”Vafan gör du i Bengtsfors?” – Fotboll Sthlm möter Robin Jansson

På ett halvår har Robin Jansson gått från division 1 till nyckelspelare i en allsvensk guldstrid.
Utan lottens hjälp och ett brutet smalben hade det aldrig hänt.

Den 18 februari spelade AIK sin andra gruppspelsmatch i svenska cupen. Efter en planenlig 2-1-seger hemma mot Syrianska väntade en bortamatch mot division 1-laget IK Oddevold. Det var minus fyra grader i Uddevalla den dagen, en kyla som hemmaspelarna inte kände av. AIK var på besök och det slog gnistor om samhället. Oddevold-spelarna var redo att ge stockholmarna en match och när domaren blåste för full tid hade de inte gjort bort sig. Det var särskilt en spelare som gjort stora avtryck på AIK och sportchefen Björn Wesström: Robin Jansson, 26.
Vid det här laget känner de flesta till vad som hände sen. På kort tid blev AIK.s backlinje ordentligt försvagad. Lagkaptenen Nils-Eric Johansson tvingades sluta på grund av hjärtfel, prestigevärvningen Joel Ekstrand var borta med en mystisk “underkroppsskada” och när fjolårssensationen Jesper Nyholm bröt benet mot Örebro tvingades Björn Wesström trolla med knäna. Från den ena dagen till den andra bytte Robin Jansson division 1 till allsvensk toppstrid, och nästan direkt var han given till vänster i Rikard Norlings trebackslinje. Nu spelar han vecka in och vecka ut i Allsvenskan som om han aldrig gjort något annat.

Annons

Fem månader efter ankomsten är det en avslappnad Robin Jansson som kommer ut från klubbhuset på AIK:s träningsanläggning Karlberg. Det är dagen efter segern i cupen mot division 1-laget Sandviken, en match där Robin fick göra sitt första mål för AIK. Han är ju onekligen van vid att möta motståndare på den nivån, och han vet exakt hur ett mindre lag tänker när AIK är på besök.
– Man vet ju hur de känner, hur laddade och taggade de är i en sån här match. Oavsett vad det står kommer de kriga för sina liv.
Utöver lite sovmorgon på grund av den sena hemkomsten igår har det varit en helt vanlig dag på jobbet. Robin är ofta på plats tidigt på Karlberg för att ha god tid på sig att äta frukost.
– Jag bor precis ”häruppanför” så det blir bara en liten sväng förbi frullen, säger Robin och pekar bort mot Tomteboda och Solna centrum.
Efter att träningsdagarna är slut vid 14-tiden har han för ovanlighetens skull tid att ägna eftermiddagarna till någonting annat. På grund av den första periodens hårda matchande har det dröjt fram tills nu innan han orkat lära känna sin nya hemstad.
– Ofta när någon polare är uppe drar man in till stan och fikar eller så. Jag gillar att vara nära vattnet. Det finns ett café, där på… Strandgatan… heter det kanske Strandcaféet? Det ligger väldigt fint där vid kanalen.

Robin Jansson i Oddevold-tröja mot AIK i Svenska cupen

Robin Jansson i cupmatchen mot AIK i februari. FOTO: BILDBYRÅN

Vid sidan av oss, pratandes med andra journalister, sitter Kristoffer Olsson och Henok Goitom.
Den ena flyttade till Arsenal när han var 16, den andra till Udinese när han var 18. Båda hade varit ute i Europa innan de gjorde sin allsvenska debut. Goitom kom hem för att landa, Olsson för att gasa.
Robin Janssons historia är helt annorlunda. Född och uppvuxen i det lilla samhället Bengtsfors i Dalsland var det ett ganska stort steg att som 15-åring flytta till Göteborg och spela ungdomsfotboll med BK Häcken. Barndomsdrömmen om att bli fotbollsproffs var på väg att bli verklighet och en dag kanske han skulle få spela för favoritlaget Arsenal. Men ibland kan livet komma ikapp en tonåring och när polarna där hemma ska ut och leva rövare är det inte alltid så kul att ställa klockan för en tidig träning. Talangen fanns där och han belönades med ett A-lagskontrakt med Häcken, men han saknade psyket som krävs för att slå sig in i Allsvenskan.
– Jag var inte riktigt mogen på den tiden. Det fanns mycket mer som lockade utöver fotbollen, säger Robin.
Det blev aldrig någon allsvensk debut i Häcken och efter en misslyckad lånesejour i Trollhättan var det dags att vända hem, tillbaka till Bengtsfors.
Gav du upp?
– Nej… det känns konstigt att säga det så, jag gav inte upp helt. Men då tänkte jag inte att jag skulle komma tillbaka till elitfotbollen. Jag behövde hem och landa. Blir det så blir det, blir det inte så blir det inte. Jag behövde komma hem, koppla av, vara med vänner och göra andra saker. Fotbollen var inte allt.
Robin började spela med Bengtsfors IF som då låg i division 5. Det var träning två dagar i veckan och utöver det tränade han lite på egen hand. Efter cirka tre månader lyckades han få en heltidsanställning. Jobbet var på en fabrik som tillverkar hästskosöm, den lilla spiken som gör att hästskon sitter fast i hoven. Emirates Stadium var inte direkt i blickfånget, men Robin trivdes utmärkt med tillvaron.
– Det var en väldigt fin tid och jag behövde verkligen det. Där var livet bra och då började jag även få tillbaka kärleken till fotbollen.
Ända sedan Robin brutit upp med Häcken och flyttat hem till Bengtsfors var IK Oddevold intresserade av att värva honom. Inför varje säsongsstart hörde de av sig till honom, men Robin var helt enkelt inte intresserad.
– Många sa till mig att “snart går tåget”, “vafan gör du i Bengtsfors? Du är för bra?” Jo visst, men jag behöver bara vara mig själv och göra det som jag tycker är kul med mina vänner och så. När jag ser tillbaka på det så betydde den tiden väldigt mycket för mig.
När Bengtsfors till slut åkte ur division 4 kände Robin att det var dags att satsa på fotbollen på nytt. I fyra års tid hade Oddevold velat ha honom och som 24-åringen tog han klivet tillbaka in i elitfotbollen.
Tillvaron ändrades plötsligt drastiskt. Division 1 är en av de tuffaste serierna i landet. Spelarna måste hålla fysisk toppform samtidigt som fotbollen inte genererar tillräckligt med pengar. Robin fortsatte därför jobba heltid på fabriken.
– Klockan ringde 05.45 varje morgon och då var det bara att gå upp och åka till jobbet, berättar han.
Fabriken låg 20 minuter från Bengtsfors, på vägen mot Uddevalla. Robin jobbade från 07 till 15, efter det käkade han, duschade och åkte sedan vidare i ungefär en timme till Uddevalla för att träna. Efter träningen var det raka vägen hem och sova.
– Det är lite kontraster från där man är nu, säger Robin och vinkar hejdå till Denni Avdic och Nicolas Stefanelli som lämnar Karlberg.
– Men det var den tiden som tog mig hela vägen hit, även om det fanns stunder då det var tungt och mycket att göra.
Efter en tid insåg Robin att det var lite för mycket att jobba och träna varje dag, samt spela matcher på helger. En överenskommelse med arbetsgivaren gjorde att han gick ner på 80 procent och fick vara ledig varje fredag. En ledig dag i veckan gav honom mer energi, och kanske var det därför som han kunde imponera så mycket på AIK den där kalla februaridagen på Rimnersvallen.
– Jag har Oddevold att tacka för väldigt mycket. Det var en bra tid, helt klart.

Robin Jansson i Europa League-matchen mellan AIK och Nordsjälland

På kort tid blev Robin ordinarie i AIK. Här mot Nordsjälland i Europa League-kval. FOTO: BILDBYRÅN

På grund av AIK:s skadesituation kastades Robin in i hetluften nästan direkt. En knapp vecka efter ankomsten till AIK var han med på bänken borta mot Malmö, efter det fick han se AIK slå Djurgården med 2-0 inför 30 000 på Friends Arena.
– Jag tror att det var viktigt att få se de matcherna från bänken. Då kunde jag verkligen suga in allting. Det var rätt sjukt faktiskt, Sveriges största klubb och där satt man.
Debuten kom i omgång fyra, en 1-1-match borta mot Örebro, och efter det har Robin Jansson spelat 90 minuter i tretton av femton matcher. Ingen som ser honom spela kan tänka sig att det bara var några år sedan han tillhörde ett lag som åkte ur division 4.
– Det har ju gått väldigt bra. Det är klart att man även gjort ett par mindre bra insatser, men med tanke på nivån man kommer ifrån tar det ju ett litet tag att vänja sig.
Boendes i Solna är det inte helt ovanligt att folk kommer fram till honom och pratar, berömmer honom för någon insats eller bara vill säga hej.
– Det är inget jag var van vid men det är jättekul. Folk är väldigt positiva när de kommer fram så det är bara att ta till sig och vara trevlig tillbaka.
Och kanske är det inte så konstigt att folk kommer fram. AIK leder Allsvenskan för första gången på nio år och största utmanaren om guldet är Hammarby. Just nu kokar huvudstaden. För Robin är det även vårderbyt mot Hammarby som han lyfter fram som det bästa hittills under sin tid i AIK.
– Det var helt fantastiskt. Den inramningen med våra fans… det var som att spela på hemmaplan. Det var en stor match i min karriär och att få vinna den var mäktigt.
Efter att ha varit i AIK i snart ett halvår kan Robin nu blicka tillbaka lite på resan han har gjort. Han har sett leråkrar i division 5, han har spelat mot AIK cupen med Oddevold och han har kastats rakt in i en allsvensk guldstrid.
– Det är en rätt sjuk resa. Det är rätt mäktigt. Men det gäller att inte slappna av, alltid vara på tå och så ska vi vinna den där bucklan till slut. Det var väl 2009 senast? Så nu är det dags.

LÄS OCKSÅ: ”Robin Jansson: ‘Hade varit mäktigt att ta hem pokalen till Bengtsfors'”