Ett John Guidetti-mål efter en kaotisk hörnsituation till 1–1. Närmare kom inte AIK poäng i matchen mot Degerfors, och placerar sig därmed på kvalplats efter nio spelade matcher i årets allsvenskan. Här är Fotboll Sthlms spaningar från matchen. [show_ad id=1] Efter fem matcher utan seger åkte AIK till Värmland för att möta bottenkollegan Degerfors. Men trots rockader i elvan och bänkade stjärnor blev det en ny missräkning. På Stora Valla föll AIK med 1–2, efter att Degerfors fått en straff till skänks och ett ledningsmål på hörna. AIK:s mål gjordes av John Guidetti. Här är Fotboll Sthlms spaningar från matchen.

Otur, AIK – obegripligt, Keita

Efter matchen mot IFK Göteborg sa Andreas Brännström till Discovery att "om ni vill prata om tur kan ni hämta 15 andra allsvenska tränare", vilket kändes konstigt, för tur var det ingen som ville diskutera och det var inte för bonnrötans skull som AIK hade kryssat. Men efter den första kvarten på Stora Valla var det svårt att inte känna med Brännström. Stöttepelaren Alexander Milosevic klev av efter en smäll mot huvudet och Aboubakar Keita hade helt obegripligt skänkt en straff till hemmalaget. Situationen som föranledde straffen är svårsmält. Varför i allsin dar skulle Aboubakar Keita upp och flaxa med armarna i det läget?

Tryggt och behärskat, men stillastående och idéfattigt

Därefter stabiliserades spelet. Degerfors stod lågt, AIK fick ytor på offensiv planhalva och kunde ta över allt mer. När första halvlek gick mot sitt slut hade de svartgula hela 72 procent av bollinnehavet, enligt Sofascore. Men vad gjorde det när AIK hade smärtsamt svårt att ta sig in i offensivt straffområde och där göra något konstruktivt. Modesto och Otieno borträknade sökte sig hela laget inåt i plan, försökte kombinera med varandra framför straffområdet på ett sätt som blev enkelt för Degerfors att försvara. AIK-målet som slutligen gjordes i första halvleks slutminuter var talande för matchen. Efter kaotiskt flipperspel kunde John Guidetti genom en DIF-försvarare styra in en boll i mål. I andra halvlek blev det mer av samma vara, AIK hade förtvivlat svårt att vaska fram lägen ur det stora bollinnehavet och på en hörna i 69:e minuten kunde Degerfors göra 2–1 efter stillastående försvarsspel.

Balansen på mitten

I truppen finns Viktor Fischer, Jimmy Durmaz och Bilal Hussein. På mittfältet spelade Aboubakar Keita, Axel Björnström och Vincent Thill. Det var inte som att man såg passningstrianglarna framför sig när elvan annonserades. Det är inte på sin plats att ta Fischers, Husseins och Durmaz underkända prestationer i försvar, men man kan konstatera att Andreas Brännströms innermittfält säger en del om var AIK står. Toleransen är obefintlig för bolltrillare, nu gäller det att kriga hem poängen. Det fick dock effekten att AIK bara hade en spelare på plan med vilja och förmåga att slå bollar i djupet, nämligen Vincent Thill. Keita är en bollvinnare, Björnström en tempostark ytterback, men i den här matchbilden hade AIK behövt någon som kunde låsa upp knutarna.

Många är underkända i Durmaz-situationen

På bänken satt den spelaren i form av Jimmy Durmaz, mittfältaren som enligt Manuel Lindberg inte kan slå en dålig passning. Men det blev inte mer än 15 minuter på plan, trots att Durmaz är den typen av spelare som kan göra det jobbigt för ett motståndarlag att stå lågt. Det följer ett mönster. I de fyra matcherna innan Degerfors borta spelade Jimmy Durmaz totalt 23 minuter. Sett till att det så ofta ser idéfattigt och baktungt ut när AIK spelar är det ett underbetyg till Andreas Brännström att han inte hittat plats åt Durmaz i laget. Å andra sidan är det föga troligt att en tränare i ett utsatt läge väljer att inte spela en spelare som ger laget större chans att vinna. I vintras antydde Brännström att Durmaz fysiska status inte var tillräcklig, och uppenbarligen har mitttfältaren inte kommit upp i nivå på Skytteholm och Karlberg. Att inte Jimmy Durmaz, med sitt cv och sin status, uppenbarligen inte håller tillräcklig nivå för att höja bottenlaget AIK, det är ett underbetyg till spelaren själv.

Räddningsplankorna är slut – nu är det allvar, AIK

I år har AIK mött nykomlingen Halmstad, bottenlaget IK Sirius och fjolårstolvan IFK Norrköping. Den nedre halvan utgör den stora majoriteten av det motstånd som AIK tagit sex poäng på nio matcher av. Efter den här matchen finns det inte fler räddningsplankor att luta sig mot. AIK avslutar vårsäsongen med Djurgården, Kalmar och Elfsborg, och det är Gnagets smala lycka att de matcherna spelas i Stockholm, för på Guldfågeln och Borås Arena ser jag inte den här upplagan av AIK ta många poäng. Och vad händer om AIK avslutar våren med tre raka torsk? Scenariot måste planeras för. Djurgården har mil kvar till 2022 års högstanivåer, men de är ändå ett i stunder välfungerande lag. Elfsborg är en attackhelikopter med kontringsspel som specialitet och Kalmar är possessionvurmande anakonda som stryper sina motståndare till döds med passningstrianglar. Vad är AIK? Ett slarvigt ihopvärvat, med möda ihopsatt lag som vunnit tre matcher på fyra månaders tävlingsspel. En trupp där inte en enda spelare klarar av att vara sitt bästa jag. Med ett förlåtande spelschema har de samlat ihop en poängskörd som åtminstone räcker till kvalplats. Vad som händer när motståndet blir tuffare återstår att se.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription