Det blev en dyster afton på Tele2 arena. 2–4 mot IK Sirius innebär att Djurgården är avsågade från topp tre och slutar fyra i Allsvenskan. På pluskontot: avtackningen av Tommi Vaiho och Elliot Käck var fin och värdig. [show_ad id=1] Allsvenskans bästa defensiv ställdes mot Allsvenskans bästa offensiv när Djurgården tog emot IK Sirius på hemmaplan. Till en början såg de förstnämnda ut att dra det längsta strået: under första halvtimmen var DIF stabila defensivt och tog ledningen genom Felix Va på hörna. Sen kom raset. Tre mål släpptes in på elva minuters spel. Marcus Danielsons straffreducering gav inte mycket, för i den 67:e minuten fastställde Joakim Persson slutresultatet 2–4. Här är Fotboll Sthlms spaningar från matchen.

Stresstest för DIF:s starka defensiv

Åtta insläppta mål på tio matcher talar sitt tydliga språk. Djurgårdens defensiv har på sistone varit skoningslöst. Nygamla mittbacksparet Danielson/Une Larsson har hittat tillbaka till 2019-samarbetet, Piotr Johansson har växlat upp, Samuel Dahl behållit sin fina höga nivå och Jacob Widell Zetterström inte gjort bort sig. Inte undra på att Marcus Danielson fick ta emot pris som Årets Järnkamin före avspark. Å andra sidan har motståndet inte alltid varit det vassaste: ett ineffektivt BP, ett ljummet Hammarby och ett avsågat Varberg. Mot IK Sirius väntade andra bullar. Uppsalalagets offensiv har de senaste matcherna varit värd beröm. De 24 gjorde målen på de senaste tio matcherna (också det bäst i serien) är något dopat på grund av 7–0-serien mot Varberg, men det säger likafullt något om hur bra de blåsvarta varit i sista tredjedel. Den till tia omskolade Tashreeq Matthews har varit listig, pilsnabbe Joakim Persson har gjort verklighet av potentialen han visade upp i våras och Wessam Abou Alis målsnitt har imponerat. Onekligen var det spännande att se hur Allsvenskans bästa försvar skulle stå sig mot Allsvenskans bästa offensiv.

...och länge såg det ut att räcka

Så hur blev matchinledningen? Ja, ungefär som förväntat. Sirius höll mest boll och tog sig oftast in i straffområdet under de första tio minuterna. Men särskilt hett var det inte: Melker Heiers skott gick högt över buren. Djurgården å sin sida stod lägre än brukligt är på hemmaplan. En bra chans kom i 12:e minuten, då Musa Gurbanli vände upp snyggt men placerade bollen utanför. Istället fick Djurgården vänta på en fast situation för att spräcka nollan. I den 20:e minuten glömde Sirius bort att markera 1,65 meter långe Felix Va, som ostört kunde nicka in ledningsmålet (mycket tack vare ett obegripligt målvaktsagerande av David Mitov Nilsson). Där och då kändes det som att Djurgården hade fått matchen dit man ville. Bollskickliga Sirius är svåra att helt hålla utan bollinnehav, men Djurgårrden lyckades styra ut bollinnehavet till hyfsat ofarliga ytor, samtidigt som man tvingade gästerna att ta större risker och blotta sig för omställningar. Samtidigt blev Djurgården mer aggressiva, bättre samspelta, lyckades med högre bollerövringar och kunde parkera i långa perioder på offensiv planhalva. I kampen mellan robust defensiv och vildsint offensiv tycktes det förstnämnda alternativet vara det mest vägvinnande.

Mardrömsminuterna sänkte DIF

Men bara till och med minut 30. Någonstans där började IK Sirius leta sig in i matchen och kom i giftigare omställningar. Ett skott på mål från den i övrigt fenomenala Tashreeq Matthews parerades av Jacob Widell Zetterström i den 39:e, men sen fick Joakim Persson nicka in kvitteringen i 41:a. När lagen kom ut till andra halvlek tycktes Sirius som det rejält mer beslutsamma laget. En hög bollvinst och ett passivt DIF-försvar tillät Joakim Persson att utöka målskörden i 48:e, och fyra minuter senare passade han fram till Wessam Abou Ali som satte 1–3. Det fanns en hel del att anmärka på vad gällde individuella DIF-insatser. Besard Sabovic var ingen gigant i försvarsspelet och drog på sig någon onödig frispark. När Sirius kvitterade fick han se sig bli överspelad. Marcus Danielson tvingades kliva högt med boll när mittfältarna rörde sig för bristfälligt, vilket gav bolltapp och omställningsmål, sedan blev han bortfintad av Joakim Persson vid 1–3. Efter att Samuel Dahl klev upp som innermittfältare och ersatte Sabovic lyckades inte Pierre Neurath Bengtsson komma upp i samma nivå. 35-åringen klev alldeles för högt vid 1–2-målet och klarade inte av markera bort Wessam Abou Ali på 1–3-målet. Det var några mardrömsminuter när det kändes som att det mesta saknades i DIF: en defensivt solid vänsterback, Rasmus Schüller och struktur i försvarsspelet.

Säsongen slutar i moll för Djurgårdens del

Efter Marcus Danielsons straff till 2–3 kändes det ett tag som att Djurgården åtminstone skulle resa sig och kriga för ett oavgjort resultat. Istället blev det 2–4 när Sirius – igen! – fick ställa om och komma med fart i tomma ytor. Att släppa in fyra på hemmaplan mot ett lag från den nedre halvan är förstås ett undermåligt sätt att avsluta en allsvensk säsongs hemmaspel. Än mer eftersom det cementerar Djurgården på fjärdeplatsen. Nu kan BK Häcken torska de två avslutande matcherna och ändå sluta trea. Dystert, inte minst eftersom det sätter fingret på något som varit problematiskt under året: den uteblivna leveransen från sommarförvärven. Felix Va gjorde en av sina bättre insatser i DIF och Samuel Dahl var stark, även i andra halvlek då han fick spela innermittfältare, men Rami Kaib fick igen gå bakom Pierre Neurath Bengtsson och Musa Gurbanli byttes ut mållös, efter en rätt blek insats. Noel Milleskog fick noll spelminuter när DIF jagade mål.

Elliot Käck och Tommi Vaiho var värda hyllningarna

Men någonstans fick ändå kvällen ett fint slut. Redan med 70 minuter kvar ekade ramsan "Tommi Vaihos järnkaminer – Elliot Käcks järnkaminer", och det syntes på veterankeepern hur uppskattade de orden var. Det var också när han byttes in som de högsta ljudtopparna nåddes. I skrivande stund dröjerr sig också många av de drygt 23 000 åskådarna kvar för att tacka av Elliot Käck och Tommi Vaiho, vars spelarkarriärer är slut efter den här säsongen. Det är svårt att inte känna med de två DIF-favoriterna. Att trotjänarna förmodligen blir kvar i föreningen som säljare på marknadssidan adderar anledning till applåderna. Historien om Käck och Vaiho, som båda började som knattar i Djurgården och tog sig hela vägen till a-laget, är förstås en av de finare i dagens fotboll. Att den kröntes med ett SM-guld adderar ytterligare skimmer. Det är också en påminnelse om hur stor bragden 2019 verkligen var. Inget ont sagt om Käck och Vaiho, men de är två spelare som inte hävdat sig på högre allsvensk nivå annat än i Djurgården. Men 2019 svetsades Djurgården samman på ett osannolikt vis, tog serieledningen, vägrade släppa ifrån sig den och slutade en pinne från tangerat poängrekord. Att två av förgrundsgestalterna i den var Käck och Vaiho, doldisarna som lite från ingenstans växlade upp och spelade sin bästa fotboll när det behövdes som mest, är förstås värt att hylla.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription