De senaste fem åren försvarar färre europeiska klubbar sina ligaguld. Det – och ett par andra mått – pekar mot ökad sportslig konkurrens inom ligorna.
Jag misstänker att vi kan tacka Conference League för det, tillsammans med de allt högre priserna på unga talanger.

[show_ad id=3]

Europas 54 ligor är färdigspelade. I många av dem finns ett lag som dominerar rätt ordentligt tack vare flitigt Europaspel som gett ett ekonomiskt överläge gentemot resten. Det är dock bara i knappt hälften av ligorna – 43 procent – som en klubb försvarade sin titel från förra säsongen.

[caption id="attachment_135464" align="alignnone" width="544"]

Andel av Europas mästarlag som försvarat sitt guld från säsongen före.[/caption]

Ser man på hur det sett ut de senaste åren har den sportsliga konkurrensen inom ligorna stabiliserats på den här nivån. Under perioden 2013-2019 var det vanligare att klubben som vunnit säsongen innan även vann nästa guld än att det blev skifte på ligatronen. Fem av sju säsonger var det över 50 procents försvarade guld.

De fem senaste säsongerna har andelen försvarade guld legat under 45 procent, vilket får ses som en trend mot ökad sportslig konkurrens inom ligorna.

Färre guld i rad

Att det går på rätt håll ger även måttet ”antal guld i rad för årens mästarlag” stöd för. I år är det nere på 2,19 i genomsnitt. Som mest har det varit uppe i 2,75 (2016). Vi får gå tillbaka till tiden före 2013 för att hitta säsonger där mästarlagen låg under 2,0 guld i rad i genomsnitt.

*Det genomsnittliga antalet guld i rad som regerande mästarna i Europas ligor tagit.*

Det finns fortfarande ligor där en klubb dominerar ordentligt. Ludogorets är i särklass med fjorton raka bulgariska titlar sedan är det ett rejält hopp ner till Röda stjärnan som har åtta raka i Serbien. Ferencvaros och Slovan Bratislava har sju var i Ungern respektive Slovakien.

144 mästare på fem år

Ytterligare ett tecken på att det går på rätt håll: De senaste fem säsongerna har 144 olika klubbar fått lyfta en inhemsk ligapokal i Europa. Under de fem senaste säsongerna före pandemin (2015-19) var det 128 olika klubbar. Ligorna byter alltså mästare oftare, och det är något fler klubbar inblandade.

Jag kan se två förklaringar till att den sportsliga konkurrensen ökar: Conference League och transferpengar.

Allt fler får Uefamiljoner

När Conference League infördes 2021 gick antalet lag i gruppspel upp från 80 till 96. I fjolårets stora omgörning utökades alla tre turneringarna till 36 lag, vilket ger 108 klubbar i ligafasen. Det har lett till att fler länder har mer än en klubb som spelar i någon av huvudturneringarna. Det gör att fler klubbar i varje land får tillgång till Uefas miljonutdelningar.

De 50 miljoner kronor och uppåt som kubbar får för ett halvhyfsat Conference League räcker i många ligor för att lyfta en klubb rejält i den inhemska konkurrensen. När fler än ett lag i ligan är med i Europa ökar konkurrensen och det blir svårare för ett lag att dra ifrån.

Tar vi Sverige som exempel drog Malmö FF in närmare en miljard på spel i Europa 2014-2021 (tre CL, två EL) medan bara Östersund lyckades ta sig till Europa League en gång av övriga svenska klubbar. På senare år har främst Djurgården men även Häcken och Elfsborg konkurrerat med MFF om Uefapengarna.

Transfersummorna ökar

Den andra förändringen är att spelarövergångar blivit allt dyrare, och pengarna har nu börjat leta sig ner även till mindre ligor. I sin jakt på unga talanger har storklubbarna börjat köpa direkt även från Allsvenskan och andra ligor i mittensegmentet på Uefas nationsranking.

Det gör att det klubbarna nu har ett alternativ till Europaspel för att få in pengar som gör skillnad. En eller ett par riktigt bra försäljningar kan ge lika mycket som ett Champions League-spel.

Konkurrensen mellan ligorna

Om vi kan konstatera att konkurrensen inom ligorna ser bättre ut är det inte samma sak mellan ligorna. De fem stora (England, Italien, Spanien, Tyskland och Frankrike) dominerar Champions League minst lika mycket som tidigare.

De sexton senaste åren har det en gång varit en klubb utanför topp fem-ligorna i semifinal i Champions League. De två senaste åren har de övriga 48 ligorna inte ens lyckats få ett lag i kvartsfinal.

I Europa League är trenden tydlig med allt färre lag från de övriga ligorna i kvartsfinal. Det har gått från fyra till två lag bland de åtta bästa de senaste åren. Ett av dem brukar kunna ta sig till semifinal, men det är långtifrån alltid.

2011 var senaste gången ett lag utanför de fem stora vann en av de två toppturneringarna. Det var Porto som då tog hem Europa Leagues helportugisiska final. Porto stod också för den senaste Champions League-triumfen av en klubb utanför de största ligorna. Det skedde 2004, under Mourinhos ledning.

Premier Leagues dominans

Att det i år var två lag från Premier Leagues nedre halva som gjorde upp upp om Europa League-titeln säger en hel del om hur mycket den ligan dragit ifrån övriga Europa breddmässigt. Att inget engelskt lag tog sig ända fram till Champions League-finalen den här gången tyder på att det är svårare att dra ifrån i toppen. Det finns några klubbar i Spanien, Frankrike, Italien och Tyskland som fortfarande kan utmana de rikaste i England.

Noterbart i ligorna

Maltas nymodigheter

På Malta har ett nytt krångligt ligaformat införts, inspirerat av sydamerikanska serier. Vi noterar att Hamrun Spartans tog sig vidare till slutspelet med ett nödrop både i höst- och vårserien. Båda gångerna var det tack vare inbördes möten. Ändå kan de titulera sig maltesiska mästare tack vare att de kom tvåa i ett av slutspelen och vann den avslutande final-four-cupen. Det blev säkert många spännande matcher, men så mycket sportslig rättvisa blev det inte. Floriana tog tio poäng mer än spartanerna, men förlorade semifinalen dem emellan på straffar.

Obesegrad tvåa i Moldavien

Även i Moldavien är spänningen viktigare än den sportsliga rättvisan. Där nollas alla klubbar när man går in i mästerskapsserien. Det gjorde att Milsami, som var femton poäng efter Sheriff i grundserien, kunde ta hem ligatiteln en poäng för Sheriff. Sheriff förlorade inte en enda match under hela säsongen, men det räcker inte för att vinna guld när man infört ett hockeyformat för att skapa spänning. Sheriff är en oligarkpumpad klubb från den ryssvänliga utbrytarrepubliken Transnistrien och en del av det smutsigaste inom fotbollen, men här får man ändå erkänna att det moldaviska fotbollsförbundet snuvat dem på en ligatitel och en chans att kvala till Champions League. Segrarna Milsami är för övrigt inte mycket bättre. De styrs av en oligark som skaffade ryskt medborgarskap efter den fullskaliga invasionen av Ukraina 2022.

Mästare igen efter 90 år

Royale Union Saint-Gilloise är ligamästare i Belgien efter en hård kamp mot de senaste årens dominanter Club Brugge. Det var Union SG:s tolfte titel, men den första sedan 1935. Efter att ha dominerat belgisk fotboll under 1900-talets första decennium gjorde man ett nytt ryck på 1930-talet med tre nya pokaler. Sedan följde nittio års titeltorka, flera av dem tillbringades i lägre divisioner ända ner i fjärdedivisionen. 1973 åkte Union S-G ur högstaligan och kom inte tillbaka förrän efter nästan femtio år 2021. Då hade Brightons ägare Tony Bloom tagit över klubben och satt igång dess resa tillbaka till den belgiska toppen.

Rijeka stoppade Dinamos svit

Rijeka vann sin andra titel i Kroatien. Precis som förra gången, 2017, passade de på att ta hem cupen också. Mellan Rijekas två titlar har Dinamo Zagreb vunnit ligan varje år. När Rijeka vann 2017 bröt de Dinamos elva år långa segersvit, den här gången stannade Dinamosviten på sju år.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription