MARBELLA. AIK-truppen är långt ifrån färdig och spelarna sägs vara nedtränade, men dagens träningsmatch gav inte svaren som man ville ha. Än så länge har vi inte sett mycket av den där offensiven som skulle vässas. [show_ad id=3] På det sista passet innan lördagens träningsmatch tränade AIK på att skära rakt igenom ett motståndarlag med hjälp av en mötande anfallare och en djupledsgående ytter. I den tredje minuten mot AGF Århus genomförde man precis det så perfekt att man hade kunnat tro att danskarna var med på övningen. Kazper Karlsson vann bollen högt, John Guidetti spelade fram Dino Besirovic, och det borde ha blivit straff när målvakten fällde honom. Men det blev det inte – och resten av halvleken slösade AIK bort, för att tala med Anton Salétros ord. AGF knoppade in 1-0 efter en hörna – de flesta defensiva fasta kändes halvläskiga för Gnagets del – och även om de inte skapade några stora mängder målchanser utöver det var de tydligt det bättre laget. Förutom motståndarnas effektivitet – och, det ska också sägas, en tajtare defensiv – var likheterna med 0-3 förlusten mot Brommapojkarna stora. Presspelet satt inte ihop som det skulle, och förutom den där första dolkstöten var det svårt att urskilja några fruktbara offensiva idéer. Det föregående skulle jag inte oroa mig så mycket för – Gnaget är, som en avslappnad Mikkjal Thomassen konstaterade i Max:s sändning efter BP-matchen, ordentligt nedtränade, och då är det inte så lätt att pressa på vargflocksvis – men det senare är ett problem. Det här ska ju vara säsongen då AIK fyller på med offensiva vapen i sin arsenal. Mikkjal Thomassens trestegsraket lyfte en bra bit över marken redan i höstas, tack vare en vattentät defensiv och ett ibland rent ut sagt skrämmande presspel. De två sakerna kan man – uppenbarligen – komma rätt långt med. Och det gäller antagligen den här säsongen också, om vargflocken piggar på sig tills den väl startar – men det uttalade målet är ju att till grunden från i höstas lägga redskap som gör att man på ett konsekvent sätt klarar av att öppna upp motståndarna med bollen i sin ägo. Det är det majoriteten av träningarna här i Marbella har gått ut på. Och redskapet man i första hand vill använda är som sagt en slags dolk, som ska stötas snabbt och rakt genom motståndarförsvaret. Men idag – liksom vid alla de andra försäsongsmatcherna – verkade man ha glömt kvar den där dolken någonstans på träningsplanen. Möjligen har även det med intensitet och fysisk periodisering att göra. Men jag tycker ändå det är oroande att vi med två veckor kvar till cupen fortfarande har fått se så lite i anfallsväg från AIK. Idag fick Fesshaie, Guidetti, Salétros, Celina, Gono och Redkin turas om på de allra offensivaste positionerna, utan att någon egentligen övertygade särskilt mycket (Anton Salétros naturligtvis undantagen, men han rör sig ju över hela planen och lite till). Förstärkningar lär ansluta till den skaran, och om det är kvalitativa sådana lär de också lyfta offensiven en del – men även briljanta individer behöver ett någorlunda fungerande kollektivt mönster. Ett sådant finns inte längst fram i AIK, och om det ska bildas börjar det bli bråttom. Bråttom också för förstärkningar att ansluta, med tanke på att Mikkjal Thomassen redan på det första lägret i Benidorm tyckte att klubben låg efter med spelarlogistiken, och endast mittbacken Filip Benkovic har anslutit till laget sedan dess. På tal om Benkovic så fick han 60 minuter mot AGF och blandade och gav, vilket är rätt naturligt för en spelare som har varit klubblös i ett halvår. För några dagar sedan träffade jag honom för en långintervju och kunde konstatera att han har en personlighet som – ifall han får träff på planen också – borde landa väldigt rätt i AIK-kretsar. I övrigt kan jag rapportera om en god portion domarhat från de svartgula supportrarna på plats, i vad som kändes som en lagom försmak på den riktiga säsongen. Ett mer exotiskt inslag på Puerto Banús Football Center, som vi däremot – tyvärr! – inte lär få se sen när cupen och Allsvenskan drar igång, var tre nästan parodiskt välmående danskar. De var de enda som utmanade AIK-dominansen på läktarna och de gjorde det med stil. Först knöt de upp en vit AGF-flagga på ett räcke, sedan tände de en riktigt fet cigarr. Det är lördag i Puerto Banús – Tak og farvel!

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier