Nyholm på läktaren när AIK vann: ”Fick gåshud”

Fyra och en halv månad har gått sedan Jesper Nyholms skräckskada.
Men nu är han bokstavligen på benen igen.
Efter AIK:s seger mot Kalmar fick Fotboll Sthlm en pratstund med 24-åringen som är övertygad om att han kommer tillbaka starkare än någonsin, såväl fysiskt som mentalt.

– Tack, det går åt rätt håll!
Jesper Nyholm ler. Han har inte drabbats av några bakslag på sistone, berättar han, när han kommer ut från spelargången på Friends arena efter AIK:s 1-0-seger mot Kalmar.
Numera kan han dessutom njuta, åtminstone delvis, av matcherna.
– Nu tänker man “shit, vad jag vill vara med!” När ramsorna gick igång från läktaren… jag fick rysningar på hela kroppen idag. Men man blir lite nervös av att vara här också. När någon får en smäll: “Drog han sönder något nu? Gick något av?” Så tänkte jag framförallt i början. Nu är det lite lugnare. Nu ser jag ju att spelare får smällar och reser sig utan att det är några konstigheter.
Men oron sitter djupt?

– Ja, den gör ju det. Men jag tror att det blir bättre när jag börjar kunna springa. Och när jag rör en fotboll igen räknar jag med att den är helt borta.

ÅNGEST. Jesper Nyholm bärs ut på bår med sitt benbrott. Michael Omoh är nästan lika förtvivlad. FOTO: BILDBYRÅN

Det var i cupmatchen mot Örebro den 13 mars som Nyholm blev brutalt stämplad över fotleden av Michael Omoh. Bilderna på den fritt hängande foten är svåra att glömma för alla som var där eller såg matchen på teve, och som om eländet inte var nog drabbades Nyholm av en allvarlig infektion som komplicerade och fördröjde läkeprocessen.
För Nyholm var just beskedet om infektionen det tyngsta ögonblicket hittills sedan den ödesdigra närkampen.
– Då var det inte så roligt. Jag låg där med feber och hade dessutom hamnat på fel avdelning, på öron/näsa/hals av någon anledning.
Jaså?

– Det var platsbrist eller personalbrist eller något sådant. Sådant kan man fundera på. Hade jag sluppit infektionen om jag hamnat rätt direkt? Hade jag kunnat jogga idag isåfall? Men samtidigt måste man kunna rycka på axlarna och acceptera det som har hänt. Det är ju som det är ändå.
Ingen jogg alltså, men Nyholm är glad över att kunna gå någorlunda obehindrat igen.
– Jag klarar lite längre sträckor nu. Musklerna blir lite trötta, men det går bättre för varje dag. Jag har en skena som sätter foten i rätt läge och den åker på och av. Och jag försöker hela tiden göra mitt yttersta för att skynda på processen. När jag är hemma i soffan försöker jag alltid sträcka lite extra på foten. Till och med när jag såg på matchen här satt jag och sträckte. Så tänker jag hela tiden. ”Lite till, lite till!”
Så just nu går det rätt bra?

– Ja, allt går sakta uppåt och framåt. Vikten börjar komma tillbaka till exempel. Jag tappade nästan tio kilo men nu börjar jag få tillbaka musklerna. Jag märker att jag kan röra mig mer, lyfta mer, blir mer rörlig och får mindre ont.
När kan du jogga tror du?

– Jag fyller år den 10 september och det har jag satt upp som ett riktmärke. Det är mest för att ha något att förhålla sig till, om det blir lite före eller efter spelar egentligen inte så stor roll.
Och spela fotboll?

– Ja, alltså, jag siktar på att vara med på försäsongen till nästa år. Det får ta den tid det tar, men om jag till exempel skulle kunna röra en boll i november så hinner jag bygga upp musklerna lite extra.
Kommer du vara mer vältränad än tidigare när du är tillbaka tror du?

– Jag tror det. Jag har tänkt mycket på hur jag tränade tidigare. Nu kommer jag alltid vilja lite mer. Träna lite hårdare, värma upp bättre, stretcha mer noggrant. Allt sånt ska jag göra!
Och mentalt?

– Man lär sig mycket av en sådan här process. Tidigare har jag inte förstått hur tungt det faktiskt är att vara skadad. Vilka tankar som kommer upp. Min vardag består av hård träning på Sofiahemmet fem dagar i veckan och det är ju inte vad jag önskar, men jag märker också hur jag blir starkare mentalt. Och en positiv grej är att jag har kunnat vara mer med vänner och familj på slutet. Det behövs, man måste kunna slappna av ibland också.
Hur har stödet varit?

– Från klubbens sida har det varit perfekt. Och när jag är på stan kommer supportrar fram och säger att de hoppas att allt går bra. Folk skriver en massa saker… det är otroligt egentligen. Jag är inte den mest profilerade spelaren i laget. Jag har bara spelat en säsong i Allsvenskan men det är grymt att alla önskar en lycka till. Det är också en morot, det får mig att vilja spela ännu bättre nästa år.

MEDKÄNSLA. Lagkamraterna hälsade till Nyholm inför cupsemin mot Djurgården i mars. FOTO: BILDBYRÅN

Det var inte bara Nyholm själv som gick igenom en jobbig period under våren. Även Michael Omoh, som redan före skadan var ytligt bekant med Nyholm, har brottas med ångest och skuldkänslor.
För Nyholms håll har det aldrig varit några hard feelings, och efter att ÖSK-spelaren kommit och besökt Nyholm på sjukhuset har de två kommit närmare varandra.
– Man kan bara tänka sig hur han haft det. Det kan inte vara så jävla kul att sparka av benet på någon. Han berättade att han mått dåligt i början och det förstår jag.
För honom var det viktigt att du förlät direkt?
– Precis, det betydde nog mycket. Visst var han sen in i duellen, men det var ju inte meningen. Det här är fotboll. Är man med i leken får man leken tåla.
Vad tror du om årets säsong då?

– Det ser ju väldigt bra ut! Nu tappade dessutom både Djurgården och Norrköping poäng i den här omgången.
Så du tror på guld?

– Ja, jag tror väldigt hårt på guld med tanke på bredden som vi har i truppen och gemenskapen som finns.
Vilken faktor talar mest till er fördel?

– Det är just bredden. Som ikväll till exempel: vi tar ut en spelare och sätter in Sebastian Larsson – det är rätt mycket wow på det. Även om vi går vidare till Europa League kommer vi hålla hög klass i Allsvenskan. Gör någon det dåligt sätter vi in en annan spelare på den positionen. Den konkurrensen gör att alla höjer sig.
Du kanske kommer tillbaka till ett lag som just vunnit SM-guld alltså.
– Precis. Det är ytterligare en morot. Jag vet att jag måste vara riktigt stark när jag är tillbaka.