lag och det blev en tuff säsong med en stor spelaromsättning. Min och Mikaels relation var otroligt härlig på många sätt, men när det gick motigt för laget blev det känsligt kring min ställning i laget. Kände övriga truppen att du blev favoriserad av Stahre? – Mer att jag personligen kände att jag hamnade i ett konstigt fack. Det var ingen jättebra säsong för mig, men ändå tillräckligt bra för att ska skulle spela. Sedan vann vi fyra matcher på hela året och då är det klart att andra spelare ville få chansen. Trots de svaga resultaten fortsatte Mikael Stahre att ge Eriksson förtroendet då han startade 29 av 34 matcher. – Jag kände mig ganska utsatt när det blev rotationer, men Micke spelade med det bästa laget, det var inget konstigt. Jag kände där och då att det var tungt, speciellt när man inte gjorde sin bästa säsong. Att Stahre sedan fick sparken var väldigt tråkigt, men säsongen 2018 var inte speciellt bra. Efter en fiaskosäsong och med Mikael Stahre borta från tränarposten var framtiden osäker för Magnus. Han hörde rykten om att klubben ville göra sig av med honom samtidigt som han hela tiden höll kontakten med Djurgårdens sportchef Bosse Andersson. Ett möte med lagets nya tränare, Matias Almeyda, förändrade dock allt. – Jag träffade ledarstaben när vi kom tillbaka från semestern i november. Min första känsla var att de var väldigt auktoritära och verkade vara väldigt bra människor. Det hade tisslats och tasslats om att jag skulle lämna men jag åkte dig och körde försäsongen, något som slutade med att jag var lagkapten i slutet av den säsongen. Det är fantastiskt hur fotbollen kan svänga och jag tog till vara på tiden vi hade tillsammans. Argentinaren med ett förflutet i bland annat Inter kom in med något helt annat än vad Stahre gjort året innan. Almeyda ville spela ett man-man-försvar över hela planen, något som Eriksson idag jämför med vad Rikard Norling försökte göra med AIK i våras. Om en mittback skulle markera en anfallare gjorde man det hela vägen upp till det offensiva straffområdet. – Året innan var tufft mentalt för mig, men jag började på en ny kula när Matias kom in. Det var ett helt nytt spelsätt och ett annat sätt att tänka. Att spela man-man hade jag aldrig gjort i Sverige tidigare även ifall man såklart följt sin spelare ute på en kant. Jag diggade det otroligt mycket, även fast jag var lite orolig i början då vi tränade hårt som fan. Det var en härlig tränare att ha att kriga för. Han körde Rikard Norling-style? – Ja, exakt så. Sedan inledde vi säsongen med fyra raka förluster, men blev till sist seriens hetaste lag även fast vi missade slutspelet. Allt handlade om att utveckla löpkapaciteten och att kunna ligga på maxpuls oftare än man gjort tidigare i karriären. Det gav mig mycket. Var det skönt att slippa ha en svensk tränare och verkligen förtjäna sin plats i laget? – Ja, det var det som kändes bäst. I somras kände dock 30-åringen att det var dags att komma hem till Djurgården. Säsongen i MLS hade pausats redan efter två omgångar och Bosse Andersson låg hela tiden på för att få tillbaka Eriksson. Dessutom hade tiden i USA inneburit tillökning i familjen och det fanns en önskan om att ettåriga Frans skulle få chansen att växa upp i Sverige. Den 21 augusti presenterade till slut Djurgården Magnus Eriksson som sitt senaste nyförvärv, något som togs emot med stort jubel av supportrarna. – Jag älskar den här klubben och brinner för den. Den dagen det är folk igen på Tele2, då kan vi snacka. Med tanke på ditt förflutna i AIK, hur ser du på den övergången att du idag blivit en djurgårdsprofil? – För mig är det ganska självklart. Jag har haft en bra relation med den här klubben sedan dag ett då jag kom in här. Sedan kan man vrida, vända och gräva i det förflutna, men någonstans har jag växt upp i den klubben (AIK), men aldrig representerat A-laget på det sättet. För mig är det inte så konstigt och helt naturligt. Jag hade en väldigt bra tid i Malmö också som jag respekterar, men om man ska nå längst in i hjärtat så är det min tid i Djurgården som verkligen nådde dit. Finns det något man saknar i USA? – Nej, egentligen inte. Vi har många vänner som vi har kvar kontakten med, men i det stora hela är familjen lättade över att vara hemma. Det var det här vi ville sedan dag ett då vi stack ut. Vi kände oss ganska klara med det äventyret och nu ska vi låta vår lilla grabb växa upp i Stockholm. Det känns klockrent på alla sätt. Nu har vi dessutom nio matcher kvar på säsongen där vi ska se till att vinna fotbollsmatcher och göra en bra avslutning av det här. Du saknar inte att spela man-man-taktik? – Nej, det är rätt skönt att slippa det. Några dagar har gått sedan derbyt mot Hammarby där Jesper Nyholm såg till att Djurgården fick med sig en poäng. Besvikelsen över matchen är fortsatt stor hos Eriksson som menar att Djurgården var det bättre laget. – Jag kanske är färgad, men vi var ett bättre fotbollslag i den matchen. Vi förtjänar mer än en poäng. Efter matchen var det ändå rätt skönt att kliva därifrån och veta att de inte vann för det var Hammarby inte förtjänta av för fem ören. 30-åringen som under hösten ofta fått spela anfallare jagar fortfarande sin första allsvenska seger efter hemkomsten. Något han hoppas ska komma mot sin gamla klubb Malmö FF. – Det blir tuffast möjliga och vi får bara se till att göra vårt bästa för att vinna den matchen. Tufft att ställas mot MFF direkt efter derbyt? – Ja, men det är de här matcherna som man ska vinna. Som fotbollsspelare brinner man för att få spela bra fotboll mot bra motståndare. Nu får de komma hit och gnugga lite konstgräs, sedan har de inte Markus Rosenberg som kan klaga på det. Nu har de Ola Toivonen istället? – Juste, han glömde jag, säger han och skrattar. Under de fem matcher som Eriksson varit på planen har Djurgården inte lyckats med att göra mer än ett mål framåt. Att det inte rullat in mer på målkontot tror 30-åringen beror på att man varit för dåliga på att utnyttja varandras styrkor. – Mellan de två boxarna har vi spelat ut många motståndare och är fantastiskt fina. Sedan är det inne i straffområdet man gör mål och vi behöver visa lite mer jävlar anamma. Det har vi pratat om och ska göra slag i saken. Vad är det som inte klickat enligt dig? – Det är svårt att säga. Jag har spelat nia, något som jag inte gjort i många matcher tidigare i karriären. För mig är det lite nytt och jag får vänja mig med att ha lite mindre boll än vad jag är van med. Vi måste bli vassare där uppe och stötta varandra i vad vi är bra på. Om (Edward) Chilufya är allsvenskans snabbaste spelare, slå bollen på djupet varenda gång. Kujovic är bra inne i boxen, slå in bollen så kommer han att göra mål på det. Det är lite sådana saker vi måste jobba på och sätta varandra i situationer där vi är som bäst. Var vill du helst spela? – Att spela som släpande anfallare är det jag känner mig mest bekväm med, men jag spelar där Kim och Tolle sätter mig. Även som mittback? – Det kanske inte hade varit så roligt för Djurgården, men det hade gått det också. Känner du en press på dig själv nu när du kommit hem och är en stor ikon för klubben? – Jag tycker att den ska ligga på honom, säger Eriksson med glimten i ögat och pekar på en förbigående Jesper Karlström. – Det är klart att jag ser mig själv ta ett stort ansvar. Vi är några som behöver göra det, sedan har vi haft lite stolpe ut. Det har inte varit många situationer där man känner att det varit så jäkla dåligt, Helsingborg på bortaplan var vårt enda bottennapp. Ni som “behöver det”, har ni tagit det ansvaret tycker du? – Ja, det tycker jag. Framförallt inför derbyt var det lagom hetsigt på träningarna med tävlingar och gliringar. Det älskar jag och tycker att det ska finnas. Nu var jag på rätt sida av resultattavlan så det blir lite lättare att trashtalka då. Det är alltid kul att vinna mot Karlström och det har jag gjort några gånger. Foto: Bildbyrån LÄS MER. Beskedet: Emir Kujovic utanför truppen mot Malmö FF LÄS MER. Bråtveit om sitt utspel: ”Kommer aldrig att hålla käften” [the_ad_group id="567"]

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier