Uppståndelsen var stor när Hagalunds ungdomar i fredags mötte Solnas lokalpoliser i spontanfotboll. Nu tror både AIK och polismyndigheten att kvällsfotbollen kommer ge positiva följder. – Fotbollen är ett otroligt bra verktyg för att få olika typer av människor att mötas och faktiskt lära känna varandra, säger klubbens värdegrundsansvarig Max Bergander. [show_ad id=1] – Grabbar, ska inte ni vara med? Kom igen, in på planen! Kvällssolen faller över Hagalund samtidigt som Max Bergander dirigerar ett gäng velande killar in på Sunnanskolans fotbollsplan. Bergander är värdegrundsansvarig i AIK Fotboll och det är i den rollen som han de senaste åren varit drivande i att organisera klubbens spontanfotbollssatsning. Den riktar sig till ungdomar som inte spelar i AIK, eller någon förening för den delen, och inte har något att göra på fredagskvällarna. Men en sak är ny för den här kvällen: AIK (tillsammans med huvudsponsorn Truecaller) har ordnat så att områdets unga får möta Solnapolisen i fem mot fem-fotboll. – Det är skitroligt. Det har varit en otrolig taggning från barnen hela veckan för att polisen ska vara med och spela, säger Bergander. Det var i början av 2022 som AIK startade projektet med spontanfotboll i Hagalund. Ett halvår senare hade verksamheten nått Husby. Långsiktigt är målet att nå fler förorter längs blåa linjen. – Fotbollen är ett otroligt bra verktyg för att få olika typer av människor att mötas och faktiskt lära känna varandra. Framförallt i utsatta områden där man har en problematik mellan människor och myndigheter, med polisen i synnerhet, då är det ett jättefint sätt att lära känna varandra. Man bygger en relation till människan bakom uniformen och till ungdomarna som hänger i centrum, säger Max Bergander. Redan i våras diskuterade AIK och polismyndigheten i Solna att försöka få till en spontanfotbollsmatch i Hagalund. Max Bergander är glad att den äntligen blivit av. Återkopplingen från myndigheter beskriver han som “extremt positiv”. – Man märker ju att det blir lugnare. Rent krasst kan man säga att är inte ungdomarna här så är de någon annanstans. Rekrytering sker överallt, man blir rekryterad till skolor, fotbollslag eller mindre bra saker. Men här är de bland trygga förebilder och får andra möjligheter och nätverk. Många har faktiskt fått sitt första arbete via AIK, i form av att jobba vid evenemang, blippa biljetter, gå in med flaggan på mittplan, säger Bergander. Längs fotbollsplanens stängsel är det trångt. Ungdomar i drivor flockas runt de AIK-anställda som delar ut fotbollströjor och kexchoklad, men minst plats finns vid mittlinjen. Där står nämligen Alexander Fesshaie och Sotirios Papagiannopoulos och sätter sina signaturer på lyckliga Hagalundbarns tröjor. Fotbollsspelet drar igång, lokalpoliserna håller igen mot elvaåringarna som snurrar vilt runt sina dubbelt så stora motståndare. – Det är skönt att kunna ge tillbaka någonting. Att vara här och få uppleva barn som spelar fotboll och har kul. Det var det bästa jag visste när jag var i deras ålder, så det är fint att se en boll och massa ungdomar som springer, säger Sotte. [caption id="attachment_103487" align="alignnone" width="1000"]

Kvällens höjdpunkt var för många ungdomar de gratis matchtröjorna med Sottes och Fesshaies autografer.[/caption] För Sotte Papagiannopoulos var det ett enkelt beslut att ställa upp på AIK:s spontanfotboll när frågan kom. Mittbacken är själv uppvuxen i Hagalund, i ett av de åtta höghusen som gett orten smeknamnet Blåkulla. Spontanfotbollsplanerna i stadsdelen känner han väl. – Nu är det så längesen jag var här. När jag växte upp var det massa fritidshus i Hagalundsparken. Det känns som att allt det här som gjorde att ungdomarna hade något att göra, det är borta. Då är det ganska enkelt att man håller på med en massa annat, säger Sotte. Med grönskande parker och närhet till Råsunda och Stockholm City framstår Hagalund den här fredagskvällen som förortsidyll. Ändå har 2023 varit ett mörkt år för stadsdelen. Hagalund har på senare tid skakats av en konflikt mellan kriminella nätverk, som i maj ledde till att en man sköts ihjäl. En dryg vecka senare häktades en blott 16-årig pojke för mord. Kan verkligen lite spontanfotboll hjälpa mot den utvecklingen? Några tonårskillar som står och tittar på är inte övertygade. De är glada över att ha fått matchtröjor och kexchoklad, men att spontanfotboll skulle fungera brottspreventivt ger de inte mycket för. – Polisen är ju här hela tiden ändå, säger den ena. – Det är ju bara en fotbollsmatch. Jag tycker att polisen gör mycket fel, annars. Som med koranbränningarna. De borde inte tillåta det, säger en av killarna. Gladare är då Josef, 11. Den lille trixaren var innermitt i matchen och visade fin teknik mot både dubbelt så stora poliser och AIK-stjärnorna Papagiannopoulos och Feesshaie. – Det var en kul match, säger Josef. – Roligt att spela mot polisen. Tufft också. [caption id="attachment_103486" align="alignnone" width="1000"]

Josef, 11, och Raoul, 45, möttes på plan.[/caption] Kort därpå kliver Raoul Silverbring av plan. Den första matchen slutade 2–2, efter att en femårig liten lirare kvitterade polisens ledning med en blixtsnabb soloräd. Som lokalområdespolisens gruppchef i Solna är Silverbring ett välkänt ansikte i Hagalund. Han ser till att synas i stadsdelen inte bara när brott begåtts, och besöker fritidsgårdar, näringsidkare och ungdomarna i centrum. Kvällens fotbollsmatch är ett led i det arbetet. – Det är ett superbra initiativ. Varje sån här aktivitet bidrar till att man kommer varandra närmare. Nyckeln i att upprätta ett förtroende är att inte bara vara på plats när saker och ting har hänt. Det är det vi försöker förändra, det är en stor del av vår roll, säger Raoul Silverbring. Blir det någon konkret effekt från såna här satsningar? Blir tröskeln att vittna lägre bara för att man spelat fotboll med polisen några gånger? – Det är jag övertygad om. Inte bara just för att man spelat fotboll, men för att man träffats. Det handlar om att få förtroende och tänka på vilket bemötande man ger. När en människa utsätts för brott är det ofta första gången den drabbas, samtidigt som det för oss som åkt på samma jobb väldigt många gånger är en rutinsak. Det är där som förtroendet blir viktigt, ska jag träffa någon som blivit utsatt måste jag vara den bästa polisen jag kan vara. Har jag redan ett förtroende, då hamnar vi till slut i ett läge där fler och fler kommer våga vittna mer, säger Raoul Silverbring.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription