När Djurgården lottades mot lilleputtklubben Progrès Niederkorn drog många blårandiga en lättnadens suck. Hade de verkligen skäl att jubla? Fotboll Sthlm dök ned i Progrès Niederkorns Europahistoria – som innehåller segrar mot lag från Ungern, Irland och Danmark – och letade upp startskottet: 2–0-segern mot Glasgow Rangers 2017. Det här är historien om hur lillen från Luxemburg skakade fotbollen på de brittiska öarna. [show_ad id=3] När Sebastien Flauss, målvakt i FC Progrès Niederkorn, tar till orda inför sina lagkamrater innan bortamatchen på Ibrox Stadium ber han dem inte om några mirakel. – Killar, inte mer än fem mål. Snälla, inte mer än fem, minns Sebastien Flauss att han säger till laget. I den första kvalomgången till Europa League 2017-2018 har luxemburgarna, till sin förtjusning, lottats att möta Rangers Football Club, som vunnit 117 inhemska titlar och spelat Uefacupfinal så sent som 2008. Progrès Niederkorn, å andra sidan, har fram till den matchen – i europeiska sammanhang – bara gjort mål en enda gång. Det målet kom 1982, mot nordirländska Glentoran FC – i ett dubbelmöte som man sedermera förlorade med 1–5. Progrès Niederkorns hemmaarena heter Stade Jos Haupert. Den har en kapacitet på 2800, vilket nästan alltid är mer än nog. Men man hade behövt mer än sjutton stycken Stade Jos Haupert om man skulle få plats med de 48 000 supportrar som den 29:e juni 2017 strömmade in till klassiska Ibrox Stadium i Glasgow för att se sitt Rangers mosa ett konstigt lag från Luxemburg med en geting på emblemet. Progrés Niederkorn var mest av allt glada över att vara där. De befann sig på en av fotbollens historiska kultplatser. – Alla här känner till Glasgow Rangers och minns deras lag från 90-talet, säger Jeff Kettenmeyer, sportjournalist på luxemburgiska RTL. Men Progrès glädje var förstås också utblandad med en ganska stor portion skräck. En annan journalist som följt dem länge, Pascal Gillen på Tageblatt, ställer upp den självklara ekvationen: – I Luxemburg är det i vanliga fall kanske 300 supportrar på plats. Nu skulle de plötsligt spela inför 50 000! – Vi var lite rädda, erkänner målvakt Flauss. Sebastien Flauss anslöt till Progrès redan 2015. Det betyder att han 2024 är den spelare i truppen som har varit i klubben allra längst. Det betyder också att han är den enda av spelarna i dagens lag som var med där på Ibrox. Kanske var hans bön till sina lagkamrater om att inte låta Rangers göra mer än fem mål på honom ett skämtsamt sätt att hantera skräcken inför att gå ut på plan och göra bort sig framför alla dessa människor. Om så var fallet fungerade strategin väldigt bra. Visserligen såg Progrès skakiga ut i första halvlek – de 50 000 skrikande skottarna hade viss effekt – och i den 37:e minuten släppte man också in det fullkomligt självklara 1-0-målet. Men efter det vaktade Flauss och co. sitt mål väl, och mer blev det inte. Någon 5-0 seger var aldrig ens i närheten av att komma på tal, och Rangers aura av mytisk jätte skruvades plötsligt ned några snäpp. – Efter matchen sa jag: förlåt, men Glasgow Rangers – i den här matchen var ni faktiskt inte särskilt mycket bättre än Progrès Niederkorn, berättar Flauss. Jeff Kettenmeyer är inne på samma sak: – När jag pratade med spelarna kunde jag märka att någonting hade förändrats. Okej, de var lite bättre i den här matchen, sa de, men i returen kan vi kanske motbevisa vad de tror om oss. Sagda retur spelades inte på tidigare nämnda Stade Jos Haupert. Progrès hemmarena är inte godkänd för spel i UEFA:s tävlingar. Istället var matchen placerad på den dåvarande nationalarenan Stade Josy Barthel, inför – med luxemburgiska mått mätt – en storpublik på 5500 åskådare. – För Rangers var det en liten arena, med inte särskilt mycket folk. Men de som var där gjorde väsen av sig, säger Kettenmeyer. Elvan som äntrade planen för Progrès den dagen innehöll, förutom Flauss, två spelare med ett bekant efternamn. Olivier och Sébastien Thill – bröder till AIK-Vincent – startade båda på mittfältet. Något som för Rangers del skulle visa sig ödesdigert. Klockan var 18:45, den 4 juli, när matchen blåstes igång. 66 minuter senare skedde det otänkbara. Progrès gjorde sitt andra europeiska mål någonsin, efter inlägg av Olivier Thill. Bara tio minuter efter det hände det ännu mer otänkbara. Sébastien Thill skruvade in en frispark från höger – och Rangers var på väg ut. – Man såg att de led mer och mer ju längre klockan tickade. Det syntes att de började tänka på vad som var på väg att hända, säger Kettenmeyer. Men i och med den då ännu giltiga bortamålsregeln hade det för Rangers del räckt med att spräcka nollan för att gå vidare. Och efter en hörna i stopptidens sista minut sköt Kenny Miller ett skott som dök ned mot nätmaskorna likt en sävlig örn. Men örnen slog plötsligt pannan i framsidan på ribban. När jag pratar om det med luxemburgarna är det som att de än idag inte riktigt kan tro på att den där bollen inte gick in. ”Vi hade tur”, säger de, och låter fortfarande förvånade. Det naturliga hade ju också varit att det blev mål där. Ända fram tills att domaren visslade var Rangers fortfarande Rangers, och Progrès Niederkorn fortfarande Progrès Niederkorn, och ordningens eventuella återställande fortfarande en tidsfråga. Men Kenny Millers skott studsade ut och bort och efter det blåste domaren av matchen för alltid. Direkt när Progrès vilda glädjescener utbröt skrevs den in i historieböckerna. – Efter matchen sprang alla in på planen. De förstod direkt att det var den största bedriften i klubbens historia, säger Pascal Gillen. Sebastien Flauss, som hade utgått skadad i första halvlek, fick alltså springa tillbaka in över sidlinjen. – Det var galet. Och sen var det galet på internet också. Facebook, Instagram; Luxemburg, Frankrike, Tyskland; överallt pratade folk om den här matchen, säger han. Det finns dock en plats som saknas i uppräkningen. Ett land, eller snarare en stad, som Flauss glömde – eller utelämnade av ren finkänslighet. Det pratades nämligen en hel del om matchen i Glasgow också. Och bland de mer masochistiskt lagda är den än idag ett självklart samtalsämne. När jag hör av mig till Derek Clark, journalist på The Rangers Review, och säger att jag skulle vilja prata med honom om Progrès Niederkorn så svarar han att blotta namnet fortfarande sänder kalla kårar längs hans ryggrad. Men han trotsar sin skräck och ställer upp ändå. – Det är ett av de sämsta resultaten i klubbens historia. När folk pratar om Rangers värsta dagar nämns alltid Berwick Rangers i den skotska cupen 1967. Men Progrèsmatchen är där uppe, ihop med den förlusten. Vi skämde ut oss totalt. Matchen mot Progrès var Rangers första europeiska möte på flera år. 2012 gick klubben i konkurs och fick börja om i skotska fjärdeligan. Det dröjde till säsongen 2016-2017 innan det klassiska laget var tillbaka där man hörde hemma. Sommaren efter skulle man alltså äntligen ge sig ut på kontinenten igen. – Alla var exalterade. Vi hade klättrat upp genom ligorna och skulle spela europeisk fotboll. Och så händer plötsligt det här, säger Derek. – Ingen hade hört talas om Progrès Niederkorn tidigare. Och säsongen innan hade de varit det fjärde bästa laget i Luxemburg. Det var inte ens det bästa laget i Luxemburg! Några månader innan matchen hade Rangers fått en ny portugisisk tränare vid namn Pedro Caixinha, och under sommaren 2017 gjorde man flera spännande nyförvärv. – Många Rangerssupportrar tänkte oj, det här kanske är en start på någonting. Ny tränare och många nya spelare från Sydamerika och Portugal. Alla var ganska optimistiska och trodde att vi faktiskt kunde göra något den säsongen. Efter katastrofen på Stade Josy Barthel började det dock redan höjas högljudda röster som krävde tränarens avgång. Trots att matchen spelats den fjärde juli och det alltså knappt var försäsong. Men det var inte heller bara det historiskt skamliga resultatet som låg och vägde mot Pedro Caixinha i den glasgowska vågskålen. Under vårt samtal gör Derek Clark mig uppmärksam på en bild som har kommit att bli ikonisk i Skottland. Den visar hur Caixinha argumenterar med arga supportrar samtidigt som han höjer ett ilsket pekfinger och – underligt nog – står mitt i en buske. [caption id="attachment_119543" align="alignnone" width="624"]

Skotska Daily Record hade inga problem att göra förstasida av Rangers chockförlust.[/caption] Portugisen lyckades hålla ut ett tag efter matchen mot Progrés Niederkorn, men i oktober samma år blev det för mycket. När ligatiteln var utom räckhåll fick han gå. – Han är en bra tränare och har haft framgångar efter sin tid i Rangers, säger Clark. – Men i Glasgow... Resultatet mot Progrès och bilden på honom i busken... det fanns inte en chans att han skulle överleva efter det. För Glasgow Rangers blev Progrès Niederkorn och Pedro Caixinha en udda parentes i en annars stolt klubbhistoria. För den luxemburgiska klubben, å andra sidan, blev det starten på en ny era. Sedan den den obegripliga skrällen har Progrès kunnat hävda sig bättre i Europa. – Det var en av de största stunderna i klubbens historia. Sedan dess har vi kvalat till Europa League och Conference League. Vi mötte Rangers igen, spelade mot Honved, mot Midtjylland och gjorde bra matcher. Det var väldigt annorlunda bara för fem – tio år sedan. Det är galet, egentligen, säger Sébastien Flauss. Året efter Rangersmatchen tog sig Progrès Niederkorn till tredje kvalrundan i Europa League efter att ha slagit ut azeriska Gabala och ungerska Budapest Honved innan man föll mot ryska Ufa. Året därpå besegrade man Cardiff Metropolitan University och irländska Cork, men lyckades inte upprepa sin skräll mot Rangers när lagen möttes igen. 2018-19 års europaäventyr slutade med en klar 0–5-förlust mot eredivisielaget Willem II men förra året tog man danska FC Midtjylland till förlängning. Det krävdes ett Edward Chilufya-mål i 117:e för att danskarna skulle gå vidare. – Djurgården är en väldigt bra klubb med väldigt bra arena och supportrar. Ifjol mötte vi Midtjylland, men Djurgården är lite bättre och trycket i Stockholm är större. Men vi spelar bra fotboll för tillfället. Vi är redo för den här matchen, säger Sebastien Flauss.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription