Nio månader som utlandsproffs fick vara nog.
Efter en minst sagt händelserik period i Ryssland är Filip Rogic tillbaka i Sverige.
Nu kämpar han för att hjälpa AIK i Allsvenskan – och få ut den återstående lönen från FC Orenburg.

[the_ad_placement id=”under-ingress-aik”]

Efter tre allsvenska säsonger med Örebro SK ville Filip Rogic testa sina vingar utanför de svenska gränserna. Av alla ställen i världen landade Eskilstunasonen i industristaden Orenburg i södra Ryssland precis på gränsen till Kazakstan.

I september i fjol skrev han på för stadens fotbollslag som ägs av Rysslands största företag, Gazprom, som på senare år lagt stora pengar på fotbollen.
– Det är en helt annan värld än det man är van med, säger Rogic om sin tid i Ryssland.

Laget bestod nästan enbart av ryska spelare som inte pratade engelska och, enligt Rogic, var särskilt välkomnande av sig.
– Man lär sig alltid någonting och jag tar med mig massor av saker från mitt äventyr. Det var ingen som hjälpte mig, utan jag fick klara allt själv. Jag blev mentalt stark av det.

De fanns dock ett par serbiska spelare i truppen som Filip kunde luta sig mot. Med sitt kroatiska påbrå kunde han ta sig runt på kroatiska och började även förstå ryska mer och mer.
– De underlättade verkligen att de serbiska spelarna var där. Jag kunde prata med dem och de hjälpte till då de varit där längre än vad jag hade varit.

Snabbt blev Filip en startspelare på det centrala mittfältet i ett lag som kämpade för ett nytt kontrakt i den ryska högstaligan. När vinteruppehållet kom hade Rogic startat nio raka matcher och börjat producera poäng framåt. Då valde klubben att sparka tränaren Vladimir Fedetov, mannen som tagit in Rogic till klubben, något som innebar stora förändringar.
– Han höll ihop det mesta i klubben kändes det som. Han var väldigt bra, både som tränare och som person runt omkring. När han försvann kändes det som att allt bara blev sämre och sämre.

När det ryska juluppehållet kom åkte laget på träningsläger i Turkiet för att komma bort från den extrema vinterkylan. Men någon avslappnad tillvaro i värmen var det inte tal om.
–  När vi var i Turkiet tränade vi varje dag i 14 dagar, två till tre träningspass per dag. Det var extremt tufft, de tränar så mycket mer än vad vi gör här hemma i Sverige, säger Rogic.
– För min del var det svårt att hålla sig frisk, kroppen höll inte till slut. Sedan var känslan av den nya tränaren att det inte riktigt gick att berätta att man hade en jobbig period utan att det blev irriterat. Det var inte på samma villkor längre, vår första tränare kunde säga åt en att ta lite vila. Men hos den andra blev det lite surt.

Gick det att hålla kvalitet i träningen?
– Det var svårt. Det går tio dagar i sträck där man haft två eller tre pass per dag, då ska spelarna ändå ha aggressivitet och hög passningskvalité. Det är svårt att hålla fokuset och sedan ska kroppen dessutom hålla utan någon vila. För vissa fungerar det, men jag var inte van vid det. För mig blev det en chock för kroppen.

När kroppen inte höll längre flögs Rogic till Moskva för behandling och sedan hem till Sverige för lite vila. När han återvände till Ryssland blev det bara två matcher till för FK Orenburg som kom allt närmare degradering.
– Det gick inte bra för laget efter att Fedetov lämnade. Lönen började dessutom komma sent, så det var lite struligt. Men det var tufft för alla klubbar under den tiden, landet hade börjat känna av att oljepriserna sjönk under coronavåren.

Förutom den svala speltiden och lönen som hängde efter började även längtan efter familjen hemma i Sverige växa starkare. Filips fru, Felicia Rogic, hade blivit kvar hemma i Sverige där hon spelar för Eskilstuna United i Damallsvenskan.
– Jag såg inte familjen på ett halvår. Sedan hörde man att jag inte ingick i klubbens planer längre, då försvann alla glädje och motivationen att bli bättre varje dag. När jag tappade den kände jag inte igen mig själv. Då är pengar inte allt.
– När man inte förstår språket och inte har sin familj nära så njuter man ute på planen istället. När man däremot inte ens får njuta av fotbollen man spelar, tänkt dig den känslan efter några månader. Jag har aldrig känt så tidigare i min karriär.

Bara att ta sig hem till Sverige från Orenburg kräver fyra flyg och till slut fick Filip nog. Han ville närmar familjen och komma iväg från Uralbergen.
– Laget var på väg ner och att betala ut min lön i andraligan var ändå inte ett alternativ för dem. Så vi bröt som vänner och jag har idag inget illa att säga om klubben.

Har pengarna kommit in på kontot?
– Allt är inte klart än då, vi får se. Samtidigt har jag förståelse för att de kämpar för att få ihop det, men man kan inte väntar hur länge som helst. De kommer att få lite tid på sig. Men man vill ju ha det som man skrivit under på och kommit överens om. Jag tycker ändå att jag gjorde en tjänst till klubben, det var inte så att jag var orimlig när jag lämnade.

Kontraktet i Orenburg bröts och Filip Rogic flög hem till Sverige och till sin fru Felicia. Tillsammans började de diskutera framtiden som inte nödvändigt skulle innebära spela inom de svenska gränserna.
– Jag var öppen för utlandet igen, men vi gifte oss förra sommaren och jag frågade om hon ville flytta. Hon ville spela fotboll och hade fått bra med speltid i Eskilstuna. Det är tillräckligt svårt att hitta en klubb till en person och nu skulle vi hitta två till spelare med olika kön. Jag kände att jag inte ville vara den som säger till henne att hon måste sluta spela.

Under sommaren hörde Filips agent av sig och berättade att AIK visat ett konkret intresse för honom. Klubben var i kris och Rikard Norling hade precis fått sparken när ett möte bokades in med sportchefen Henrik Jurelius och den nya tränaren Bartosz Grzelak.
– Vi hade ett bra snack och då hade jag varit i Ryssland i 2,5 månader under coronan och sedan varit hemma i två månader. Jag var sugen på att få spela och när jag träffade AIK kändes det helt rätt. Då ville jag vara att det skulle bli klart.

När en storklubb som AIK befinner sig mitt i stormens öga är det lätt för supportrar att måla upp nyförvärv som frälsare som ska rädda upp situationen. När Rogic skrev på för klubben hade han inte spelat match på över fem månader och var en bra bit från toppformen.
– Jag är väldigt glad att jag har fått börja spela så pass mycket direkt och fått upp min fysiska status. Nu kommer det bara bli bättre och bättre för varje dag.

Hur långt är du från toppformen?
– Det är svårt att säga, men jag känner att jag har mycket mer att ge till laget. De som har sett mig förut borde veta att det finns mycket mer av mig. Men just nu är det viktigaste inte hur jag spelar utan att vi gör bra prestationer som lag. För mig är målet att komma och hjälpa AIK att rädda kontraktet, sedan kan man titta på det individuella målen efter det.

Under sin senaste allsvenska säsong stod Rogic för åtta mål och fyra assist på 20 matcher i Örebro-tröjan. I AIK jagar han fortfarande sitt första mål.
– Fotbollsmässigt har jag varit borta väldigt länge, så det är min touch kombinerat med att jag har nya lagkamrater som det tar tid att lära känna. Men jag vill skapa mer målchanser och sätta mina medspelare i ännu bättre lägen.

Foto: Bildbyrån

LÄS MER: Sigthorsson tillbaka från skada – truppen mot Mjällby

[the_ad_group id=”566″]