I halvtidsvilan var Djurgården uträknade, efter 0–1 och en sämre första halvlek. Då smällde DIF till med årets starkaste insats. Nu lär "Panathinaikos hemma" bli ett begrepp, en värdemätare för hur bra det här laget egentligen kan vara. [show_ad id=3] I första halvlek hade Djurgården svårt att hänga med Panathinaikos, och bortalaget ledde rättvist med efter att Filip Djuricic gjort mål på cykelspark. Men i andra halvlek reste sig Djurgården. Det första målet gjordes av Tobias Gulliksen i 49:e, innan Deniz Hümmet fastställde slutresultatet 2–1 i 74:e. Därmed går Djurgården upp på 16:e plats i Conference League, med fyra poäng från tre matcher.

Derbystämning!

Europamatcher brukar vara speciella upplevelser. Kvällsmatch mitt i veckan, ovant motstånd, mycket på spel. Det brukar bli en känsla av högtid när 08-klubbarna tar emot finfrämmande. En ingrediens som ofta saknas är dock bortaklackar. Förutom Lech Poznan kan jag inte minnas något lag som verkligen kommit med något större följe mot Djurgården. "Alla mot ingen-känslan" kan göra att stämningen inte piskas upp till max. Annat var det idag. Panathinaikos kom med ett stort, högljutt följe och någon sorts derbykänsla infann sig fort. Hur starka banden verkligen är mellan Hammarby och Panathinaikos är svårt att bedöma, men det låg något fientligt i luften och klackarna visslade ut varandra på uppvärmningen. Stämningen fortsatte in i matchen. Ljudnivån var nog den högsta Djurgården haft i år och stora delar av arenan hängde med i växelramsorna, sjungandet och hoppandet. Ja, stundtals var det nog till och med bättre tryck än i hemmaderbyna.

Övermäktigt motstånd i första

Redan i tionde minuten kom första varningsskottet för Djurgården. Panathinaikos rullade upp det blårandiga försvaret, en stor glipa bildades på högerkanten och plötsligt var grekernas vänsterback Mladenovic fri med bollen. Lyckligtvis för Djurgården gick skottet utanför. Men det var bara en tidsfråga. Snart nog dök ytan på högerkanten upp igen och nu fick Mladenovic in inlägget. Marcus Danielson nickade bort och Filip Djuricic hanterade den lite väl höga bollen med en cykelspark in bakom Oscar Jansson. Där och då kändes det avgjort. Djurgården november 2024 är inte ett särskilt slagkraftigt fotbollslag, och fick man besök av ett Panathinaikos där sex av elva startspelare hyfsat nyligen varit i en topp fem-liga. Det var ingen superprestation av grekerna, men skillnaden i teknik, anfallsspel och förmåga att tåla press var markant.

Vilken vändning – Djurgården kom ut som ett helt nytt lag

Men med det sagt ska man inte överskatta Panathinaikos. Nog har grekerna ett namnkunnigt lag, men man har inlett säsongen svagt och kryssat mot lag som Kallitea och Banja Luka. Djurgården inledde piggt, men efter ett tag var det som att man inte riktigt vågade tro på sig själva och lät Panathinaikos bygga spel väl ostört. Därför var det uppfriskande att se Djurgården komma ut i andra halvlek med eld i baken. Laget anföll med större precision och när läget dök upp testade Besard Sabovic med ett långskott. Då höll Panathinaikos-keepern Dragowski tätt, men i 49:e lurade Tobias Gulliksen offside-linjen och fick med sig en Sabovic-passning in i boxen. Norrmannen var kylig framför keepern: 1–1 Djurgården. Därefter var det en helt annan match. Gustav Wikheim ångade upp och ner för högerkanten, dribblade sig fram till lägen och spelade med självförtroende. Keita Kosugi var rejäl i båda riktningar och Djurgårdens presspel satte grekerna på prov. I den 72:a minuten kom också Tokmac Nguen igenom och trädde in en boll till Deniz Hümmet i straffområdet som avslutade distinkt. 2–1 efter en längre VAR-kontroll. Vilken vändning! Djurgårdens prestation i första halvlek fanns det många frågetecken kring, men den andra halvleken höll minst lika hög klass som Europamatcherna hösten 2022.

Nyckelspelarna klev fram

Många förtjänar beröm för den andra halvleken. Besard Sabovic såg ut som sig själv igen, Jacob Une Larsson vann löpdueller mot Fotis Ioannidis, Keita Kosugi ägde sin kant, Tobias Gulliksen och Deniz Hümmet var vassa framför mål. Men allra högst nivå höll Tokmac Nguen. Förarbetet till 2–1-målet var utsökt: norrmannen bara drev förbi Panathinaikos, slog ut lagdelarna och skickade en ytterst välavvägd passning till Deniz Hümmet. Det var den sortens matchavgörande aktion som egentligen bara Tokmac kan stå för, ett till exempel på varför han värvades för stora pengar. Det är också på sin plats att lyfta fram Marcus Danielson. Mittbacken stack kanske inte ut mest av alla, men han var viktig i första halvlek med flera bra brytningar och vaket försvarsspel. I ett Djurgården som hade svårt att komma upp i nivå såg Danielson ut som att han hörde hemma på den europeiska scenen.

Årets bästa halvlek

Inför avspark funderade jag på om det var onödigt av Roberth Björknesjö att mönstra så starkt lag. Den viktigaste matchen den här veckan spelades ju mot IFK Norrköping. Men de åsikterna kom fort på skam i andra halvlek. Då levererade ju Djurgården den bästa 45-minutaren sedan, ja, när då egentligen? Gent hemma? I alla fall i år har inte Djurgården varit nära de här topparna. Istället för trötta ben mot Peking borde den här segern innebära att Djurgården går in i Allsvenskans sista omgång med stärkt självförtroende. Och när säsongen 2024 ska summeras tror jag att den här matchen kommer att ses som ett definierande ögonblick. Panathinaikos hemma lär bli ett begrepp, en värdemätare för hur bra det här djurgårdslaget egentligen kan vara.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription