VAR når aldrig fram till den rättvisa den sägs garantera. Istället riskerar den att förändra sporten vi älskar. Jag hoppas på en helt annan lösning. [the_ad_placement id="under-ingress-generell"] Hur vi egentligen kom på idén kan jag inte minnas, men helt plötsligt stod vi där på startlinjen på Enskede IP redo att springa 100 meter, som den första av totalt tio grenar. Jag jobbade på Svenska Dagbladet, året var 1995 och vi var en massa yngre och medelålders män som fått för oss att anordna och tävla i ett internt mästerskap i 10-kamp. Det gick så bra att vi gjorde om det hela två år senare. Den tävlingen, som genomfördes på Kristinebergs IP, finns förevigad på videokassett. Om jag kunde se den idag skulle jag kanske få se övertrampet. Jag ska inte hänga ut någon, även om det väl får anses preskriberat nu drygt 19 år senare, men någon klev över i samband med kulstötningen. Jag protesterade och det blev en vild diskussion. Vad spelade någon centimeter hit eller dit egentligen för roll? Jag argumenterade för det motsatta. Var drar vi gränsen om vi inte drar den exakt där den ska dras enligt reglerna? Är en centimeter okej måste ju två också vara okej. Så vad säger vi? Är tre för mycket, eller fyra, och hur avgörs det utan mätutrustning och kameraövervakning? Övertramp är övertramp. Jag vill minnas att jag vann den debatten. Jag hade ju rätt och i slutändan vann jag även just kulstötningen. Hur det gick totalt minns jag inte annat än att Anders Sjölund vann hela grejen och att Anders Lindblad till och med lyckades böja staven i sitt sista lyckade stavhopp, vilket imponerade oerhört mycket på oss övriga. [caption id="attachment_22287" align="alignnone" width="1000"]

Tiokamp på VHS.[/caption] Jag hade rätt och det är därmed inte särskilt konstigt att VAR blivit ett sådant fullständigt fiasko. För var drar vi gränsen om inte exakt där gränsen måste dras? Således är en häl som är offside en häl för mycket och vi har hamnat i millimetermätning, något som fotbollen aldrig kan ägna sig åt om det ska fortsätta vara sporten vi älskat. Vad VAR har gjort är att den har dragit rättvisebedömningen in i absurdum utan att lyckas uppnå just den rättvisa den sägs garantera. För sporten kan aldrig bli helt rättvis. Ja, det var offside, men dessförinnan borde det väl ändå ha varit frispark? Och hur var det innan det med det där inkastet? Allt som händer på planen är en naturlig följd av det som hände tidigare. Den känslomässiga aspekten av det hela är givetvis oerhört viktig. Hur supportrarna blir bestulna på spontanglädjen i väntan på videogranskning i samband med mål. Det kan vi diskutera i evighet och den ska vi inte bortse ifrån, men mer än något annat förändrar det här sporten i grunden. Ingen kan på allvar tro att en forward som ligger en centimeter offside med sin häl är avgörande för fullträffen som följer. Men det är där gränsen måste dras om vi nu ska jaga den där absoluta rättvisan vi ändå aldrig kommer uppnå. Vad får vi då? Forwards som aldrig kan ligga i linje utan tvingas hålla marginal till backlinjen. Ett djupledsspel som blir i stort sett omöjligt att fortsätta med, en sämre offensiv, färre mål och allt detta i rättvisans namn samtidigt som fansen på plats alltmer känner att de lika gärna kunde ha stannat hemma och sett det hela på tv. Vi är alla skyldiga. Vi älskar att minnas domarmisstagen, skriva om dem, debattera och ifrågasätta. Det är inte konstigt att rättskiparna själva vill ha all hjälp de kan få för att slippa kritiken som följer med felen. Där måste vi göra bättre ifrån oss och jag lovar att tänka på det framöver. Samtidigt kan inte det ensamt få diktera villkoren. Fotbollen är alldeles för stor, alldeles för känslosam och alldeles full av traditioner. Jag blir glad när jag ser att Svensk Elitfotboll tänker ta god tid på sig att fatta ett beslut och inte rusa in i något som vi med all säkerhet skulle få ångra. Jag hoppas också att man finner en annan väg vidare. Själv har jag länge varit en förespråkare för att införa ett tvådomarsystem. En Stefan Johannesson kan aldrig förväntas hänga med från ena straffområdet till det andra när bollen slås på en forward med Edward Chilufya-speed i benen. En domare som redan står vid mittlinjen när kontringen startar däremot kan vara väl framme vid motsatt straffområde när anfallaren går omkull i kamp med försvararen. Straff eller inte? Ja, det blir vi ju sällan överens om ens med tusen repriser i ultrarapid, men chansen är större att visselblåsaren är på rätt plats om han ges ett försprång. Det hela testades till exempel i Halland i samband med ett 15-tal ungdomsmatcher under 2018 och reaktionerna var mycket positiva från ledare och domare. Under 2019 infördes det hela utvalda matcher i serierna division 4 damer, division 6-7 herrar, utvecklingsserier samt ungdomsserier. Jag hoppas att det växer rejält i år. Det underlättar bedömningen avsevärt när domarna kan vara betydligt närmare spelet och den naturliga följden blir fler riktiga beslut. Det innebär inte millimeterrättvisa, men jag tror att vi har insett vid det här laget att det inte är vad vi vill ha. Även om jag hade helt rätt den där gången på Kristinebergs IP.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription