Mikkjal Thomassen vill åt extremerna. Hur hårt och mycket kan man träna? Hur dedikerad kan man bli? Hur många födelsefiranden kan man missa? Fotboll Sthlm träffade en fotbollstränare som skyr medelmåttighet och bekvämlighet som pesten. [show_ad id=3] Mikkjal Thomassen är ny i AIK, men relationen till klubben sträcker sig längre tillbaka än de månaderna han stått på sidlinjen i Allsvenskan. Redan 2017 klev Thomasen, då som tränare för KI Klaksvik, in på Friends Arena för ett kval till Europa League. – Jag hade ett ganska svagt lag, skulle jag vilja säga, unga spelare som inte var i närheten av allsvensk kvalitet. Vårt mål var att neutralisera AIK i den första matchen och skapa en utgångspunkt till nästa. Men de körde över oss. Vi låg under med 0–3 efter tio minuter eller något sådant. De vann ju SM-guldet året därpå, så det var ett väldigt bra AIK. Men det var en kul upplevelse. Vi har spelat ganska många internationella matcher i Klaksvik och AIK är en av de positiva upplevelserna, med den arena de har. Sedan dess har jag följt klubben lite, som man gör med alla klubbar man mötte. Vad minns du starkast från den matchen? – Att Rikard Norling var en sann gentleman. Att klubben var enormt professionell med goda människor. Väldigt talangfulla spelare. Jag köpte tre AIK-tröjor efter matchen, med Henoks namn på ryggen, mina tre söner fick var sin. Det är sånt man minns. Kristoffer Olsson var med, han var en väldigt duktig och ung spelare. AIK-matchen var Mikkjal Thomassens första i Europasammanhang. Innan den hade Klaksvik spelat fjorton matcher i kval till europeiska turneringar, men bara vunnit en: hemmaseger mot Maccabi Haifa i ett dubbelmöte som slutade 3–6. Men Thomassen var med och förde in den färöiska klubben i en ny era. Siffrorna talar sitt tydliga språk: Klaksviks Europafacit innan Thomassen: 1–1–12. Klaksviks Europafacit under Thomassen: 9–6–9. Vad var det egentligen som hände? Fotboll Sthlm ställer frågan till Mikkjal Thomassen efter AIK:s torsdagsträning på Karlberg. Passet var inte överdrivet hårt, men en förändringen i intensitet är ändå märkbar från Henning Bergs tid. Och det är just i prestationskulturen och träningsdosen som färöingen hittar svaret. – Vi rekryterade de bästa färöiska spelarna och kombinerade med unga Klaksvik-spelare som var väldigt talangfulla. Det var en bra mix tillsammans med en extrem träningsmiljö där vi tränade våldsamt hårt. I Europa kände vi att vi var numret större än motståndarna fysiskt. Löpkraft, sprintmeter, organisation, förberedelser: vi maxade allt. Det gjorde att vi blev ett ganska svårt lag att möta. Vi hade spelare med erfarenhet, som gjort 50 landskamper för Färöarna och mött bra landslag. Sen kom vi ut ofta och mötte olika lag: AIK Stockholm, Bodö/Glimt, Young Boys, Dinamo Tbilisi. Då vet man vad som krävs i Europa. Det är en cup, all or nothing, och vi blev bra på att nå högstanivån. Men det var prestationsmiljön, kunskapen och en extrem dedikation som låg bakom. Varför har inte alla klubbar den prestationsmiljö som du beskriver? – Därför att det är extremt kostsamt. Det sliter. Man måste sätta klubben i centrum för för hela sitt liv, man måste betala ett enormt pris. Folk glömmer det. Jag säger ofta att jag inte har varit på ett födelsedagsfirande på tio år. Det har du inte? – Nej, jag har inte varit på sociala arrangemang på tio år, i stort sett. För om man ska driva en fotbollsklubb framåt, då måste man jobba 365 dagar om året. Det är ett stort pris att betala och det livet är inte för alla, det är ganska extremt. Nu pratar vi om att driva allt till det maximala, men det går väldigt fort för en att bli bekväm. Man får en behaglighet i att det går bra och då börjar man tappa. Tränarbanan fortsatte i Fredrikstad, en av Norges mest framgångsrika klubbar med näst flest ligaguld genom tiderna. När Mikkjal Thomassen kom in var klubben på dekis, ett mittenlag i Obosligan som hade varit nere och vänt i tredjedivisionen bara några år dessförinnan. Joannes Bjartalid, Klaksvik-spelaren som följde med Thomassen till Norge, har tidigare berättat om långa dagar på träningsanläggningen och möten i mängder som lade grunden till uppflyttningen. – Ja, så var det. Absolut. Vi hade mycket längre dagar i Fredrikstad än de andra hade. Vi lyfte oss 21 placeringar i ligan på 18 månader – från att ligga tia i andraligan till att vara delad fyra i Eliteserien. Sådant kommer inte gratis. Det krävs folk som jobbar hårt och är dedikerade. Det har varit ganska extremt, men det fanns en enorm längtan från spelarna. Jag hade spelare som aldrig trodde att de skulle nå Eliteserien, som nu är profiler där. Det är så meningsfullt. Det var en massiv resa. Jag är säker på att om jag hade chansen att göra om det igen hade jag inte kunnat göra något bättre. Jag pushade och maxade allt jag kunde i Fredrikstad. I dina första tio matcher i Fredrikstad hade du målskillnaden 7–3. – Det där har jag hört några gånger, säger Mikkjal Thomassen och brister ut i ett hjärtligt skratt. Du skrattar? – Ja, det där har man ju hört så många gånger. Faktum är att vi spelade fem träningsmatcher innan seriestart och släppte inte in mål där heller. Så vi hade 15 matcher med tre insläppta mål. Vi var ganska solida bakåt. Var det för att du är en defensiv tränare eller för att spelarmaterialet lämpade sig för det? – När man konkurrerar med Klaksvik ute i Europa måste man kunna de defensiva elementen. Man måste förstå dynamiken i motståndarens struktur och hur man tar bort deras styrkor. Är man underdog så måste man lära sig, det är viktigt. Men jag vill också säga att vi hade en målskillnad på 99–12 i Klaksvik 2021 och en målskillnad på 78–7 2022. Det jag strävar efter är total dominans. Jag vill kontrollera bollen med aggressiv press, hög återerövring och försvara väldigt långt från eget mål. Det kan man inte göra med ett lag som inte är i toppen kvalitativt. Min slutvision är väldigt dominant offensiv, men det tar tid. När jag kom till Fredrikstad hade laget släppt in 52 mål året innan. Vi läckte som ett såll och hade inte särskilt bra ekonomi, kunde inte köpa oss från problemen. Historierna om Mikkjal Thomassen är många. I Fredrikstad sägs det att han tvingade spelarna av bussen för löparrundor på väg till bortamatcher, att han brände ut tre nära medarbetare under ett år på grund skyhög kravställan. Anekdoterna är överdrivna, de som arbetat nära Mikkjal Thomassen opponerar sig mot bilden av honom som pennalist eller diktator, men beskrivningen av en ledare som pushar gränserna för vad som är görbart i en fotbollsklubb backar ingen ifrån. Inte Thomassen heller. – Blir man för bekväm tvivlar jag på att man kan vara cutting edge i sin miljö. Jag tror att alla måste sätta klubben i centrum för sina liv och betala ett enormt pris om vi ska utveckla AIK Stockholm. Och det är ju uppdraget som klubben gett mig. Hur arbetar du för att etablera din prestationskultur? Räcker det med att säga att “nu gör vi så här”? – Nej, det räcker inte. Jag har en enorm tro på människans autonomi. De har en drivkraft som kommer inifrån. Man kan få folk att följa en med viss struktur, men ska det till långsiktigt hållbar förändring krävs det att spelarna går igenom en process. Det måste vara transformativ inlärning. Det betyer att man utbildar spelarna i olika saker, som grundar sig i frågan varför vi är här. Varför är vi här som lag och varför är vi här som klubb? Hur ska vi nå dit vi vill? Ofta betyder det att man måste träna ganska mycket varje dag och vara dedikerade. Det handlar om spelarna, men också om staben, de medicinskt ansvariga och allt annat. Sedan kan jag stå för budskapet och vara undervisande eller föra en dialog. En tränare kan säga “gör så här och så här” i en enskild match, men det är crisis management. Ska man driva utvecklingen i en klubb, då handlar det om att vara prestationsledare. Att undervisa spelarna i näring, prestation, fysisk superkompensation, taktiska element, sänningsnivåer… Vi har tusen spännande saker att ta upp med spelarna. Det är det som jag står för. Och om utvecklingen i både Klaksvik och Fredrikstad gick från defensiv stadga till dominant offensiv övertid har Mikkjal Thomassens första tid i AIK gått åt motsatt riktning. Första matchen borta mot Gais prövades ett lite mer flytande 4–3–3 med offensiv balans. Två matcher senare, mot VSK borta, försvarade AIK sig i en fembackslinje, vilket var den officiella formationen i den femte matchen med Thomassen (1–0 hemma mot Mjällby). – Vi har ju pressat på samma sätt. Vi har en utgångsformation och pressar högt, men vi gör alltid konkreta justeringar mot motståndarnas struktur. Men det är riktigt att vi har justerat höjden på försvarsspelet. I några sekvenser kommer vi att stå lågt. I de här matcherna har det varit på grund av motståndarna. De flyttar upp fem spelare på översta linjen och använder sig av diagonalt spel och långbollar. Då valde vi att dra ned backlinjen för att se till att ha numerära överlägen i defensiven. För Mikkjal Thomassen är det en fråga om pragmatism. – Vi har valt att göra de korrigeringarna, men presspelet och anfallsspelet är detsamma. Vi kunde inte kontrollera matchen med boll lika bra mot Västerås som mot Mjällby, men det är också för att Västerås går väldigt mycket från lågt till högt och skickar den långt. Man får se det som att AIK inte hade vunnit en bortamatch på ett år, och nu har vi tagit två vinster på bortaplan på en månad. Det är en legitim fråga som du ställer om försvarsspelet och jag önskar att vi hade pressat lite högre, men samtidigt måste vi vara realistiska om vi ska ta poäng. I Fredrikstad hade du spelare som inte trodde att du skulle nå Eliteserien. Här är situationen en annan, med före detta utlandsproffs och landslagsspelare. Får du samma gehör för dina idéer i AIK som i Fredrikstad? – Det är vad jag tror och det är vad jag upplever. Jag upplever en enorm lojalitet och en enorm dedikation. Man upplever ofta att ju bättre en spelare är, desto större är personligheten. För mig är det väldigt positivt. Det innebär att vi kan ställa krav på varandra. Sen är frågan om alla tycker att den nya tränaren är bra? Det tvivlar jag på. Det tror jag inte att någon tränare upplever och det är heller inte mitt mål. Jag är anställd av klubben med ett klart mandat och tydliga förväntningar från ledningen och ägarna, det vill säga medlemmarna. Det är viktigt för mig att leva upp till det. Det är viktigt för mig att leva upp till det som klubben förväntar sig av mig. Kommer någon enskild spelare tycka att det är tufft? Ja, så är det nog. Men jag har inte upplevt något som helst motstånd. Tvärtom har jag upplevt ett enormt driv och lojalitet mot klubben. Vilken potential ser du i den här truppen? – Extraordinär potential. Vi har så duktiga spelare, spelare som vill få till något positivt. Klubben är hungrig på att tävla. Men först måste vi få till prestationskulturen. Alla måste få båten att gå fortare. Om alla lägger sin energi på det kommer vi fart på det här. Det är inte meningen att undvika frågan, men jag ser en enorm talang och dedikation i den här truppen. När AIK hörde av sig kändes det stort, tyckte Mikkjal Thomassen. “Jobbet i AIK kommer inte gratis”, konstaterar han, men ganska fort blev tankebanorna konkreta. – Jag går fort in i det rationella. Vad vill klubben? Vad är målsättningen? Det är det som är viktigt för mig. Vi måste drömma stort, ha något som driver oss. Och målen är högt ställda. Mikkjal Thomassens målsättning för AIK är en klubb som på sikt konkurrerar med de största i Skandinavien. – Ja, det får inte vara någon diskussion om det. Men vi måste ha kontroll på det ur ett strategiskt perspektiv, i första ledet. Vi måste ha kontroll på ett operationellt plan och på ett taktiskt plan. Vi måste ta tag i både business-utvecklingen och fotbollsutvecklingen i klubben. Alla måste jobba med de nivåer de har att jobba med för att vi ska kunna konkurrera på översta nivån i Skandinavien. Den utvecklingen vill jag, tillsammans med ledningen, vill sporra. Kan vi få till den synergin i klubben, då kan det här gå fort.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription