POZNAN. Det blev en tung kväll i Polen till sist för Djurgården. 0–2 slutade den första matchen i åttondelsfinalen, efter att Djurgården slarvigt låtit Poznan utöka i 82:a. Här är Viktor Asps spaningar från matchen. [show_ad id=3] I en ganska fattig match chansmässigt var det Lech Poznan som drog det längsta strået och vann med 2–0. Det första målet gjordes i 39:e minuten av Antonio Milic på nick, det andra i 84:e av Filip Marchwinski. Den andra matchen i åttondelsfinalen spelas torsdag nästa vecka på Tele2 Arena. Så startade Djurgården Sett till matchen mot BP blev det tre förändringar i elvan, som såg ut som följer: Widell Zetterström; Johansson – Moros Gracia – Danielson – Neurath Bengtsson; Eriksson – Sabovic – Berg; Asoro – Edvardsen – Wikheim Att Oliver Berg gick in i elvan kändes självklart sett till mittfältarens prestationer på sistone. Att Pierre Neurath Bengtsson fick Elias Anderssons plats ska kanske ses i ljuset av att Djurgården försökte neutralisera Poznans högerkant med den positionssäkre Bengtsson. Att Besard Sabovic, som anslöt till försäsongsträningen sent, fick starta på Hampus Finndells bekostnad när Rasmus Schüller var avsträngd var det som var mest värt att stanna till vid. Det sätter dock Finndell i en lite märklig position: inför säsongen pratades han om som en av spelarna som låg nära en försäljning, nu verkar han inte vara förstavalet på någon av de tre positionerna på mitten. Publiktrycket Den på förhand uppsnackade stämningen infriade förväntningarna. Det tog en stund för ljudkulissen att växa, men när matchen var igång var det stundtals öronbedövande från Lechs kortsida. Ingen karnevalstämning, däremot klassisk polsk läktarkultur: det var enhetligt, disciplinerat och samstämmigt, med tusentals som hoppade och sjöng i takt. Djurgårdens supportrar lät högt, särskilt för att vara 2000, men när Lechs hemmastå drog upp volymen hade de inte mycket att sätta emot. “Det är mycket folk på Stockholmsderbyn också, så vi är vana”, sa Magnus Eriksson självsäkert på presskonferensen. Och visst, Djurgården såg inte skrämda ut till en början, men Lech Poznan tog tag i taktpinnen i första halvlek. Den första hörnan var deras, det första skottet på mål likaså. Det var tydligt att hemmalaget växte med trycket. Svag första halvlek av Djurgården Den första halvtimmen gick inte Djurgården riktigt att känna igen. Laget var ofta nedtryckt i banan, slarvade i passningsspelet och vann få andrabollar. När man hade omställningslägen blev det sällan särskilt farligt. Om det beror på publiktrycket, kvaliteten på motståndet eller att DIF är några månader till toppformen är svårt att avgöra. Kanske var det allt på en och samma gång. Länge såg det dock ut som att Lech inte skulle få utdelning för det spelmässiga övertaget, men så kom frisparken från Joel Pereira i den 39:e minuten, som landade på Antonio Milic panna och i mål. Slarviga sekvenser blev avgörande för Djurgården Efter en sämre första halvlek kom Djurgården bättre in i det i andra halvlek. Försvarsspelet stabiliserades och laget bet sig kvar i planen offensivt. Några chanser ur det öppna spelet skapade man inte under andra halvleks första minuter, men man vann en frispark i bra läge och efter en tilltrasslad situation hittade Gustav Wikheim via några Poznanspelare Victor Edvardsen i straffområdet. Anfallaren sköt över. På det hela taget var inte Djurgården särskilt dåliga i andra, försvarsspelet satt där det skulle. Men det syntes att laget inte har den där skärpan man hade i höstas när man gick som tåget i Europa. Slarv i avgörande situationer blev ikväll avgörande. Först när Joel Asoro kom fri på en långboll, men inte lyckades styra den på mål. Om yttern touchade bollen eller inte var svårt att se från läktaren, men nära var han. Sedan när Oliver Berg tappade boll på egen planhalva, vilket ledde till Mikael Ishak fick frisparken som sedan gav Poznans ledningsmålet. Slutligen när Jesper Löfgren i eget straffområde slog en passning på en omringad Hampus Finndell istället för att rensa upp i plan eller ut till hörna, med följden att mittfältaren tappade bollen till en Lechspelare som kunde slå in den i mål. Kort sagt: det syntes att DIF inte spelat matcher med den här intensiteten på tre månader. Laget bjöd på lägen och slarvade på ett sätt man sällan ser dem göra när seriespelet rasar. Mycket ska till för att DIF ska vända det här Från och med ögonblicket då Djurgården släppte in 0–1 handlade den här matchen för Blårändernas del om en sak: att inte släppa in tvåan. I europeiska turneringar räknas som bekant inte längre bortamål, vilket innebär att 1–1 inte hade avgjort affären det heller. 0–1 är inte ett hopplöst läge att vända på Tele2, och man ska komma ihåg att Poznan haft problem med bortaspelet förr. Men 0–2 mot ett disciplinerat Lech Poznan, nej, det tror jag blir tufft. Det är inte omöjligt, för i ärlighetens namn var inte Lech Poznan särskilt mycket bättre än exempelvis Molde, men när Djurgården fällde sina drakar i hösten var det kulmen på en formtopp för nästan alla spelare. Nu måste man på en vecka höja sig flera hack till en match mot ett lag som har mycket att spela för. Inte omöjligt, men rejält tufft blir det.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier