Reportage: Sommaren med Jesper – när Hammarby rustade för guld

Vårens framgångar ledde till att Jesper Jansson gick in i sommaren med högre insatser än han hade väntat sig.
Fotboll Sthlm tog rygg på Hammarbys sportchef och fick en unik inblick under ett händelserikt transferfönster.

Jesper Jansson, 47, är sliten och har ett plan att passa.
Igår var det en sponsorträff som mynnade ut i en senare kväll än han hade tänkt sig, om ett par timmar ska han åka till Helsingborg för att hälsa på sin son.
Det är på förmiddag, varmt som alltid denna sommar, och vi sitter på uteserveringen till en restaurang i Hammarby sjöstad.
– Sponsorträffarna ingår i också jobbet, konstaterar Jesper.
Ett hårt jobb men någon måste göra det?
– Ungefär så, haha.

Annons

Dagens datum är 15 juni vilket innebär att transferarbetet rullat igång.
Det återstår en månad till att Jesper kan köpa in spelare (det svenska fönstret är öppet 15 juli-11 augusti) men när vi träffas ligger två bud på Jespers bord. 
Det första av dem är högintressant.
– Det har varit igång ett tag, men igår blev det allvar, säger Jesper.
Budet kommer från kinesiska Shenzhen FC som vill köpa vårens succéspelare Pa Dibba. Under gårdagen har Dibba legat på hårt för att en flytt ska bli av.
Hur stort är budet?
– Åttasiffrigt kan jag väl säga. Men sedan går pengar till Sundsvall, solidaritetsbidrag, och lite andra avräkningar. Men vi kommer med god marginal klara budgeten för försäljningar.
Är det viktigt att sälja nu?

– Ja. Det har varit tre spelare som vi fått bud på: Dibba, Jiloan Hamad och Björn Paulsen. Det har varit lite först till kvarn. Alltså, vi säljer bara om vi får bra bud, men om vi säljer Dibba nu får vi kontroll inför resten av sommaren.

Är det ett bra bud?
– Jättebra för en 31-åring med ett år kvar på kontraktet.
Nej, det har väl inte gjorts några motsvarande affärer i Allsvenskan?
– Jag tror inte det.
Vad hade ni fått om han gjort, säg två mål, den här våren?

– En miljon från Blåvitt (som var intresserade i vintras) kanske. Knappt det.

RUBRIKER. Två av sommarens mest omskrivna spelare: Jiloan Hamad och Pa Dibba. FOTO: BILDBYRÅN

Jesper tycker att tajmingen är god. I en perfekt värld hade han behållit den explosive anfallaren som gjort sju mål under våren, men förutom att pengarna lockar underlättar en försäljning trupplaneringen. Under våren har Hammarby visserligen spelat med två anfallare i en del matcher, men när laget ställt upp med en 4-2-3-1-formation vill tre högprofilerade spelare alla ta platsen längst fram: Dibba, Sander Svendsen och Nikola Djurdjic.
– Det är viktigt för mig att ha rätt energi och rollacceptans i en trupp. Ibland kommer vissa spelare fel i ordningen och blockeras av andra. Dibba är fantastiskt spetsig och har haft en grym vår, men det innebär också att Sander, som gjorde åtta mål i höstas, sitter på bänken, säger Jesper och fortsätter:
– Jag pratade med Dibba om att vi på sikt kunde ha ett Yorke/Cole/Solskjær-upplägg, att han kunde vinna skytteligan även om han inte startade hela tiden. Dibba är typen som kan förändra en matchbild.
För den som inte har järnkoll på fotbollshistorien var Ole Gunnar Solskjær en superinhoppare bakom radarparet Dwight Yorke/Andy Cole i Manchester Uniteds berömda årgångar i slutet av 90- och början av 00-talet. Hur som helst verkar ett sådant upplägg inte ha fallit i god jord hos Dibba.
– Han visste nog inte riktigt vem Solskjær var, säger Jesper med ett skratt.
– Jag tycker ju att Dibba är på rätt plats. Han kommer från Farsta, bor i Brandbergen och är en skön kille med Hammarbyhjärta. Alla kompisar är i närheten. De gör ju till och med raplåtar om honom! Men samtidigt förstår jag hans vilja att komma iväg på ett äventyr och få chansen att tjäna en bra slant.
Du tror affären blir av?
– Ja, det tror jag.
En annan spelare som Jesper räknar som förlorad är Arnor Smarason som efter två säsonger som ordinarie har tappat sin plats under våren. Samtalen med islänningen har mynnat ut i att ett avsked vore bäst för båda parter.
– Arnor stagnerar lite nu. Han är 29 år och i hans läge på karriären ska man vara en startspelare. För oss kommer han lite fel in i pusslet ålders- och lönemässigt. För en tränare är det lätt att slänga in honom eftersom man vet vad man får men från min synvinkel står han i vägen för till exempel Leo Bengtsson. Och Leo tror jag mycket på.
Finns det någon som kan köpa Arnor, eller blir det mer att någon tar över kontraktet?
– Vi har inte kommit tillräckligt långt för att sälja bänkspelare för några större summor. Det krävs lite historik av Europaspel för att få den statusen. Men det är ändå den bästa lösningen. Arnor har varit superprofessionell och har hållit uppe modet, men till sist har han tappat lite energi. Och för mig är energin i gruppen viktig som sagt.

GODA NYHETER? Jesper under hemmamatchen mot BP i våras. FOTO: BILDBYRÅN

En annan potentiell affär rör Paulsen, men det alternativet kommer Jepser inte utreda vidare. Igår kom det in ett bud på den danske mittbacken, men Jesper tackade blankt nej.
– En dansk agent hörde av sig och ville ha mandat för att förhandla för AEK Aten om Björn. Jag fixade så han fick göra det och igår kom det ett bud. 400 000 euro.
Ett skambud?
– Ja, jag var ganska tydlig när jag skickade tillbaka. No fucking chance, liksom. Esbjerg (som Hammarby värvade den danske försvararen ifrån) betalade dubbelt så mycket när de köpte honom från Sönderjyske. AEK Aten vann ändå grekiska ligan i fjol. Det här budet är ett hån.
Vad svarade agenten?

– “Du vet hur grekerna är, de börjar lågt i förhandlingarna”, typ. Men vi måste ju upp till mycket högre nivåer om vi ens ska diskutera det.
Tror du att budet varit högre om ni haft en tradition av att sälja dyrt?
– Det tror jag. Men framförallt handlar det om att ha spelat i Europa så att klubben blir känd. Se på Malmö och summorna som det skrivits om Franz Brorsson (MFF-mittbacken såg ett tag ut att vara på väg till Rostov, men övergången gick i stöpet).
Ja, det rapporterades om 18 miljoner.
– Helt galet. Men så funkar det i Malmö. Jag tror till och med att Göteborg har en liten fördel av att de spelade i Champions League på 90-talet. Det är därför jag blir offended när det kommer sådana bud på Paulsen. Då fattar de inte vad vi är för klubb. Vi har 25 000 på läktarna och leder Allsvenskan. Hallå liksom? Hur kan de tro att vi säljer en ordinarie mittback för 400 000 euro?
Djurgården går emot trenden. Det var först den här säsongen som de spelar i Europa, men de har gjort flera stora försäljningar på senare år.
– Ja, där vet klubbarna vad det kostar. Bosse Andersson har varit med länge och gjort det bra och de har haft tålamod med sina spelare. Det är inte så att Felix Beijmo har gjort en fantastisk vår men har han spelat hela tiden. När jag var i Helsingborg tog jag in Emil Krafth och Jere Uronen, två ytterbackar, och de hade klubben också tålamod med. Då blev det bra affärer. Sedan har Bosse varit bra på att ta in afrikanska anfallare som fått tid att utvecklas.
Är höga prislappar viktigt för svensk fotboll?
– Absolut. Man kan inte låta agenter och andra pressa på och få igenom allt. I Dibba-fallet har de legat på, de har ju sina intressen. Vi sa att vi inte överprisar men att vi ska ta betalt. Det är helt avgörande att klubbarna resonerar så.

Nästa spelare som vi pratar om är Hamad. Kontraktet för lagkaptenen går ut efter säsongen och det är väl känt att “Jille” har en klausul i kontraktet som gör att han kan lämna om en klubb bjuder en fast övergångssumma på runt sex miljoner kronor. Intressenter har funnits, men Hamad har avfärdat samtliga. Han kan tänka sig att flytta om det dyker upp något riktigt lockande alternativ, annars är han inställd på att stanna.
– Vi tycker att han varit Allsvenskans bästa spelare i år. Det är klart att vi gärna vill ha kvar honom. Visst, vi kan få pengar här och nu, men det sportsliga väger tungt.
En båt som är på väg in i Hammarbyslussen tutar ilsket. Jesper tittar på klockan, konstaterar att det är hög tid att packa.  Jag frågar honom vad det här transferfönstret egentligen går ut på.
– I det här läget måste vi gå för guldet.

DUELLSPELARE. Jesper i Östers tröja mot Håkan Mild 1993 och i Helsingborgs mot Zlatan Ibrahimovic 2001. FOTO: BILDBYRÅN 

Jespers elitkarriär i startade i Öster 1988 och slutade i norska Stabæk 2006.
Två år senare var han sportchef i Helsingborg. Att så blev fallet var ingen slump.
I slutet av 90-talet spelade Jesper för belgiska Genk och hade, menar han själv, kapacitet för att spela i större ligor än Allsvenskan ett bra tag till. Men som 29-åring valde han att flytta till Helsingborg, trots att han gick ner ordentligt i lön. Att Helsingborg skulle spela i Champions League mot Bayern München, PSG och Rosenborg var en avgörande del. Men Jesper hade också en plan om att jobba med fotbollen efter karriären och tänkte att nog vore klokt att etablera en relation med en stor svensk klubb.
Som sportchef byggde Jesper ett lag som vann svenska cupen 2010 och dubbeln – cupen och Allsvenskan – 2011. Säsongen därpå tog sig Helsingborg till gruppspel i Europa League, men i samma veva började de ekonomiska problemen som till slut ledde till att klubben åkte ur högsta serien i fjol.

När jag för två år sedan skrev ett reportage för fotbollsmagasinet Offside där jag försökte reda ut alla märkliga turer som gjorde att Helsingborg gick från att vara Sveriges bästa klubb till att stå på randen till konkurs träffade jag Jesper, som då var scoutingchef i FC Köpenhamn, för att få hans version.
Jesper berättade om hur han kände sig motarbetad och bakbunden av styrelsen. Han ville förlänga kontraktet med en rad stjärnspelare, däribland Alfred Finnbogason, May Mahlangu, Alejandro Bedoya och Nikola Djurdjic, som han i ett senare skede hade förhoppningar om att sälja dyrt. Styrelsen ansåg istället att kontraktsförlängningarna var för dyra, varpå spelarna lämnade klubben.
– Ibland var det som om man inte förstod att det alltid är dyrare att hämta in nya spelare än att satsa på dem som man redan har, sa Jesper då.
Om jag ska vara uppriktig greppar jag fortfarande inte hela historien bakom kraschen – det finns lika många historieskrivningar som inblandande personer – men i ett våra samtal under sommaren frågar jag Jesper vad han lärde sig av tiden som sportchef i Helsingborg.
– Jag har lärt mig backa några steg, lyssna av läget. Jag blev ofta frustrerad i Helsingborg, sa att “om vi inte gör detta så kommer detta och detta hända.” Men man måste förstå att alla i en styrelse inte är lika inne i det dagliga arbetet som vi som jobbar med sporten är. Dessutom har jag bra hjälp av Ola Larsson (teknisk direktör) och Henrik Kindlund (vd) här. Det betyder mycket. Jag är inte särskilt bra på att dokumentera saker som behövs för att förklara vad jag vill. Ola är väldigt nyttig där, han tar fram ett underlag där vi går igenom vad ett beslut får för konsekvenser.
Samarbetet funkar bra?
– Ja, vi har en tät dialog. Vi ser sakerna från olika perspektiv men drar åt samma håll. Jag kan uppleva att det är jag själv som bromsar ibland. Så var det kanske inte tidigare.
När kan du bromsa?

– Om vi diskuterar om vi ska vara med och slåss om Sebastian Larsson eller Erik Johansson så kan jag vara den som säger att vi bör backa.
De två var aldrig aktuella?
– Nej. Vi hade bra besättning på deras positioner. De passade inte in i vår strategi helt enkelt.
Har ni hållit er till den sedan du kom in våren 2017?
– Ja. Förra sommaren var ett startskott där vi förstärkte ordentligt med fokus på 2018. Men annars har vi byggt om truppen så som vi hoppades på. Det har till och med gått lite snabbare än vad vi trodde.

FÖRE FALLET. Presskonferens sommaren 2012 där Helsingborg presenterade sin nya tränarduo Stefan Schwarz/Åge Hareide. FOTO: BILDBYRÅN

Ytterligare en het dag. Till Skarpnäcks sportfält har ett 30-tal supportrar tagit sig för att se när Hammarby tränar på under uppehållet. Bredvid planen har Jesper sjunkit ner i gräset tillsammans med materialaren Anders “Biten” Bitén och scoutingchefen Mikael Hjelmberg.
När jag kommer fram pågar en diskussion om dialekter där Östersundsbördige “Biten” och smålänningen Jesper driver med varandra.
– Man undrar ju var fan man har hamnat ibland, säger stockholmaren Hjelmberg lika retfullt tillbaka.
Det har gått tolv dagar sedan träffen i Hammarby sjöstad och det har hänt en del. 
Först och främst har Dibba-affären med Shenzhen FC blivit klar.
– Vi är väldigt nöjda med affären som du kanske förstod. Och det hade gett fel signaler att stoppa honom, säger Jesper.
Femdubblar Dibba sin lön?

– Han får i alla fall ett väldigt bra startkapital till efter fotbollen.
Erkan Zengin, som inte deltagit i spelövningarna, joggar förbi.
– Det här är första gången som jag rör bollen på två och en halv månad. Helt fantastiskt alltså, säger Zengin.

Att kultspelaren Zengin skulle springa runt i en Hammarbytröja var inget som Jesper hade räknat med inför säsongen. 
För egentligen var truppbygget klart. De två sista pusselbitarna var redan lagda: David Fällman hade kommit in eftersom Hammarby ville ha en mittback med ledaregenskaper och lite senare anslöt Djurdjic, vilket Jesper ser som den kanske viktigaste värvningen som han gjort.
I diskussionerna med Stefan Billborn hade tränaren framhållit att laget skulle spela ett högt försvarsspel med en aggressiv press. Därför ville han ha en offensiv central mittfältare eller defensiv anfallare som inte bara behärskade den sortens spel, utan hade det som sin specialitet. En ovanlig typ, helt enkelt.
– Det var en aha-upplevelse för mig, säger Jesper.
– Jag tänkte att vi behövde en “sexa” eller “åtta” på mitten som skulle styra presspelet men Stefan pratade om nummer tio. Det var ett häftigt tänk för mig, att en anfallare skulle vara utgångspunkten för defensiven. Vi visste att Jiloan är en ledartyp men han kom inte till sin rätt när vi testade honom där på försäsongen.
Men du var säker på Nikola?

– Jag visste direkt att det var honom jag ville ha. Jag kunde inte tänka mig en bättre spelare för rollen.
Efter en tids förhandlade med danska Randers, där Djurdjic vantrivdes, skrev den 32-årige serben på ett ettårskontrakt med option om förlängning. För att få till värvningen hade Hammarby tänjt på sin budget, men Jesper var övertygad om att investeringen var försvarbar.
– Jag kände att om vi skulle få in Fällman och Nikola hade vi ett lag för att slåss om topp-tre direkt. Det låter kanske som något jag hittar på nu, men så var det faktiskt, och det sa jag till styrelsen. Vi hade redan fått in Neto Borges och Simon Sandberg på ytterbacksplatserna och med Fällman och Nikola kändes laget komplett.

För Hammarby kom Djurdjic-värvningen, som presenterades den 15 mars, perfekt även PR-mässigt. Nu känns det kanske avlägset för många, men Hammarby inledde säsongen med att komma trea bakom Gais och Elfsborg i svenska cupen. Dessförinnan hade man åkt på en smått förnedrande 1-4-förlust mot IK Frej. Det var visserligen bara en träningsmatch, men vid det laget undrade många var fjolårsnian Hammarby egentligen stod.
Med ett leende berättar Jesper att han tog en till en oväntad strategi för att sprida lite positiva vibbar i samband med Djurdjic-förhandlingen.
– Jag och Hjelmberg träffade Nikola och hans agent över en lunch på Riche. Snacket bland folk gick att “nu måste de göra något!” och jag tänkte att det var läge att synas lite mitt i stan.

Det var så uttänkt?

– Faktiskt. Det tog inte lång tid förrän en man, som såg väldigt nyfiken ut, tog upp sin mobil och textade. Hjelmberg sa direkt: “Nu händer det!”
Jesper skrattar.
– Det funkade ju, för det blev rubriker ganska fort om att vi förhandlade.
Snart fick dock Jesper och hans kollegor huvudbry. I samma veva som Djurdjic-förhandlingen gått i mål och skulle presenteras meddelade Zengin via Instagram att han brutit kontraktet med sin turkiska klubb Eskisehirspor och var på väg till Stockholm. Förhoppningarna och spekulationerna spred sig snabbt i Bajenland.
– Det hade blivit pyspunka om vi presenterat Nikola i ett läge när alla snackade om Erkan. Vi hade gått över budget och hade egentligen inte råd att få in Erkan men vi lyckades komma överens om ett korttidskontrakt. Vi visste att han gärna ville gå tillbaka till Turkiet till sommaren men tänkte att han skulle ge en boost till truppen. Dessutom kände vi att supportrarna var värda att få se honom i Hammarbytröjan igen. Han passade inte in i vår strategi, men ibland får man göra undantag.
Erkan presenterades på samma presskonferens som Djurdjic och genererade stora rubriker.
 Men till en början var Erkan inte i matchform. Och när han väl närmade sig den drog han på sig en knäskada. Ett par dagar efter han joggat förbi på Skarpnäcks sportfält berättar han för FotbollDirekt att han ska lämna klubben och återvända till Turkiet.
Djurdjic-värvningen slog däremot väl ut direkt. Serben har blivit precis den typen av aggressiv presspelare som Hammarby hoppades på, och har dessutom gjort sex mål under våren. 
Jesper berättar att en förlängning av det korta kontraktet nästan är i mål.
– Jag känner att om vi löser Nikola så löser resten sig. Han är navet. Han styr vårt försvarsspel och passar med olika typer av anfallare. Oavsett vem som spelar runt honom så kommer det bli bra.

NÄTKÄNNING. Med nio mål är Nikola Djurdjic Hammarbys bäste målskytt. Under sommaren förlängde han sitt kontrakt. FOTO: BILDBYRÅN

Mannen bredvid oss ser ut att ha spetsat öronen.
Det är den 1 augusti och Allsvenskan är i full gång efter uppehållet. Hammarby har förlorat med 1-2 mot Östersund och spelat 0-0 mot Elfsborg innan det lossnade rejält: 4-1 mot Dalkurd, 3-1 mot Trelleborg.
Smarason har sålts till Lilleström. Junes Barny och Tim Söderström, båda i kategorin “truppspelare” har kontrakterats – den senare kommer först 2019. Men den viktigaste nyheten sedan vår senaste träff är att Djurdjic förlängt sitt kontrakt. Jesper är mycket nöjd med att förhandlingarna klaffat och tycker att arbetet även i övrigt går enligt plan. Han berättar att de funderat på att låna ut mittbacken Marcus Degerlund till IFK Göteborg.
– Vi tycker att han borde spela i Allsvenskan men har redan gott om mittbacksalternativ. Visst, vi skulle kunna behålla honom som säkerhet om vi får skador, men det är mer värt med speltid. Ur mitt perspektiv ser jag en 98:a med stor potential som är 193 och vänsterfotad. Det kan bli en het potatis på den internationella marknaden. Och får han spela i Blåvitt kommer han säkert med i U21-landslaget och då höjs också marknadsvärdet.
Jesper sneglar mot den potentiella tjuvlyssnaren bredvid oss innan han fortsätter.
– Det är en viktig tid för Mackans utveckling.

Vi sitter på uteserveringen till ett kafé vid Skrapans köpcentrum längs med Götgatan i mitten av Södermalm. Mellan köttbullstuggorna berättar Jesper att AEK Aten kommit tillbaka med nya bud på Paulsen – ungefär det dubbla jämfört med det första – men att det fortfarande inte är tillräckligt för att diskutera.
– Han är skön, Björn. Det första budet informerade jag inte ens om eftersom det var så lågt. Och nu förklarade jag att vi tackat nej till även detta. Björn förstår inte min småländska så vi tog det på engelska. Vi enades om att “go for the championship”.
Vi bestämmer oss för att flytta till kaféets inomhusdel för att kunna tala mer ostört. På vägen stoppas Jesper av ett par bajare i övre medelåldern som vill framföra några uppskattande ord.
– När jag ser dig blir jag glad. Jag tänker: “Nu händer det!” skrockar en av männen.
– Har du något mer på gång? Du kan säga det till mig, bry dig inte om honom, fortsätter mannen och pekar på mig.
När vi slagit oss ner på vår nya plats märker jag att Jesper ska berätta något i förtroende. Han kastar blickar runt sig, sänker rösten.
– Jag har en förhoppning om att vi ska få in en riktigt tung spelare. Vladimir Rodic. Vi var där och nosade lite redan innan Malmö blev intresserade men då gick det inte att lösa. Men så dök chansen plötsligt upp igen.
Vad kostar det?
– Ja, det är ju de där jävla danskarna… Nej då, vi har en god relation med Silkeborg, men vi behöver förhandla. Rodic hade varit klockren för oss. En löpstark ytter med aggressivitet och attityd. Lite “Balkanhuvud” sådär. Det har funnits önskemål från de ledande spelarna i truppen om att vi vi borde trycka på ordentligt. Nu när chansen finns: gå för det, liksom. De har redan märkt att Junes Barny är en bra spelare som tillför något. Löser vi Rodic hade vi sänt precis rätt signaler om att nu det är allvar.
Hur går diskussionen med styrelsen?
– Om vi får in Rodic innebär det saker för resten av planeringen, förstås. Jag kan inte gå in i detalj på vad vi pratar om men för mig är det ett klokt val, långsiktigt sett. Samtidigt vill styrelsen alltid ha säkerheten. De har sin roll och jag har min.
Vad innebär det isåfall för Svendsen?
– Vi tror stenhårt på Sander. Alla kan se vilken potential som han har, men har har slitit lite med självförtroendet på slutet. Vi får se hur vi löser den situationen.

Den mest omskriva spelare på sistone har fortsatt varit Hamad. Samtidigt har egentligen inget hänt. ”Jille” är alltjämt kvar i klubben och i takt med att veckorna går lutar mer och mer åt att han stannar året ut. Jesper utgår från att så blir fallet, men vet att saker och ting kan gå fort och kan inte garantera att Hamad stannar. Flera av de internationella transferfönstrens stänger trots allt inte förrän den 31 augusti.
– Jag utesluter heller inte att han förlänger sitt kontrakt med oss. Allt är möjligt. Men jag tycker att vi har en bra plan för samtliga scenarier.
Det är dags att runda av samtalet. Jesper funderar på hur mycket mannen som satt bredvid oss i början av samtalet egentligen fick med sig.
– Det lär vi märka på supporterforumen.

EFTERLÄNGTAD. Efter en ovanligt segdragen process blev Vladimir Rodic till sist spelklar. FOTO: BILDBYRÅN

Sms, 11 augusti:
Jag: “Hur stressigt på en skala mellan ett och fem är det nu?”
Jesper: ”Just nu ett! Hur lugnt som helst.”
Det är förmiddag på deadline day. Men för Jesper handlar det alltså inte om någon hysterisk kamp mot klockan med förhandlingar fram och tillbaka. Tvärtom: Han befinner sig i Helsingborg och ser mest fram emot ett släktkalas senare under dagen.
Sedan vår senaste träff har Hammarby presenterat Rodic och lånat ut Degerlund till Göteborg och tagit tre nya poäng: 1-0 mot Trelleborg efter mål av Tankovic. Runt Hamad och Paulsen är det stilla. Med andra ord: det har varit en bra vecka.
På kvällen, fyra timmar innan fönstret stänger, pratar jag med Jesper på telefon.
– Det känns rätt skönt att deadline närmar sig. Vi sitter lugnt, vi är nöjda med hur det ser ut nu.
Hur gick Rodic-förhandlingen på slutet?
– Det blev en utdragen process. Men för oss var det bra att Silkeborg nobbade Malmös bud, för då satt klubben plötsligt med en spelare som blivit nekad att spela i Champions League. Efter det förstod Silkeborg att värdet på spelaren knappast skulle öka, för Rodic ville inte spela i danska andraligan. Då högg vi.
Prislappen hade gått ner?
– Jo. Samtidigt visste Silkeborg Rodics värde. Om Rodic gör det bra i Hammarby så kommer det vara en bra affär för oss båda.
Finns det en vidareförsäljningsklausul?

– Man kan väl säga att det finns en prestationsbaserat del i upplägget.
Tar ni inte en för stor ekonomisk risk?

– Nej då. Verkligen inte. Vi har hämtat in det som vi planerat tillsammans för. Dessutom är fönstret inte stängt för försäljningar och det är en bra bit till årsboksslutet. Vi har inte budgeterat för en topp tre-plats till exempel och jag är övertygad om att vi har ett långsiktigt värde i truppen. För oss var det här en stor transfer, men inte om man jämfört med vad våra konkurrenter gjort på sistone.
Hur utvärderar du sommarfönstret?
– Det kan jag inte göra än, det måste vänta till efter säsongen. Eller i alla fall till efter augusti. Men det känns som att vi hanterat stressen som silly season innebär på ett bra sätt. Jag tycker att det är väldigt märkligt att vi fortfarande kan sälja när vi handlat klart, men oavsett vad som händer bör vi vara trygga.
Men om ni tappar någon av era bästa spelare?
– Vi säljer bara om vi får ett bud som vi inte kan motstå. Och isåfall bör vi kunna parera även det.
Du gillar inte upplägget med olika datum för köp och sälj?
– Nej, inte alls. Jag har tyckt samma sak hela tiden. Att vi borde ligga synk med de andra ligorna. Enligt reglerna ska man ha åtta veckor mellan säsongerna och fyra i mitten. Men om man hade kunnat lösa det tvärtom i Sverige hade man kunnat utnyttja sommaren när det händer mycket på marknaden. Det hade varit mycket bättre.
Räcker tiden på vintern?
– Motargumenten handlar om att klubbarna som spelar i Europa ska kunna handla in i april, men nog fan bör man kunna sätta en trupp som ska hålla i fyra månader tidigare än så? Annars har man gjort ett dåligt jobb.
Jag kommer att tänka på Gerhard Sager från förbundets tävlingskommitté som i samband med det nya beslutet slog fast att “nu slipper vi all diskussion” i en intervju med Fotbollskanalen.
En annan sak som irriterar Jesper är att Rodics ärende hos Migrationsverket drar ut på tiden. Det är länge oklart om han ens kan spela i toppmötet mot Norrköping på bortaplan den 13 augusti, men efter att Hammarby kopplat in halva kansliet och ett antal jurister löser sig situationen till sist. En och en halv timme före avspark sms:ar Jesper att pappersarbetet är sin ordning.
Svetten lyser igenom skärmen:
“Vilken jävla process!!!”

Matchen mot Östgötaporten är fartfylld, spelet svänger fram och tillbaka. Norrköping är närmast segern men när domaren Stefan Johannesson sätter pipan i munnen för sista gången står det 0-0 på tavlan – ett resultat som flesta bajare nog är belåtna med.
Efter en timmes spel hoppade Rodic in och gjorde en slätstruken insats, men efteråt är Jesper nöjd. För nu vet han vad han att förhålla sig till, även om vissa transferfönster är öppna ett par veckor till.
Hammarbys trupp är spikad, antingen fullt ut eller till största delen, och Jesper tycker att den har både bredd och spets nog för att slåss om SM-titeln.
 Efter poängen på Östgötaporten kan han också konstatera att två lag gjort ett litet ryck efter 17 omgångar, och man behöver inte vara sportchef för att inse att det lär blir en alldeles särskilt dramatisk höst i Stockholm. Det räcker med att ta en snabb titt på tabelltoppen.
AIK 39. Hammarby 37.