Efter en minut på plan skruvade Abdihakin Ali in 2–1 för AIK. Men målet i minut 70 räckte inte till tre poäng, efter att AIK släppt in kvitteringen på en tveksam straff. Här är Fotboll Sthlms spaningar från matchen. [show_ad id=1] AIK:s bortapremiär slutade oavgjord. 2–2 blev slutresultatet efter att Ludvig Fritzson gett BP ledningen i 31:a, men AIK vänt genom Rui Modesto i 53:e och Abdihakin Ali i 70:e, innan Nikola Vasic kunde slå in sin egen straffretur i minut 92.

Skadelistan blir ett växande problem

Det finns en hel del tradition i AIK, maratontabellens trea. Tolv SM-guld, Lennart Johansson och Black Army. Idag reste laget till Tele2 för att försvara ett till stycke AIK-historia: det faktum att AIK aldrig förlorat mot Brommapojkarna. Följande elva fick förtroendet: Nordfeldt; Thychosen – Tiedemann Hansen – Papagiannopoulos – Björnström; Modesto – Salétros - Celina – Ayari; Pittas – Faraj. Det finns invändningar mot den här laguttagningen. Mads Thychosen och Axel Björnström hade det kämpigt matchen igenom – håller verkligen duon för allsvensk toppstrid? Innermittfältet känns för offensivt balanserat – behöver inte Anton Salétros ett ankare bredvid sig för att få ut max av sina offensiva kvaliteter? Ändå var det svårt att känna så mycket kring AIK:s elva, svårt att tycka något särskilt. Ställer man upp laget i en 4–4–2 är det väl här man hamnar. Om Eskil Edh, Alexander Milosevic, Martin Ellingsen, John Guidetti, Dino Besirovic och Alexander Fesshaie är skadade finns ju inte många andra val. Spelarna på bänken har heller inte övertygat på försäsongen: varken tilltänkta stjärnor som Ismaila Coulibaly eller up-and-coming lirare som Abdihakin Ali lär ha gjort valet överdrivet svårt för Henning Berg. Därmed är möjligheterna att förändra matchbilder få. Kanske var den här elvan, som trots en rätt blek insats mot VSK bara innehöll en förändring, en signal om två saker. Dels att AIK:s skadelista skulle må bra av att kortas. Dels att den höga kvaliteten i spelare som Anton Salétros och Bersant Celina sminkat över faktumet att bredden i AIK inte på långa vägar är god nog.

Inledningsvis jämnt när kvartersklubben tog sig an fotbollsinstitutionen

Redan efter fem minuters spel slog det mig. Det här BP-laget är fan i mig inte mycket sämre än den gulsvarta Västerortsrivalen (eller "Stockholmskollegan" som BP-speakern sa). Visst, den spets som Bersant Celina, Anton Salétros, Rui Modesto och Ionnis Pittas besitter har ingen spelare i BP sedan Samuel Leach Holm flyttade några kilometer österut i vintras. Men som lag betraktat? BP:s trebackslinje bestående av Heggem, Barslund och Calisir såg skönt samspelta ut. Odefalk och Fritzson kompletterade varandra väl. Frontkedjan var synkade i det som de gjorde: oavsett om det var att pressa ut AIK:s uppspel till Thychosenkanten eller att lirka sig till avslutslägen. BP saknar stjärnorna, och till viss del hårdheten på innermittfältet, men det är ett spelskickligt och väldrillat gäng som säkert kommer lugga fler än en storklubb. Sen lyfte väl AIK sig en bit, började spela rakare och utnyttja farten i Ioannis Pittas och styrkan i Omar Faraj. Det gav två bra chanser i Rui Modestos klack på BP-keepern Bergström och Celinas långskott tätt utanför. BP fick bittert erfara att det inte krävdes mycket mer än ett ögonblicks brist på koncentration, så kunde Celina eller Salétros trä in en obehagligt brant djupledspassning. Nyckeln till hur matchen skulle arta sig tycktes ligga i hur länge BP kunde hålla nivån som krävdes. Laget tog stora risker i offensiven och AIK har förmågan att straffa sådana lag.

Oväntat slappt när BP växlade upp

Efter tjugo minuter förstod de 3489 på plats vart hän det här barkade. BP kan det här med att ta bollen framåt, Daleho Irandust är en ljuvlig offensiv dirigent och Ludvig Fritzson kan det här man det att balansera ett mittfält. Märkligt nog var det i det läget som AIK började tumma på inställningen. Började slå svaga, fantasilösa passningar, bli depeserata i uppbyggnaden, gå in halvhjärtat efter andrabollar. 1–0-målet, då Daleho Irandust passerade Bersant Celina och sedan fick jogga ostört in i sista tredjedelen var talande. Man kanske inte ska läsa in för mycket i den svackan, men jag kunde inte undgå att tänka på hur den märkliga, tysta inramning påverkade AIK-spelarnas psyken. Det var träningsmatchsstämning, nästan coronalikt, på det ödsliga Tele2, där de få AIK:arna på långsidan inte gjorde mycket för att höras. Utan att ifrågasätta rimligheten i att bojkotta den här matchen (jag har ingen stark åsikt i frågan) går det att fundera lite kring om AIK:s spelare verkligen hade varit så håglösa som fallet var i första med 20 000 sympatisörer på läktarna.

Rui Modesto visade vägen igen – är han AIK:s viktigaste spelare?

Men i andra vaknade AIK till liv. Det började hetta till på Ayaris kant, där Tahas rappa spel höjde tempot och gjorde att Gnaget började hitta in i boxen. Mads Thychosen växte in i matchen, började vinna sina dueller och avstyrde ett friläge när han slängde sig efter bollen i eget straffområde. Ansvarig för AIK:s uppryckning var i högsta grad Rui Modesto. I den 53:e minuten fick han bollen på högerkanten, vek in i plan och avslutade med ett vänsterskott mot bortre stolpen. Målet var Modestos femte för säsongen och en påminnelse om hur viktig portugis-angolanen är för det här laget. 2023 var han den enda spelare som klarade sig ur vårsäsongen med hedern i behåll och sedan Henning Berg flyttat upp honom på mittfältet har utdelningen varit imponerande. Det är svårt att inte imponeras av Rui Modesto. Inte bara besitter han en fin fysik och rätt inställning som högerspringare, dessutom är avslutsfoten en av allsvenskans vassaste. Till sommaren lär det finnas bud på Modesto, men frågan är om det inte är läge att stå emot. I oktober fyller han 25, vilket borde innebära att transferintäkterna blir mindre och spelare som levererar så här kontinuerligt dyker sällan upp i svenska klubbar.

Abdihakin Ali steppade upp i väntan på Ellingsen

Laguttagningar är något av ett pussel för Henning Berg. Bersant Celina är kanske bäst när han får vika in från vänsterkanten, men det kräver i sin tur en vänsterback à la Otieno, som slukar korridoren på egen hand. Att flytta in honom i plan öppnar upp för rivige Taha Ayari, men ger ett lite väl offensivt viktat innermittfält. Att AIK saknar Martin Ellingsen, som hade gett mittfältet defensiv stadga och ökat konkurrensen om kvarvarande platser på mitten känns, uppenbart. I väntan på att Ellingsen är kry nog att starta bytte AIK i den här matchen in Abdihakin Ali. Det kom i ett läge då matchen vägde till AIK:s favör, och efter bara en minut på plan fick 21-åringen tag i bollen. Avslutet från strax utanför straffområdeslinjen blev ett skruvat skott med högern som Bergström inte var med på, och gav AIK ledningen. Även i spelet i övrigt bidrog Abdihakin Ali till att AIK kundee hålla undan. Han höll sig spelbar, balanserade upp mittfältet och lät Anton Salétros få en friare roll. Balansen kändes bättre med honom på plan. Om inte Kristoffer Karlsson hade blåst straff i slutminuterna hade det räckt till seger. AIK förtjänar kredd för hur laget reste sig efter en underkänd första halvlek och rättvist gjorde två mål i andra. Men på sikt kommer spelet behöva bli bättre och laget klara av att hålla undan, om man ska slå bättre lag än BP. Pessimisten säger att man kommer behöva vänta in Ellingsen, optimisten att det kanske räcker det med Abdi tills vidare.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription