Körtelfeber och mentala barriärer bromsade Jesper Löfgren under fjolåret. Och konkurrensen, förstås, då Hjalmar Ekdal, Isak Hien och Marcus Danielson fanns i samma lagdel. Men nu spelar 27-åringen sitt livs fotboll i ett allsvenskt topplag och kunde inte njuta mer av tillvaron. [show_ad id=1] Efter en trög start är Djurgården på rätt spår. De senaste fyra matcherna har gett tre vinster och ett kryss borta mot Elfsborg, och särskilt väl har försvaret fungerat. En anledningen till det är mittbackparet Marcus Danielson/Jesper Löfgren som imponerat på slutet. När Fotboll Sthlm träffar den senare är det en belåten 27-åring som analyserar. – Det har gått bra på slutet, både för mig och för laget. Förra veckan när vi hade tre matcher så tyckte jag att hela laget spelade bra. Då kändes det som att vi var stabila bakåt och ändå ganska farliga framåt. Vi är i bra form just nu, konstaterar Löfgren. Exakt vad som gjort att Djurgårdens form har vänt vet han inte. Men vändpunkten kom efter 3–4-förlusten mot Hammarby när samtliga var överens om att säsongens prestationer inte varit bra nog. – Efter derbyt började vi verkligen rannsaka oss själva och tittade på vad vi kunde göra bättre. Det började på träningsplanen, vi höjde oss ett snäpp där. Vi vill att täningarna ska vara lika intensiva som matcher, och det hade de inte varit innan. Under just den veckan kunde vi inte träna så mycket, men vi visade upp en bra inställning. Det känns som att vi gjorde det som trupp då, tillsammans. Någonting hände och allt har pekat uppåt efter det. Löfgren har haft en krokig väg till toppen. När han som 22-åring kombinerade division 1-spel i Mjällby med ett deltidsjobb på Mekonomen var de allsvenska storklubbskontrakten långt borta. Men från ingenstans fick han chansen att provspela med de dåvarande norska serieledarna Brann. Till slut ville de skriva kontrakt vilket gjorde att Löfgren tog sitt pick och pack och flyttade till Bergen. Men där blev inget som han tänkt sig. – När Brann kom och visade intresse var det ju bara ”wow, det där måste jag hoppa på”. Det var min chans att bli heltidsproffs. Det var inte så mycket att tänka på. Men sen var jag egentligen bara i Norge ett halvår, jag lånades tillbaka till Mjällby. Jag visste att det skulle bli tufft att gå från Division 1 till ett topplag i Norge men jag tycker samtidigt att jag förtjänade fler chanser. Men det blev det som det blev och jag fick komma tillbaka Mjällby och ta upp dem i Allsvenskan där vi gjorde klubbens bästa säsong. Jag är tacksam över utfallet ändå. Visst hade ni ett väldigt bra lag i Mjällby då? – Väldigt bra. Det var Superettan-nivå på våra träningar när vi var i division 1 och allsvensk nivå när vi var i Superettan. Det var därför vi kunde vinna ettan och Superettan och sen komma femma i Allsvenskan. Många av spelarna från den tiden gick vidare i karriären och spelar i bra lag nu. Jacob Bergström exempelvis. Vi kom tillsammans till Mjällby när de låg i division 1 och några år senare är vi i en toppklubb i Allsvenskan. Det är häftigt. 2021 gick Jesper Löfgren till Djurgården. Under hans första säsong var det få som såg honom som en startspelare, så att det blev elva starter och 13 inhopp ser han som godkänt. Säsongen därpå var chanserna till spel större. Men försäsongen gick inte som planerat. – Jag fick körtelfeber under cupspelet och var helt utslagen i två veckor. Jag kunde inte göra någonting. När jag väl kom tillbaka kändes det inte som att kroppen svarade. Jag var tillbaka ganska snabbt på planen efter tre veckor och fick spela några matcher i början men jag kände inte att kroppen var där den skulle vara. Det var mer att jag fick kämpa mig igenom matcherna. Hur tuff var den perioden? – När jag kom tillbaka efter sjukdomen förra säsongen var jag inte i närheten av min maxnivå. Efter sommaren kom jag igång då hade vi tre väldigt bra mittbackar. Det var två landslagsmän som spelar i Premier League och Serie A nu och så Mackan på det. Det är ju också konkurrensen som har gjort att jag inte har fått den här kontinuiteten. Jag har väl som mest spelat fem matcher i rad innan den här säsongen. Det är ju när man får spela kontinuerligt som man verkligen utvecklas, och det har jag fått i år. Tolle sa till mig tidigare att den största skillnaden med Löfgren nu kontra tidigare är att du inte påverkas mentalt av misstag lika mycket. Håller du med? – Ja, absolut. Vi har snackat mycket om det. Jag förstår att alla gör misstag och det gäller bara att göra nästa aktion. Så jag förstår exakt vad han menar. Det är lite skillnad att spela inför 25 000 på Tele2 och så slå bort en passning jämfört med att spela inför 2000 på Strandvallen. Du måste kunna koppla bort att det hörs på läktaren, men det är svårt i början när du inte är van. Nu tycker jag att jag hanterar det bra. Det är klart jag kommer slå bort passningar men det får inte påverka resten av matchen. Satt det mycket i huvudet tidigare, att du hade svårt att nå din maxnivå på grund av yttre omständigheter? – I början när jag kom var det ju ingen publik på grund av Covid. Sen kom publiken tillbaka och… Jag skulle inte säga att det alltid påverkat mig negativt men det är klart att jag i några matcher blev för påverkad av det på ett negativt sätt. Men jag har steppat upp gällande det där nu, det är inget problem längre. Inför denna säsong slogs Löfgren med Carlos Moros Gracia om platsen bredvid Danielson. Gracia fick förtroendet inledningsvis men efter några skakiga prestationer av spanjoren fick Löfgren chansen, och tog den. – Det är klart att det var det här jag siktade på inför i år. Jag kände när jag fick chansen mot Lech Poznan och sen Malmö att jag gjorde två bra matcher och fick självförtroende. Jag har känt det från tränarna också, att jag får förtroendet och har växt med det. Det är mycket det. Känna ett förtroende. Jag behövde det. Att få match på match och kunna bygga vidare på det. Är det här din bästa period i karriären? – Ja, utan tvekan. Nu har jag fått göra de här matcherna. Jag har startat åtta matcher och det flyter på bra. Men sen vill jag alltid utvecklas ännu mer. Nu snackar vi lite om hur jag kan bidra offensivt också. Mot Elfsborg senast tyckte jag att jag hittade många bra passningar framåt i banan, och sen gäller det väl att göra lite poäng. Kanske något mål. Då får du ögon på dig. Man kan ju spela väldigt bra, men det är de här målen som ofta gör att du får den här hajpen. Löfgren tar en kort paus innan han fortsätter: – Jag får snacka med Mackan så han kan lära mig hur man gör, säger han och ler. Vad har du för mål framöver? – Nu är jag exakt där jag vill vara. Jag ser gärna att laget och jag gör en väldigt bra säsong, som förra året med Europaspel. Det var en fantastisk resa att få uppleva det. Så det är en dröm att spela ett gruppspel i Europa igen. Sen har vi varit nära att vinna Allsvenskan också de här två åren. Det är klart att man gärna vill ta det där sista steget också, och vinna titeln. Jesper Löfgren understryker hur han vill njuta av nuet. – Jag trivs så otroligt bra i Djurgården och tänker inte för mycket på vad som ska hända framåt. Jag har ett och ett halvt år kvar här och ska försöka göra det bästa av det. Jag njuter av att spela i en sån här fin förening. Det är mäktigt. Med den publiken och det stödet vi har så är det liksom... Det var det här som var drömmen när man var mindre, att spela i en stor klubb i Sverige. Nu gör jag det.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription